2348481 GO0961 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:61 Tisdagen den 6 februari 2000/01 61 2001-02-06 00:00:00 Svar på interpellation 2000/01:127 om ele- vers rätt till kunskap interpellationsdebatt ADF93049-4A0B-4B07-B4D8-0B6859276585 39 Statsrådet Ingegerd Wärnersson (s) s Fru talman! Sofia Jonsson ställde frågan om tiden i förhållande till kunskapen. Om vi har en målstyrd skola med tydliga kunskapsmål är det givetvis den som ska följas. Det är därför som vi tog bort den detaljerade timplan som hade funnits i tidigare läro- planer och i stället ville visa på den samlade tiden som finns till förfogande. Med hjälp av försöksverksamheten vill vi ytterli- gare poängtera och utveckla det som det egentligen fattades beslut om i 1994 års läroplan, och då kom- mer vi en bit på vägen. Vi ska ha en garanti för rät- tigheten för eleverna att ha en, i detta fall, nioårig grundskola. Den ser jag som oerhört viktigt. Men i det andra perspektivet, om vi följer elevens egen utveckling från förskolan och genom grundsko- lan, kommer det givetvis att finnas elever som ibland når målen tidigare än andra. Då är det återigen fråga om helhetsbedömningen. Har man nått kunskapsmå- len i de enskilda ämnena, har man kommit dit man vill med sin egen utveckling som människa, alltså i förmåga att vara tillsammans med andra - här ser jag en stor möjlighet att utveckla den individuella studie- planeringen - ska det gå att tidigare läsa det som finns inom gymnasiet. Det ska vara en samverkan mellan grundskolan och gymnasiet, likaväl som mel- lan gymnasiet och högskolorna. Där är vi inte i dag. Men vi måste ha den inriktningen. Det är oerhört viktigt att betona de elever som i dag inte når de mål som har satts upp, men samtidigt ge en möjlighet för de elever som kanske ibland inte är så många men som har kommit längre än andra. En punkt som Sofia Jonsson tog upp, och som andra har berört, är de elever som inte har nått de mål vi har satt upp. Jag har tittat på statistiken för de ele- ver som gick ut årskurs nio i våras. I t.ex. ämnet svenska var det, i runda tusental, 94 000 elever som fick ett betyg. Av de 94 000 var det 91 000 som var godkända eller hade ett betyg som var högre än god- känt. Det är alltså 3 000 av totalt 94 000 elever som inte har nått godkändnivån. I perspektivet 94 000 är det jättemånga elever. 3 000 elever är greppbart. Jag menar inte att jag är tillfredsställd med att det finns 3 000 - förvisso inte. Men jag menar att den uppgift vi har framför oss, dvs. att se till att var och en av de 3 000 eleverna når de mål vi har satt upp, är rimlig. Den ska skolan klara av. Det rör sig inte om gigantiska tal. Det rör sig om 3 000 för många, men dock så många att vi kan klara av det. Jag ser satsningen på fler lärare i skolan som oer- hört viktig i mötet. Jag ser den satsning som regering- en gör, som Anders Sjölund efterlyste, på fler lärare med specialkunskap i t.ex. specialpedagogik. Jag ser en satsning på att fler lärare, även i de högre åldrarna, har kunskap i dyslexi och kunskap i att möta elever med invandrarbakgrund på ett bättre sätt. Nu håller vi på med detta. Ingen hade varit gladare än jag om jag i morgon hade kunnat säga att eleverna har nått resul- taten. Jag kommer aldrig att gå in i den fällan - det kan vara lätt att gå in i den. Jag vet att det för vissa kommer att kräva lång tid. Å andra sidan har vi mycket goda exempel på när skolan har fokuserat arbetet, med stöd av de kommunala politikerna, och man har häpnadsväckande fort sett till att eleverna har nått de mål som vi har satt upp. Det är viktigt att understryka att det inte är fråga om några gigantiska tal. Vi kan greppa de elever som i dag inte har nått målen. 0746654685605 N 2010-01-01 00:00:00 164250 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0961/#anf39