<anforande>
<dok_hangar_id>2348426</dok_hangar_id>
<dok_id>GO096</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:6 Tisdagen den 3 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>6</dok_nummer>
<dok_datum>2000-10-03 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2000/01:10 om bygg- kostnader</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>70ED10A7-4C09-4773-BB32-7F86168D5CC5</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill tacka finansminister Bosse
Ringholm för det raka svaret på min interpellation om
sänkt byggmoms. Svaret är tyvärr ett tydligt nej. Men
då jag vet att analyser, diskussioner och nya fakta
även kan få en beslutsam finansminister att ändra sig
vill jag ta upp ett resonemang i denna fråga. Rege-
ringen tycks göra allt för att värna skötebarnet all-
männyttan, för att sedan ge upp övrig bostadspolitik.
Bostadsbyggandet har varit mycket lågt de senaste
åren. Antalet påbörjade lägenheter har enligt Statis-
tiska centralbyrån uppgått till i genomsnitt 12 000
årligen under åren 1993-1998. Under år 1999 påbör-
jades hus med ca 15 000 bostadslägenheter. Men det
redovisas i dag bostadsbrist i 45 kommuner. Ytterli-
gare ett tjugotal kommuner redovisar bostadsbrist i
centralorten eller i innerstaden. Störst är problemen i
Stockholms län.
Boendekostnaderna har ökat. Regeringens tjurig-
het att inte låta taxeringsvärdena förbli frysta kommer
att göra att flera får lämna hus och hem. Regeringen
gör ett positivt drag - går ut med investeringsbidrag
till studentbostäder, vilket vi kristdemokrater har
agerat för nu under två års tid. Regeringen tycks dock
som helhet ha bestämt att bostäder ska vara en mjölk-
kossa åt staten. Fastighetsskatterna, som kom till för
att möta statens utgifter för subventioner, hålls kvar,
trots att subventionerna upphört. De är såväl ologiska
som orättvist uppbyggda - även om de nu sänks till
0,7 % för hyreshus, vilket givetvis är positivt.
För nybyggnationer uppgår skatter och avgifter
till mer än 60 % av kostnaden. Vi håller på att skapa
en bostadsskuld som våra barn får ta hand om. Vi
utnyttjar och sliter de bostäder som tidigare genera-
tioner har byggt. Vi gör inte de investeringar som
behövs för att vi ska kunna lämna efter oss ett bättre
eller likvärdigt bostadsbestånd. Den svarta markna-
den håller på att etableras. Enligt uppgifter kan det
röra sig om 600 miljoner endast i Stockholmsregio-
nen.
Fru talman! Givetvis måste planprocessen refor-
meras, konkurrensen öka hos byggentreprenörerna
och kostnaderna för byggmaterialet sänkas. Men det
räcker inte. I Gnosjö kommun byggs t.ex. 135 kvad-
ratmeter verkstads- och kontorsyta, men endast en
villa. En produktionskostnadskalkyl på en enkel villa
i en mellanstor stad kan handla om 2 miljoner kronor.
Är inte läget attraktivt går banken in med kanske bara
halva summan. Barnfamiljer kan i dag inte bygga
nytt. De måste köpa gammalt. Den familjeglädje att
skapa sig en ny bostad som min generation har fått
uppleva har vi tagit ifrån våra ungdomar.
Regeringen måste tänka ett varv till. Det räcker
inte att hänvisa till gränsdragningsproblem och sär-
reglering. Snart byggs inga hyresrätter alls. Det går
inte att få lönsamhet.
Fru talman! Jag vill därför fråga Bosse Ringholm:
På vilket sätt skulle det vara svårare att sänka mom-
sen till 12 % för byggmaterial än för livsmedel, ho-
tellverksamhet, entréavgifter till teater, nyhetstid-
ningar, konstverk, samlarföremål och nu senast trans-
porter? Ja, listan kan bli lång. Vad är skillnaden?
</anforandetext>
<intressent_id>0191823608408</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>157594</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO096/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
