<anforande>
<dok_hangar_id>2348481</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0961</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:61 Tisdagen den 6 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>61</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2000/01:127 om ele- vers rätt till kunskap</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FFA87E0B-A59A-4818-A800-4869FE266CCF</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>SOFIA JONSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det skolministern säger var intres-
sant. Jag tror i och för sig inte att individuella planer
för eleverna är det enda som gör att skolan kommer
att höjas upp runt om i landet. Det vill jag klarlägga.
Men det är ett redskap som gör att vi kan lyfta skolan
och framför allt lyfta eleverna var och en för sig, där
jag som elev kan se att de här förutsättningarna och
grunderna har jag, det här kan jag uppnå på några
veckor, en termin eller vad det nu kan vara. Tillsam-
mans med läraren och föräldrarna utformar man en
plan för hur eleven ska kunna uppnå de kunskapsmål
som är så oerhört viktiga.
Men grunden till allting är egentligen vad en elevs
rätt till kunskap betyder. Vad betyder den? Betyder
den att vi ska ge dem rätt att gå nio år i grundskolan?
Betyder den att de ska få vara med i en allmän för-
skola? Eller betyder den, skolministern, att varje elev
verkligen ska ha rätt att få kunskap? Betyder den
detta blir ju följdfrågan: Är det inom de nio åren vi
ska fullfölja detta eller kan jag som elev kräva att få
gå i grundskolan till dess jag har fått de här kun-
skapsmålen uppfyllda?
I Centerpartiet har vi i våra motioner anfört att det
är kunskapsmålen och inte antalet år som är det ab-
solut viktigaste. Då förlorar egentligen den nioåriga
grundskolan sin kraft. Det är kunskapen som är det
viktigaste och däromkring som man ska forma både
en lagstiftning och frågan om hur målen ska uppnås.
Jag vill fråga ministern: Vilket är det viktigaste?
Kan vi forma en skola där kunskapsmålen är det
viktigaste och inte tiden?
I det svar som jag fick på frågan om individuella
studieplaner och som jag har läst säger ministern att
det är bra att man kan sätta in sådana framför allt för
de elever som har behov av extra stöd. Jag tycker att
det ska gälla alla, vilket är oerhört viktigt. Det ska
gälla från första dagen man kommer till förskolan.
Ett annat problem är alla de diskussioner som
förs. Man har provverksamhet med att slopa timpla-
nen, med lokala skolstyrelser och även med individu-
ella studieplaner. Problemet är att många skolor redan
har kommit mycket längre: Men, det här har vi ju
redan hållit på med. Var finns direktiven?
Jag tycker att det är oerhört viktigt att ministern
och riksdagen sätter ned foten och säger: Det här ska
gälla nu. Det här är grundförutsättningarna för att alla
elever runt om i landet ska nå kunskap. I dag är det
inte så, tyvärr. Det är oerhört stor skillnad mellan
både hur skolorna arbetar och på vilket sätt man för-
söker nå upp till detta. Jag tror mycket väl att skolor-
na gör så gott man kan, men det finns också ett rop:
Visa oss en ledning! Vad är det som ska gälla för oss
på skolorna? Därför är det oerhört viktigt att vi visar:
Den här vägen vill vi gå. Den här vägen ska vi gå för
att eleverna ska få rätt till kunskap.
</anforandetext>
<intressent_id>0287864972117</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>164247</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0961/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
