<anforande>
<dok_hangar_id>2348479</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0959</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:59 Torsdagen den 1 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>59</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2000/01:116 om sanktioner och bombningar i Irak</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B0106C91-5FCE-4311-BC0B-3573EA30E019</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>MARIANNE ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag förstår naturligtvis att det är svårt
att gå in på några detaljer exakt hur det här skulle se
ut. Vad som är viktigt i dagens läge är att inte glöm-
ma bort frågan, att lyfta upp den så att den inte glöms
bort och att den finns med hos EU-länderna och i
FN:s säkerhetsråd när tiden är inne.
Vi var några som träffade generalsekreteraren i
tisdags, och vi förstod att han är mycket väl medveten
om frågan också. Det är viktigt att lyfta upp den. Det
får sedan bli ett resonemang om hur detaljerna ska se
ut. Det viktiga är att man är medveten om frågan.
</anforandetext>
<intressent_id>0754692641206</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>164008</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0959/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
