2348482 GO0962 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:62 Onsdagen den 7 februari 2000/01 62 2001-02-07 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 4A510500-610D-4585-AFA7-49382B56B079 10 LARS OHLY (v) v Herr talman! Man ska inte laga det som inte är sönder. Regeringen intar två oförenliga ståndpunkter samtidigt i sin säkerhetspolitiska diskussion. Å ena sidan vill man ändra säkerhetspolitiska doktriner och har t.o.m. inbjudit de svenska partierna till överlägg- ningar om det. Å andra sidan menar man att det inte är regeringens ansvar att förklara varför man vill ändra linje, utan det är andra som förespråkar föränd- ringar som har till ansvar att förklara att man vill byta säkerhetspolitisk linje. Självklart, det ansvaret har alla som förespråkar ändringar eller det nuvarande. Men det intressanta just nu är att regeringen säger att den svenska neutralitetspolitiken har varit ett pro- blem. Är det inte rimligt att fråga sig. Vad är det i den svenska neutralitetspolitiken som har lett till pro- blem? Vad är det som har inneburit att vi inte kunnat föra den politik som vi har velat? Vad är det i den nuvarande formuleringen som omöjligen kan förenas med Sveriges framtida säkerhetspolitik? Att hänvisa till att det kalla kriget inte längre finns duger inte. Den svenska alliansfriheten och neutralitetspolitiken hänger intimt samman med men har aldrig enbart varit förknippade med den gamla ordningen i Europa, utan det har tvärtom varit en medveten utmejsling av en linje som har gett Sverige självständighet, obero- ende och handlingsfrihet. Det är faktiskt inte bara andras ansvar att förklara varför man ger upp gamla föreställningar. Det är faktiskt regeringens ansvar att förklara varför man vill laga något som inte är sönder. Herr talman! Den eurocentrering som jag varnade för i mitt huvudanförande är alltför tydlig i Bo Lund- grens anförande här i dag. I sitt huvudanförande tog Bo Lundgren upp två saker som möjligtvis skulle kunna anknytas till något större synsätt än enbart det europeiska och inbland tyvärr enbart det EU-mässiga. De två var dels förhandlingar inom WTO för ökad frihandel, dels några korta välvalda ord om konflik- terna i Afrika. Det globala perspektivet fanns över huvud taget inte. Synsättet som innebär det gemen- samma ansvaret för hela världens utveckling, för de strukturella problemen, för underordningen av kvin- nor, för fattigdomen i världen lyste med sin frånvaro. I stället förde Bo Lundgren en lång diskussion som, efter vad jag minns, aldrig från moderaternas sida utmynnat i ett så tydligt ställningstagande för ett svenskt Natomedlemskap. Detta Nato som försvarar, som utrikesministern så riktigt påpekade, principen om kärnvapenavskräckning, som bygger sitt försvar på innehav av kärnvapen, vill samtidigt inte bara moderaterna utan också regeringen arbeta allt intima- re samman med. Man vill bygga upp gemensamma strukturer mellan den europeiska unionen och Nato. Man har redan bestämt att man ska ha regelbundna återkommande möten på ganska hög nivå. Man utar- betar olika former och strukturer för samarbete med det Nato som ibland ses som ett stort hinder för kärn- vapennedrustning och en radikal politik av den svenska regeringen men som ibland ses som en garant för säkerheten i Europa. Så här sade utrikesministern i sin deklaration: "Den transatlantiska länken, och en fortsatt stark amerikansk roll i Europa och vårt nä- rområde, är av stor betydelse för såväl Sveriges som Europas säkerhet. - - - Det transatlantiska samarbetet vilar på stor värdegemenskap ." Värdegemenskap om vad? Om konfliktlösning? Om kärnvapenav- skräckning? Om synen på dödsstraffet? Vad bygger denna värdegemenskap på? Jag noterar också att utrikesministern i sin dekla- ration inte nämnde den sista kvarvarande kolonin Västsahara och att vi dessvärre då inte kan förvänta oss ett starkt svenskt agerande mot den marockanska annekteringen. Jag tycker att det är sorgligt. Jag tyck- er att det skulle vara ett utmärkt tillfälle att använda det svenska EU-ordförandeskapet till att driva på för en fredlig lösning som måste innefatta en folkomröst- ning bland det västsahariska folket. Jag har också uppmärksammat en formulering i deklarationen som jag hoppas inte innebär att rege- ringen numera inte vill ställa upp på kraven på en folkomröstning om den monetära unionen. Formule- ringen är att ett svenskt medlemskap i EMU ska "underställas svenska folket". Det rimliga är väl att man också talar om hur detta ska ske. Är det svenska folkets rätt att i en folkomröstning och i en demokra- tisk kampanj inför en folkomröstning ta ställning till EMU-medlemskap, eller anser utrikesministern att detta ska avgöras av enbart Sveriges riksdag utan den breda demokratiska förankring som en folkomröst- ning medför? 0371688419616 N 2010-01-01 00:00:00 164356 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0962/#anf10