2348481 GO0961 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:61 Tisdagen den 6 februari 2000/01 61 2001-02-06 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:159 om praktiska moment i grundskolan interpellationsdebatt F831B28C-22BD-4504-917F-5A9E65AA02D8 46 YVONNE ANDERSSON (kd) kd Fru talman! För att direkt svara på skolministerns fråga kan jag säga att jag helt enkelt tror att det handlar om en djupliggande attityd och värdering. När det gäller naturvetenskapliga delar kan vi svara på frågor. Då behövs det utbildning för lärarna. Då behövs värderingen att man tar elevernas frågor på allvar. Alla de här bitarna har funnits på massor av studiedagar, i projekt osv. Men vi har inte den här tilliten. Det är ofta tiden som begränsar eleverna när det gäller att de ska få meka och helt enkelt lära ge- nom att göra. Vi har de fyra kunskapsformerna: fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet. Men tyvärr dominerar alltför ofta "fakta" och "förståelse", eftersom läraren sätter in det i ett sammanhang. Men "färdigheten" och "förtrogenheten", som i många fall kommer före de andra kunskapsformerna, sätts åt sidan när det gäller elevernas upplevelser. Tyvärr är min erfarenhet från när jag tidigare har arbetat och följt det här att alla lärare inte är entusi- aster. Jag tror inte att de behöver vara det. Men jag tror att de här projekten, t.ex. tillsammans med In- genjörsvetenskapsakademien, därför har nått fram- gångar som man annars inte hade nått förrän man hade släppt in entusiaster. Möjligtvis skulle ett ökat samarbete med samhället, där projekten skulle bli en vardaglig del och där man arbetade med sin omvärld, vara ett sätt att komma åt det här. Jag tror att ett annat sätt handlar om värderingen i form av betygsättning och omdöme när det gäller praktiska moment. Jag skulle kunna ta upp många exempel från min egen yrkeserfarenhet tidigare när jag har varit ute och tittat på det här. Jag vill också uppmärksamma att våra elever många gånger tyvärr lever i en s.k. betygshysteri; det vet vi. De vill ha goda betyg, och föräldrarna satsar på att det ska bli goda betyg. Man har inte centrala prov som på något vis granskar vad man har för praktiska färdigheter. Och då åsidosätts lätt övningen och de kunskaperna. I stället värderas det teoretiska. Jag tror också att vi har gjort ett fel. Fortbild- ningskurser och annat riktades, åtminstone i begyn- nelsen, mot män som var lärare på lägre stadier. Erfa- renheten var att kvinnorna många gånger klarade undervisningen bättre även om de inte var fortbilda- de, eftersom de hade praktiken i sitt vardagsarbete hemma osv. Vad kan man säga? Det vore ju fjärran för mig att säga att fortbildning inte har någon bety- delse. Men ibland kan även vällovliga satsningar på kompetensutveckling bli fel för att entusiasmen och engagemanget saknas. Jag tror kanske att vi måste se var eldsjälarna finns, som kan arbeta med kreativitet på ett mer entusiastiskt sätt. Då tror jag att vi kan hitta systemen och flexibiliteten, som ett svar på det här. Det är möjligtvis en fråga som jag skulle vilja ställa till vår skolminister: Finns det ett större intresse för att skapa miljöer så att tekniken blir rolig och spännande att lära av och där man i ökad utsträckning får lära genom att göra? 0223175563813 N 2010-01-01 00:00:00 164257 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0961/#anf46