2348482 GO0962 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:62 Onsdagen den 7 februari 2000/01 62 2001-02-07 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt CEA4C985-3A4C-422A-AC3C-E81EBEA84CF1 3 LARS OHLY (v) v Fru talman! "Svensk neutralitetspolitik formar vi själva under eget ansvar och efter egen övertygelse. Den dikteras inte från främmande huvudstäder. Den betjänas inte av en vinglig och vacklande borgerlig- het. Den kan aldrig beta oss rätten att föra fredens och rättfärdighetens talan, att efter vår demokratiska övertygelse protestera mot våld och förtryck, att tolka känslor och stämningar hos en överväldigande folko- pinion här i landet." Så sade Olof Palme i riksdagens andra kammare den 21 mars 1968. Den svenska neutralitets- och alliansfrihetspoliti- ken har varit utsatt för förtal och kampanjer från svensk borgerlighet i alla tider. Man har hånat den svenska utrikespolitiken och - ibland öppet, ibland dolt - propagerat för en svensk anslutning till Nato. Trots detta visar alla undersökningar att det svenska folket inte vill att Sverige ska anslutas till en militär allians. När regeringen nu aviserar en förändring av den svenska säkerhetspolitiken konstateras lakoniskt att formuleringen av säkerhetspolitiken bör ses över. Det sägs inte ett ord om vilka eventuella problem som neutralitetspolitiken medfört. Det finns inte en till- stymmelse till förklaring till varför det nu är nödvän- digt att överge den säkerhetspolitiska linje som har varit Sveriges kännemärke under så lång tid. Den breda debatt som regeringen säger sig efter- sträva skulle onekligen må bra av klarspråk om bak- grunden till regeringens ändrade hållning. Självklart är EU-medlemskapet en orsak. Innan folkomröst- ningen om svenskt EU-medlemskap försäkrade så gott som alla företrädare för ja-sidan att neutralitets- politiken inte skulle påverkas. Är det inte dags nu att medge att ni inte talade sanning i folkomröstnings- kampanjen? EU-medlemskapet har medfört dramatis- ka ändringar av svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Det åligger regeringen, som vill ändra på Sveriges säkerhetspolitiska linje, att förklara vad det har varit för fel på den hittillsvarande politiken. När regeringen i praktiken så ensidigt arbetar för att förverkliga EU:s uppbyggnad av en militär styrka och förstärker samarbetet med Nato, riskerar det att komma i konflikt med de vackra orden om Förenta nationerna och Organisationen för säkerhet och sam- arbete i Europa. Ett alliansfritt alternativ borde natur- ligtvis börja med en rejäl satsning på FN-samarbetet och det alleuropeiska samarbetet inom OSSE. Fru talman! EU-ordförandeskapet har lett till att Sverige blivit ansvarigt för en flyktingpolitik som enligt FN:s generalsekreterare Kofi Annan är ett ex- empel på existerande intolerans i Västeuropas länder. Annan sade att det finns indikationer på att Europa förlorar perspektivet på sina skyldigheter att skydda flyktingar under internationell lag såsom de beskrivs i konventionen från 1951. Och detta riskerar att ha stort inflytande på andra regioner som ser Europa som en förebild. FN:s generalsekreterare konstaterade att den oundvikliga effekten av att stänga gränserna för im- migranter är att personer som av olika anledningar behöver ta sig in i EU:s länder tvingas använda asy- linstrumentet. Regeringars reaktion på denna proble- matik beskrev han t.ex. så att de flyttade gränsen längre bort från EU:s egna gränser, bl.a. genom att tvinga flygbolagspersonal att agera immigra- tionsmyndigheter. Regeringarna genomför en begrän- sad eller ingen utredning av asylsökandes skäl. Han menade att de inte avsätter tillräckligt med resurser för asylprocessen. Enligt uttalanden från migrationsminister Maj- Inger Klingvall kommer Sverige att tvingas införa bötesstraff för flygbolag och rederier som släppt om- bord personer med falska pass. Att i detta läge tala om en human och solidarisk asyl- och migrationspo- litik inom EU skorrar inte så lite falskt. Fru talman! Handels- och biståndspolitik måste samordnas så att alla delar av politiken verkar i sam- ma riktning. EU:s biståndspolitik är helt separerad från handelspolitiken. Och EU:s handelspolitik inne- bär stora nackdelar för u-länder genom sitt system av handelskvoter och tullmurar. Därmed reduceras bi- ståndet till att bli en sorts dåligt samvete för den ut- sugning som de rika länderna i världen utsatt stora delar av Afrika, Asien och Latinamerika för. Så länge handelspolitiken inte understöder biståndspolitiken och så länge EU:s biståndspolitik dessutom brister i effektivitet och ändamålsenlighet kommer solidarite- ten med världens fattiga att reduceras till ord i hög- tidstal. Förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna är inga undantag i en god värld. Det handlar om mönster av förtryck som existerar över hela världen. Till detta ska läggas att miljarder människor lever i fattigdom, hemlöshet, arbetslöshet och könsdiskriminering och förvägras sjukvård och undervisning - även i rika och högt utvecklade länder. Fattigdomen i världen är klädd i kvinnokläder. Kvinnoförtrycket är en realitet. Två tredjedelar av alla analfabeter är kvinnor. Två miljoner flickor könsstympas varje år. 80 % av dem som flytt undan krig och katastrofer är kvinnor. I regeringens utrikespolitiska deklaration saknas det nödvändiga könsperspektivet. En stor majoritet av världens flyktingar är kvinnor och barn. De flesta offer som skördas i krig och konflikter är civila, där kvinnor och barn är de mest oskyddade. Samtidigt finns en omätbar rikedom samlad hos ett fåtal människor, oftast män. Den rikaste femtede- len av världens befolkning delar på 80 % av världens inkomster, samtidigt som den fattigaste femtedelen - oftast kvinnor - delar på drygt 1 % av världens in- komster. Så orättvis är den värld där kapitalismen som system sägs ha vunnit kampen om världsherra- väldet. Mer än 1,3 miljarder människor lever på mindre än en dollar om dagen. Låt mig referera till en rapport om biståndets verklighet 2001 och OECD-ländernas bistånd: När skillnaden mellan fattiga och rika länder ökar blir också skillnaden mellan verklighet och retorik alltmer grotesk. Fru talman! Det är nödvändigt att analysera orsa- kerna till orättvisorna i världen. Den gamla kolonia- lismen är nästan död och begraven med undantag för Marockos olagliga annektering av Västsahara. Ma- rocko har förklarat att man motsätter sig en folkom- röstning, och marockanska trupper har brutit mot vapenstilleståndet. Det finns dock fortfarande utrym- me att agera politiskt och diplomatiskt. Det finns egentligen bara en väg till fred, och det är att återvända till Houstonöverenskommelsen och genomföra en folkomröstning som innebär att Väst- saharas folk självt får bestämma sitt öde. Trots att jag letat har jag inte funnit ett ord om denna den sista kolonin i regeringens utrikespolitiska deklaration. Sverige verkar därmed fullfölja den rad av svek mot det västsahariska folket som vi sett under lång tid. Med Sverige som ordförande i EU kan Ma- rocko tydligen lita på att den franska oviljan att ingri- pa på FN-resolutionernas grund fullföljs. Medan den gamla typen av kolonialism i stort sett försvunnit ser vi nya former för den rika världen att behålla makten och kontrollen över världen. Det handlar om starka krav på avregleringar, privatise- ringar och utförsäljningar av naturtillgångar och verk- samheter och om tullmurar mot fattiga länder. Det handlar om storföretag som bedriver utpressning. Det handlar om en ekonomisk imperialism som syftar till att omöjliggöra fattiga länders självständiga val. Det handlar om att tillförsäkra storföretagen tillgång till råvarumarknader. I detta läge måste vi som arbetar för en rättvis världsordning vara uppmärksamma på risken för en förskjutning från ett tredje-världen-perspektiv, ett fattigdomsperspektiv, ett rättviseperspektiv, till Euro- centrering. Det är i det perspektivet vi måste analyse- ra riskerna av en Fästning Europa, riskerna av milita- riseringen av den europeiska unionen och Natos ut- vidgning. Fru talman! Som utrikesministern påpekat är kampen mot tortyr och dödsstraff central i arbetet för mänskliga rättigheter. Valet av George Bush till pre- sident i Amerikas förenta stater är i det avseendet ett allvarligt bakslag för alla dem som arbetar för mänskliga rättigheter. I USA har 38 delstater samt USA federalt döds- straffet i sin lagstiftning. Under år 2000 avrättades 85 fångar i USA. Trots att internationell rätt förbjuder dödsstraff mot personer som var under 18 år när de begick brotten avrättas personer i USA som inte har fyllt 18 år när de begått brott. Sean Sellers var 16 år när han begick det brott han dömdes till döden för. Han avrättades i februari 1999. Av tio avrättningar av personer yngre än 18 år under de senaste åren står USA för åtta. 1989 fastslog USA:s högsta domstol att det inte strider mot författningen att avrätta för- ståndshandikappade. Sedan dess har omkring 30 mentalt störda personer avrättats i USA. USA skulle omöjligen godkännas som medlem- sland i den europeiska unionen på grund av använ- dandet av detta omänskliga straff. När det gäller Turkiet har vi i denna riksdag tidi- gare noterat att den kurdiska minoriteten över huvud taget inte nämns i Nicedokumentet om partnerskap som ska reglera Turkiets väg till EU-medlemskap. Turkiet har sedan staten bildades haft som policy att förneka att det finns ett kurdiskt folk. Om inte Turkiet tvingas att erkänna kurdernas existens och ge dem politiska och kulturella rättigheter kommer landet att fortsätta att förneka dem. Vi menar att det är helt nödvändigt att Turkiet specifikt erkänner förtrycket av kurder, assyrier och syrianer och tillförsäkrar dem fulla medborgerliga rättigheter. Det är rimligt att den svenska regeringen visar att det är upp till Turkiet att bevisa om man menar allvar med sitt tal om att respektera mänskliga rättigheter och demokrati. Brutala aktioner mot hung- erstrejkande politiska fångar eller fascistiska över- grepp i parlamentet talar ett helt annat språk. Fru talman! Med valet av Ariel Sharon till ny premiärminister i Israel har förväntningarna på en rättvis fred i Mellanöstern sjunkit betydligt. Fredsförhandlingarna har aldrig skett på lika vill- kor. Det finns en ockupationsmakt och ett ockuperat folk. Israel har sagt nej till rätten för fördrivna pales- tinska flyktingar att återvända till sina hem. Israel har sagt nej till en palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad. Israel har sagt nej till frigivning av samvetsfångar. Israel har sagt nej till ett slut på kon- fiskeringen av jord. Israel har sagt nej till ett slut på bosättningarna på palestinska områden. Allt detta har gjorts i strid med säkerhetsrådets resolutioner och internationell rätt. Sverige måste tydligt ta avstånd från kålsuparteorier om palestiniers och israelers lika skuld. Varje dag visas att staten Israel inte erkänner människors lika värde. Ett palestinskt liv är helt en- kelt inte lika mycket värt som ett israeliskt. Den 21 januari föll två domar i Israel. Den israeliska med- borgaren Nahum Korman dömdes till sex månaders samhällstjänst och skadestånd för att ha dödat den 11- åriga palestiniern Hilmi Shawasheh. Bestraffningen står i skarp kontrast till domen mot Su'ad Hilmi Ghazal. Denne palestinier dömdes till sex och ett halvt års fängelse efter att i december 1998, vid 15 års ålder och med konstaterade svåra psykiska pro- blem, ha skadat en israelisk bosättare. Nu har vi en premiärminister i Israel som än tyd- ligare menar att rättvis fred är en fred på Israels vill- kor. Och diskrimineringen av palestinier i Israel, liksom krigföringen mot det ockuperade palestinska folket kommer tyvärr sannolikt att fortsätta. Fru talman! Låt oss hoppas att utrikesministerns tal om att människovärdet är ett och detsamma över- allt även gäller palestiniern Su'ad Hilmi Ghazal, den fängslade kurdiska parlamentsledamoten Leyla Zana, den oppositionelle Abdessalam Yassine, som sedan tio år sitter i husarrest i Marocko, den sierraleonske medborgaren Matthew Selu, som i november avvisa- des från Bryssels flygplats efter att belgiska poliser torterat och skadat honom, och den afghanske politi- kern Abdul Ahad Karza, som sköts ihjäl den 15 juli av två män då han var på besök i Pakistan. Låt oss hoppas att de ansvariga aldrig kan gömma sig bakom mäktiga vänner utan ställs inför rätta. (Applåder) 0371688419616 N 2010-01-01 00:00:00 164349 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0962/#anf3