<anforande>
<dok_hangar_id>2348479</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0959</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:59 Torsdagen den 1 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>59</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2000/01:116 om sanktioner och bombningar i Irak</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>59FB7336-088C-4C0B-8749-EE28B4F8B38D</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>MURAD ARTIN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror inte att utrikesministern vill
se ytterligare barn dö av svält och andra umbäranden
i Irak. Jag tror säkert att utrikesministern känner stark
frustration inför sanktionerna mot Irak, precis som
utrikesministern har sagt.
Det gläder mig också när utrikesministern förkla-
rar att regeringen erbjudit sig att påta sig en ledande
roll när det gäller att utveckla riktade sanktioner. Här
kan Sverige göra en betydelsefull insats. Här har
Sverige, regeringen och utrikesministern möjlighet att
rädda många kvinnors och barns liv. Utrikesministern
har faktiskt den chansen nu, eftersom Sverige är ord-
förandeland i EU. Men det är faktiskt bråttom. Män-
niskors liv rinner som sand mellan våra fingrar.
</anforandetext>
<intressent_id>0431699774518</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>164007</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0959/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
