2348482 GO0962 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:62 Onsdagen den 7 februari 2000/01 62 2001-02-07 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt A97210AD-92E2-43A3-941C-CEB03C6AA03B 12 MARIANNE ANDERSSON (c) c Herr talman! Först till Bo Lundgren: Jo, det är sant att vi ser alliansfriheten som ett medel och inte som ett självändamål, men vi menar också att allians- friheten har mycket stor betydelse för fred och säker- het i vår del av Europa, och att den därför är ett mycket viktigt medel. Glöm inte bort att också Fin- land är alliansfritt! När vi ser relationen till Ryssland i det perspektivet framstår det inte som så enkelt att överge alliansfriheten. Dessutom kan vi inte se att säkerheten i vår del av Europa på något sätt skulle öka om vi skulle gå med i Nato. Så tro inte att vi kommer att ändra oss så lätt i den frågan! När det sedan gäller militärt samarbete med Ryssland vill jag säga att vi har samma uppfattning om kränkningar av mänskliga rättigheter i Tjetjenien. Vi tror ändå att ett samarbete även på det militära området leder till förbättringar också när det gäller att motarbeta kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi har lite avvikande syn på vilka effekter ett sådant här samarbete har, men vi har fått besked om hur mode- raterna ser på det. Jag övergår nu till några frågor till Anna Lindh som jag inte hann med i mitt förra anförande. Det handlar först om kärnvapnen och USA. Även om hotet från kärnvapnen starkt minskat finns dessa kvar, och de är fortfarande en viktig fak- tor i den internationella säkerhetspolitiken. De se- naste åren har det internationella nedrustningsarbetet mött en rad bakslag. Att nedrustningssträvandena ändå inte helt gått i baklås fick vi dock glädjande besked om på förra vårens översynskonferens om icke-spridningsfördraget. När nu kärnvapenmakterna åtagit sig att helt eli- minera sina kärnvapenarsenaler måste de svenska ansträngningarna och det internationella trycket foku- seras på att avkräva kärnvapenstaterna en tidtabell för denna nedrustning av såväl strategiska som taktiska kärnvapen. Men dessa strävanden underlättas inte direkt av USA:s ambitioner att bygga upp ett natio- nellt missilförsvar. Tvärtom har dessa planer gett hotet från massförstörelsevapnen ökad aktualitet. Vi i Centerpartiet anser att Sverige starkt bör kritisera planerna på ett sådant försvar. Hur man ska uppfatta att president Bush till ny försvarsminister utsett Donald Rumsfeld, mannen bakom rapporten som rekommenderade USA att som ett led i att skydda sig mot nya hot borde anskaffa en robotsköld, återstår väl att se. I helgen fick vi dock en klar uppfattning om dennes ambition i detta avseende då han i mycket starka ordalag försvarade Washing- tons planer på ett försvar mot anfallande kärnrobotar. Min första fråga är: Vad gör utrikesministern och vad gör och tänker man göra inom EU-kretsen för att förhindra att dessa planer realiseras? Jag tänker också ta upp några länderfrågor. Utri- kesministern och jag har många gånger haft debatter om Turkiet. Det är det ansökarland som har den längsta vägen att gå i fråga om mänskliga rättigheter. Det gäller dels att vara mycket bestämd mot Turkiet, dels att inleda en konstruktiv process för att medverka till förbättringar. Jag vet att vi är överens om det. Jag vet att Sida håller på att utarbeta en strategi för Turkiet. Det har vidare funnits signaler om att också UD skulle utforma något slags strategi för Turkiet. Jag vill fråga utrikesministern hur det går med det. Kanske är det lämpligt att, om möjligt, se- dan Turkiet inom kort har gett sitt svar på EU:s krav driva på för att EU ska utforma en sådan mycket tydlig strategi med klara steg framåt som måste upp- fyllas. Jag tror inte att det går att bara kräva mänskli- ga rättigheter. Det måste vara mycket mer konkret. Jag vill också ta upp valet i Israel. Osäkerheten om vad som ska hända med fredsprocessen är där stor. Jag förutsätter att Sverige är pådrivande när det gäller att fredsprocessen ska upprätthållas och gå vidare. Jag vill dock även ta upp en konflikt som inte har uppmärksammats lika mycket som konflikten i Mel- lanöstern men som ändå varit mycket långvarig, nämligen den som gäller Västsahara. Det är en bort- glömd konflikt, som berör ett litet folk i Saharas öke- nområden som har levt i flyktingläger i 25 år. Det fanns inte med någonting i den utrikespolitis- ka deklarationen om Västsahara, vilket jag beklagar. De här människorna har väntat på att få en folkom- röstning om sin tillhörighet. Det har fastställts datum för en sådan, men det har skjutits upp, och det har sedan fastställts nytt datum som också har skjutits upp. Man har hela tiden obstruerat mot en lösning. Det fanns en del hopp om att någonting skulle hända när en ny kung kom till makten i Marocko, men det har visat sig att det absolut inte är så, kanske snarare tvärtom, att Marocko nu skärper sin attityd till Väst- sahara. Det är kanske också optimistiskt att tro att det ska bli en folkomröstning 2002, som är det senaste aktu- ella datumet. Vad gör Sverige för att få till stånd en lösning av Västsaharaproblemet under den tid när vi är ordfö- randeland i EU? 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 164358 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0962/#anf12