2348482 GO0962 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:62 Onsdagen den 7 februari 2000/01 62 2001-02-07 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 3962BAEE-440C-4602-A30E-9EDA435E70D2 1 Utrikesminister ANNA LINDH (s) s Fru talman! "Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter." Så inleds Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Detta är grundvalen för vårt arbete. Syftet är att försvara den enskilda människans värdighet, frihet och trygghet. Uppgiften framstår i dag som extra viktig. I en tid av global ekonomi, information och rörlighet behöver vi, mer än någonsin, en gemensam värdegrund som binder samman civilisationer och människor. Det handlar om att förse den världsomspännande ekonomin med världsomspännande spelregler som ger rättvisa villkor. Det handlar om att balansera den gränslösa marknaden med gränslösa värden, byggda på demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar om att se möjligheten, inte hotet, i människors ökade rörlighet. Och det handlar om en kamp mot fattigdo- men. Sveriges samlade utrikespolitik ska samverka för dessa mål. Denna helhetssyn är även utgångspunkt för rapporten En rättvisare globalisering och för den parlamentariska utredning som i höst ska presentera sin rapport om en samlad svensk politik för global utveckling. Regeringen ska också driva dessa frågor målmed- vetet i EU, FN, WTO och Världsbanken. Alla natio- ner och forum måste samarbeta för att utveckla glo- baliseringens positiva möjligheter och motverka att den leder till nya vidgade klyftor. Det viktigaste verktyget för Sverige är EU. Unio- nen är i dag en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. Sverige är nu för första gången ordförande i EU. Vår uppgift är att, i hela unionens intresse, driva dess arbete framåt och vara dess röst utåt. Vårt ordförandeskap sammanfaller med stora ut- maningar för unionen. Miljöförstöringen ska bekäm- pas. Full sysselsättning ska uppnås. Kampen mot främlingsfientlighet ska intensifieras. Många av dessa frågor har direkt betydelse för medborgarna och visar hur inrikes- och utrikespolitik hänger samman. Den största utmaningen av alla är utvidgningen. Ingen annan fråga är så avgörande för EU:s framtid och för utvecklingen i Europa. Med den banar vi väg för frihet, demokrati och välstånd i hela Europa. Med den återförenar vi Öst- och Västeuropa. Med den blir vi en ännu starkare röst i världen, för de gemensam- ma värdena. Vi prioriterar utvidgningen - och freden. Vi vill verka för ett politiskt genombrott i förhandlingarna och för att alla kandidatländer ska behandlas rättvist. Programmet för det fortsatta arbetet har starkt stöd i EU, och Nicefördraget ger oss den institutionella bas som behövs. Vi står helhjärtat bakom slutsatserna från Europeiska rådet i Nice om att EU ska kunna välkomna nya medlemmar från slutet av år 2002. Vi prioriterar jobben - och tillväxten. Vid Euro- peiska rådets möte i Stockholm i mars ska vi staka ut vägen mot ett EU med stark ekonomi och full syssel- sättning. För detta krävs inte bara ekonomiska refor- mer och åtgärder till stöd för nyföretagande. Vi måste också hantera att EU:s arbetskraft åldras och minskar, och vi måste skapa ett kunskapssamhälle där alla behövs och där jämställdhet råder. Ett samhälle som kan tjäna som modell för andra i en global ekonomi. Vi prioriterar miljön - och framtiden. Vid Euro- peiska rådets möte i Göteborg i juni ska vi anta en strategi för hållbar utveckling. Bland prioriteringarna finns klimatet och kemikalierna. Genom detta arbete får EU också en plattform för sitt miljöarbete på glo- bal nivå. Framtidens EU måste bli en medborgarnas union, där besluten går att följa och påverka. Sverige arbetar hårt för detta. Därför välkomnar vi uppdraget från Nice att inleda en alleuropeisk debatt om EU:s fram- tid. I samarbete med Belgien och kommissionen, och med medverkan av Europaparlamentet, förbereder vi nu olika initiativ. Vi hoppas engagera så många som möjligt i diskussionen, i såväl medlems- som kandi- datländerna. De nationella parlamenten kommer att ha en central plats i denna diskussion. Framtidens EU måste också bli en konsumenter- nas union med ökad livsmedelssäkerhet, bättre kon- sumentskydd och en fullt utvecklad inre marknad. Det är viktigt att euron blir en framgång och att införandet av sedlar och mynt går smidigt. Frågan om ett svenskt deltagande i den europeiska monetära unionen kommer att underställas svenska folket. Sverige vill uppnå en human och solidarisk asyl- och migrationspolitik inom EU, med bättre ansvars- fördelning mellan medlemsländerna. Vårt mål är ett Europa som visar öppenhet mot omvärlden. Vi ska föra dessa och övriga frågor framåt med kraft och i hela unionens intresse. Sverige leder nu också EU:s gemensamma utri- kes- och säkerhetspolitik. Denna har successivt blivit en central del av EU-samarbetet. Att 15 länder står bakom samma budskap ger tyngd och genomslag. En viktig åtgärd är också att vi måste skapa mer samstämmighet i EU:s externa agerande. Det nya Cotonouavtalet, mellan EU och 77 ut- vecklingsländer, kan tjäna som exempel. Här integre- ras dialog om demokrati och mänskliga rättigheter med jämställdhetsarbete, miljöhänsyn och regionalt handelsfrämjande - allt i syfte att bekämpa fattigdom och lägga grunden för hållbar utveckling. Så vill vi fortsätta att arbeta. Vi vill också bygga vidare på det faktum att EU i dag är en av världssamfundets främsta försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter. Detta sker ge- nom de krav som EU ställer på sina kandidatländer, som t.ex. Turkiet. Detta sker också genom unionens dialog med tredje land och genom vårt gemensamma arbete i Förenta nationerna, Europarådet och OSSE. Främjande av demokrati och mänskliga rättigheter är och förblir en hörnsten i svensk utrikespolitik. Det nya seklet har inneburit viktiga landvinningar för de mänskliga rättigheterna. Nu är också en inter- nationell brottmålsdomstol äntligen på väg att inrät- tas, och nationella domstolar drar i högre grad föröva- re inför rätta. Men det finns mycket kvar att göra. Dit hör kampen mot dödsstraffet. Medan världen i övrigt går mot avskaffande håller länder som Kina, USA och Saudiarabien fast vid detta omänskliga straff. Dit hör kampen mot tortyren. Regeringar världen över fortsätter att trotsa förbudet mot denna grymhet. Som ordförandeland i EU ska vi stärka vår gemen- samma kamp mot tortyren. Dit hör även kampen mot människohandel, sär- skilt med kvinnor och barn. Regeringar måste över- allt, världen över, göra mer för att stoppa denna nya slavhandel. Demokrati vinner mark världen över. Regimskif- tet i Förbundsrepubliken Jugoslavien är ett särskilt glädjande exempel. Samtidigt fortsätter det politiska förtrycket i länder som Kuba, Irak och Vitryssland. Sverige och EU ska fortsätta att vara en stark röst för alla de mänskliga rättigheterna. Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter fyller 50 år i år. Behovet av att stärka asylrätten inter- nationellt kommer att hamna i fokus. Vi ska fortsätta att verka för att fler länder tar ansvar för både flyk- tingar och andra som behöver skydd. Handel är ett instrument för samarbete och kan därmed öka rättvisan. Därför måste fler stater öppna sina gränser för handel och investeringar. De rika länderna har ett särskilt ansvar. Sverige verkar för att EU snarast ska införa tullfrihet för världens 48 fattigaste länder. Världshandeln måste bygga på rättvisa spelregler. Därför arbetar Sverige för en ny förhandlingsrunda i WTO och för att stödja utvecklingsländernas intres- sen. Vårt mål är ett utvecklat regelverk som öppnar världshandeln för alla. Handelsreglerna måste stå i samklang med de internationella miljöavtalen. WTO bör även främja mänskliga rättigheter i arbetslivet. Sverige verkar för att WTO ska få flera medlem- mar. Vi stöder Kinas ansökan. Ett medlemskap i WTO blir ett positivt inslag i landets reformprocess. Vi stöder också Rysslands ansträngningar att inlem- mas i världsekonomin och bli medlem i WTO. Sverige ska stå starkt i en internationaliserad eko- nomi. Vi måste därför ständigt verka för ökad kon- kurrens, både i Sverige och på utländska marknader. Som ett led i detta intensifierar vi handels- och in- vesteringsfrämjandet, med betoning på branscher som IT och bioteknologi. Regeringen satsar också mål- medvetet på exportfrämjande och kommer under våren att lägga en proposition om Exportrådet. Utvecklingssamarbetet är ett verktyg för mänskli- ga rättigheter och demokrati. EU är världens största biståndsgivare. Denna re- surs måste användas effektivt och ändamålsenligt. Sverige arbetar för att EU ska vara en förkämpe för solidaritet och rättvisa, och ett kraftfullt verktyg mot fattigdomen. Målet är att halvera världens fattigdom till år 2015 - ett mål som världens regeringar har ställt sig bakom. Regeringen vill inte bara öka de fattigas resurser utan också deras inflytande och handlingsfrihet. Ut- vecklingssamarbetet ska verka för mänskliga rättig- heter, demokrati, tillväxt och rättvis fördelning av makt och resurser. Vi kommer också att arbeta för att EU spelar en konstruktiv roll vid de konferenser och möten som FN arrangerar detta år. De har alla ett gemensamt syfte: att motverka fattigdom och att bygga upp strukturer och partnerskap för en långsiktig ekono- misk utveckling som gynnar fattiga kvinnor, män och barn. Detta är viktigt för att infria de ekonomiska och sociala rättigheterna. Sveriges bistånd växer nu snabbt, både genom tillväxten i Sverige och som andel av BNI. Regering- ens vilja att nå enprocentsmålet står fast. De ökade resurserna ska bl.a. användas för att främja demokrati och mänskliga rättigheter liksom skuldlättnader och kampen mot hiv/aids. Vi vill också öka de fattigas tillgång till IT, stödja regionalt samar- bete mellan utvecklingsländer och tydliggöra bistån- dets konfliktförebyggande roll. Konflikter måste förebyggas för att ge plats åt ut- veckling och rättvisa. Tragedierna på Balkan och Europas oförmåga att agera i tid visar tydligt på behovet av tidiga insatser för att förhindra att krig uppstår. Detta är också bak- grunden till det svensk-finska initiativ som har gjort krishantering till en uppgift för EU. Strukturerna för EU:s krishantering lades fast vid Europeiska rådets möte i Nice. Nu är det Sveriges tur att leda arbetet vidare och ge unionen en grundläg- gande förmåga till konfliktförebyggande och kris- hantering. EU:s förmåga kan bli ett viktigt bidrag till freden och upprätthållandet av folkrätten globalt. Utgångspunkterna för vårt arbete är bl.a. följande: EU har stor potential som konfliktförebyggare. Vi vill stärka denna förmåga. Med sin bredd och sin historia som fredsprojekt kan EU spela en viktig roll för att förebygga väpnade konflikter, även glo- balt. Därför arbetar vi för att Europeiska rådets möte i Göteborg ska anta ett program med konkreta förslag för hur EU ska bli bättre på att förebygga konflikter. Få konflikthanteringsinsatser är uteslutande mili- tära. Därför har vi ett integrerat synsätt på konfliktfö- rebyggande, civil och militär krishantering. Det är också viktigt att verka för samordning med biståndet i alla dess faser. För att agera krävs verktyg. Varje land anmäler sina civila och militära bidrag till ett gemensamt register. Därmed identifieras resur- ser som snabbt kan sättas in i kriser. De militära re- surserna anmäldes i höstas. Sverige leder nu motsva- rande arbete på den civila sidan. Sverige har även ansvar för att utveckla formerna för samverkan mel- lan EU och Nato. Framtida stora krisinsatser hanteras sannolikt av hela världssamfundet. FN och dess säkerhetsråd har det övergripande ansvaret för fred och säkerhet. EU:s krishantering ska ske i enlighet med FN-stadgan och kunna användas i insatser av både FN och OSSE. Sverige verkar för att EU:s krishantering byggs upp i nära samarbete med FN. Fredsframtvingande insatser kräver ett beslut av FN:s säkerhetsråd. Beslut om en EU-ledd insats fattas med enhällig- het av medlemsländerna. Det är upp till varje land att besluta om deltagan- de. Det är också på sin plats att slå fast vad EU:s kris- hantering inte innebär: Det innebär inga ömsesidiga försvarsförpliktelser eller bildandet av en Europaarmé. EU är ingen för- svarsunion. Den är heller ingen sluten klubb. Samar- betet står öppet för deltagande också från länder utan- för EU. Freden måste värnas, med nedrustning och vape- nexportkontroll. Sverige och EU arbetar för att hindra att lätta va- pen sprids utan kontroll, t.ex. genom illegal handel. Vi vill att FN-konferensen om lätta vapen i sommar ska anta ett handlingsprogram som prioriterar export- kontroll, internationellt samarbete och särskilt bistånd till utsatta länder. Regeringen ska fortsätta att driva på kärnvapen- nedrustningen. Vi måste följa upp att åtagandena från ickespridningskonferensen verkligen uppfylls. Ett delmål är att provstoppsavtalet ska träda i kraft. Ett annat är att få fram ett avtal mot produktion av klyv- bart material för kärnvapenändamål. Ett tredje är att främja nedrustning av taktiska kärnvapen. Vi fortsät- ter också att arbeta genom Ny-agenda-initiativet, för att få kärnvapenstaterna och övriga världssamfundet att ta de 13 steg för nedrustning som vi alla är över- ens om. Vi uppmanar USA att beakta följderna för ned- rustnings- och ickespridningsarbetet om man utveck- lar ett nationellt missilförsvar och att därför avstå från detta projekt. Kampen mot biologiska vapen måste gå vidare. Vi inriktar oss i år på att göra konventionen mer ef- fektiv, genom en kontrollmekanism. Ännu ett viktigt bidrag till fredsarbetet är att öka kontrollen över handeln med krigsmateriel, liksom handeln med teknologi för massförstörelsevapen. Sverige har en stram politik på detta område och verkar för samma linje internationellt. Fru talman! Sveriges säkerhetspolitik har sedan 1992 sammanfattats i följande formulering: "Sveriges militära alliansfrihet, syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområ- de, består." Den formuleringen bör nu, enligt vår mening, ses över. Därför har vi inbjudit alla riksdagspartier till överläggningar i detta ämne. Vår strävan är att skapa bred enighet, och en bred debatt, kring en bättre be- skrivning av vår säkerhetspolitiska linje. Avsikten är inte att överge den militära alliansfri- heten. Den militära alliansfriheten är en tillgång för Sve- rige och har starkt stöd hos det svenska folket. Den ger oss handlingsfrihet. Den medverkar till att minska risken för konflikter och spänning i vår del av Euro- pa. Den gör det möjligt för oss att vara drivande i arbetet för kärnvapennedrustning. Allt detta bildar grund för vårt säkerhetspolitiska val. Vi ser fram emot överläggningarna, som vi hop- pas kan inledas denna månad. Förenta nationernas roll växer i en tid av globali- sering. FN:s styrka ligger i dess unika bredd, både i medlemskrets och i verksamhet. Sverige ska fortsätta att bidra till att FN moderniseras och blir mer effek- tivt. Det är nödvändigt att stärka FN:s kapacitet inom fred och säkerhet. Vi måste dra lärdom av Rwanda och Srebrenica. Så görs också i den s.k. Brahimirapporten. Den efterlyser samordning mellan medlemsstaterna för att de snabbt ska kunna ställa fredsbevarare till FN:s förfogande. Den pekar också på behovet av att anpas- sa FN till dagens komplexa missioner i Kosovo och Östtimor. Sverige stöder rapportens förslag och verkar för att de snabbt ska genomföras. Det närmare samarbetet mellan EU och FN kan bli ett viktigt bidrag till ökad samordning inom både fredsbevarande och bistånd. Sanktioner är ännu ett område som är under dis- kussion och utveckling. Effektiva, riktade sanktioner ska slå mot makthavare utan att drabba civilbefolk- ningen. Samtidigt har sådana sanktioner visat sig svåra att genomföra. Sverige är inställt på att senare i år ta över samordningen av ett internationellt projekt om riktade sanktioner, med deltagande av en bred krets länder, FN-sekretariatet, forskare och enskilda organisationer. OSSE spelar en viktig roll för Europas säkerhet tack vare sin utvecklade fältverksamhet, sin särskilde högkommissarie för nationella minoriteter och sitt normarbete. En viktig OSSE-princip är att varje land ska ha rätt att själv välja sin säkerhetspolitiska linje. Som EU-ordförande inriktar vi oss på att utveckla samarbetet med OSSE inom civil krishantering och konfliktförebyggande. Tanken är att EU:s resurser ska kunna användas i OSSE-missioner. Fru talman! Sveriges utrikespolitik har en trefal- dig styrka genom sin nordiska, sin europeiska och sin globala identitet. Vårt mål är att ständigt utveckla var och en av dessa identiteter och att öka samverkan mellan dem. Vi vill fortsätta att främja och fördjupa integratio- nen inom Norden genom att bl.a. reducera och av- skaffa fler gränshinder. Det är viktigt att fortsätta samarbetet kring Öster- sjön. Kombinationen av nya marknadsekonomier och mogna välfärdsstater har resulterat i en stark bas för utveckling och en av Europas snabbast växande regi- oner. Målet för Sveriges Östersjöpolitik är att stödja hållbar utveckling, social rättvisa och fördjupad de- mokrati. Östersjöpolitiken ska också stärka de svens- ka företagens position i regionen, och främja kontak- ter mellan människor och organisationer. Samma sak vill vi också göra inom ramen för Ba- rentsrådet där Sverige i mars tar över ordförandeska- pet. Sverige ska fortsätta att främja Estlands, Lettlands och Litauens integration i närområdet. Detsamma gäller Polen. Parallellt med det lägger vi gradvis mer fokus på det bilaterala samarbetet med Ryssland och Ukraina. I vår kommer vi att lägga fram en proposi- tion för det fortsatta samarbetet med Öst- och Cent- raleuropa. Vi eftersträvar fördjupat samarbete med Ryssland på alla nivåer och områden. Inom EU:s Rysslands- samarbete, som till stor del baseras på arbetet med den nordliga dimensionen, vill vi intensifiera den politiska dialogen och skapa samverkan i konfliktfö- rebyggande, krishantering, nedrustning och ick- espridning. Vi vill också särskilt lyfta fram frågor som miljö, kärnsäkerhet och kampen mot organiserad brottslighet. Dessutom ska vi verka för att Ryssland på sikt integreras helt i världshandeln. Men vi måste också reagera när utvecklingen ger anledning till oro. Konflikten i Tjetjenien måste få ett slut. För detta krävs en politisk lösning. För detta krävs också att övergrepp utreds och att ansvariga ställs inför rätta. Den transatlantiska länken, och en fortsatt stark amerikansk roll i Europa och i vårt närområde, är av stor betydelse för såväl Sveriges som Europas säker- het. Sverige vill som EU-ordförande stärka förbindel- serna med USA och Kanada. Det transatlantiska sam- arbetet vilar på stor värdegemenskap och står för världens största handels- och investeringsflöde. Vå- rens toppmöten mellan EU och USA respektive Ka- nada bör utnyttjas för att fördjupa samarbetet. Fredsprocessen i Mellanöstern befinner sig i en ny fas sedan Ariel Sharon i går valdes till premiärminis- ter i Israel. Från Sveriges och EU:s sida utgår vi från att fredsansträngningarna ska fortsätta. I ett uttalande slår vi fast att unionen står beredd att fortsätta att stödja fredsprocessen. Förhandlingarna måste åter- upptas så snart som möjligt. När så sker är det cent- ralt att parterna utgår från redan ingångna avtal och de hittills uppnådda resultaten. En fredsuppgörelse måste vara baserad på folk- rätten, inklusive de relevanta säkerhetsrådsresolutio- nerna 242 och 338, principen land för fred och förbu- det mot att erövra land med våld. Den måste också inbegripa upprättandet av en demokratisk, livskraftig och fredlig palestinsk stat. Slutresultatet måste vara en rättvis och hållbar fred, en fred som innebär säkra och erkända gränser för alla stater i regionen och som normaliserar förhållandet mellan dem. På kort sikt måste parterna göra allt för att för- hindra våldshandlingar som riskerar att förvärra den sköra situationen i regionen. Sverige och EU kommer också att fortsätta att nära följa Israels bosättningspo- litik. Balkan förblir en prioritering. Freden och demo- kratin vinner fotfäste, men vi måste vara beredda på bakslag. Komplicerade frågor kring Jugoslaviens federala struktur återstår att lösa, såsom Kosovos och Montenegros framtida ställning. Behandlingen av minoriteter måste förbättras och flyktingar ges möj- lighet att återvända hem. Det svenska engagemanget på Balkan förblir be- tydande. Den svenska bataljonen och de svenska poliserna i Kosovo är konkreta exempel på det. Det fortsatta våldet i Colombia är djupt oroande. Som ordförande vill vi öka EU:s ansträngningar att bidra till en hållbar fred. Vi stärker också Sveriges stöd till fredsprocessen, bl.a. genom ett utökat ut- vecklingssamarbete. Konflikten i Demokratiska Republiken Kongo hotar freden och utvecklingen i hela regionen och är i dag Afrikas allvarligaste kris. Sverige arbetar för att förmå parterna att följa fredsavtalet från 1999. Sverige kommer under våren att lägga fram kon- kreta förslag för hur EU långsiktigt ska kunna stärka Afrikas förmåga att förebygga och lösa väpnade kon- flikter. Som ett led i detta arbete hölls i december ett informellt möte i Stockholm mellan nordiska och afrikanska utrikesministrar. Utvecklingen på den koreanska halvön är gläd- jande. Sverige sätter stort hopp till närmandet mellan Nord- och Sydkorea. Vi hoppas också att få se resultat av dialogen mellan regimen och oppositionen i Burma - resultat som leder till ett återinförande av demokratin, och ett slut på mångårigt förtryck. Fru talman! Oliktänkande fängslas i Kina. Dom- stolar missbrukas för politiska ändamål i Iran. Folk- ligt missnöje och demonstrationer möts med brutalt våld på många ställen i Afrika, och nu senast i Tan- zania. Dagligen begås oräkneliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Men samtidigt blir det svårare för de ansvariga att dölja sina övergrepp. I internationaliseringens tide- varv krymper världen och fler ögon ser det onda som sker. Globaliseringen ger också ökade möjligheter till påverkan och till att sprida budskapet om alla männi- skors lika värde och rättigheter. Vår utrikespolitik och vårt EU-ordförandeskap ska verka för en rättvis globalisering, ett medborgar- nas Europa och en bra utveckling i vårt närområde. Vi ska göra det utifrån en demokratisk värdege- menskap, genom mångfald och med en bred dialog. Vi ska göra det i Nyköping, i Bryssel och ute på landsbygden i Latinamerika. Människovärdet är ett och detsamma överallt. 0987448696517 N 2010-01-01 00:00:00 164347 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0962/#anf1