2348481 GO0961 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:61 Tisdagen den 6 februari 2000/01 61 2001-02-06 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:159 om praktiska moment i grundskolan interpellationsdebatt 360A8E58-EAB4-40C0-893A-7632D4E4CDC0 45 Statsrådet Ingegerd Wärnersson (s) s Fru talman! Vi är alla överens om behovet av att intressera våra barn och ungdomar för naturvetenskap och teknik. Vi kan titta på hur vi har lyckats. När det gäller vägen för att man riktigt ska nå fram tror jag fortfa- rande att det handlar om hur man blir bemött och om hur man får svar på sina frågor. Jag hade förmånen att i förra veckan få besöka Umeå universitet. Där fick jag redovisat ett sätt som man arbetar på inom det s.k. NOT-projektet. Forskare inom kemiinstitutionen arbetar med de blivande för- skollärarna på förskollärarutbildningen ute i försko- lan. Där har man alltså ett starkt samarbete på forsk- ningsnivå med förskolan. Man utgår från barns vanli- ga frågor. Ett par exempel var: Varför är vattnet vitt i ett glas och blått i en sjö, och vart tar snoret vägen när det inte finns i näsan? Barn har frågor som man ska ta på djupt allvar, vilket dessa forskare också gör. Via olika sätt ska man kunna visa barn vidare. Det finns ett annat projekt som pågår som heter Naturvetenskap och teknik för alla. Kungliga Veten- skapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien arbetar där också med barn i lägre åldrar. Barn är nyfikna. När de ställer de här frågorna ler vi lite, men vi ska ta dem på allvar. Och vi måste då också svara oerhört kunskapsinriktat och professionellt, se att de verkligen kan och tro på att de har förmågan att ta emot den här kunskapen. När det gäller kompetensutveckling vill jag ändå säga att det är 71 miljoner kronor som har utgått 1999-2001 med inriktning på just lärare som arbetar med naturvetenskap, teknik och miljö. Men det här är inte riktat isolerat mot de här lärarna. Ett projekt som nu kommer i gång handlar om teknik och musik i samverkan. Yvonne Andersson var inne på att vi skulle använda de estetiska ämnena när vi också pra- tar om naturvetenskaplig utveckling och att se de här kombinationerna. Vi har ju sedan tidigare de här kurserna med slöjd i olika former och samverkan. De finns även i dag, och det är många lärare som har gått igenom dem, men vi är inte nöjda med resultatet. Vi måste kunna bli bättre. Men jag vill ändå understryka att jag tror att kun- skapen måste bli större om vi ska lyckas. Man måste också in med forskningen tidigare och möta barnen. Forskningsresultaten måste dessutom kunna diskute- ras, men de ska vara översatta till ett vardagsspråk så att de blir tillgängliga för den enskilda individen. Det här är de vägar som jag tror på. Det finns sä- kert många andra vägar som vi också kan öppna för i framtiden. De centrum som vi nu har arbetar på det sätt som Yvonne Andersson efterlyser. De vill ju in och titta på hur vi gör kunskapsmålen till praktiska moment i vardagsundervisningen och hur vi översät- ter detta till ett praktiskt hanterande. Deras utbildning av lärarna går ut på att man ska göra den här över- sättningen, så att det blir tydligt och klart och inte känns för abstrakt för individerna. Jag vet inte riktigt vad Yvonne Andersson är ute efter när hon säger att vi måste bli bättre på det här. Hur menar Yvonne Andersson att vi ska kunna kom- ma fram om vi inte ger den här kunskapen till lärar- na? 0746654685605 N 2010-01-01 00:00:00 164256 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0961/#anf45