<anforande>
<dok_hangar_id>2348479</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0959</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:59 Torsdagen den 1 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>59</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om utveck- lingen av det brottsförebyggande arbetet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>DFD7161D-3B14-4E16-A556-518A57A7FD9A</anforande_id>
<anforande_nummer>146</anforande_nummer>
<talare>PETER PEDERSEN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! I sin redogörelse konstaterade justi-
tieministern att det brottsförebyggande arbetet främst
bör ske lokalt för att ge bästa effekt. Han sade att man
ska vara medveten om att beslut på andra politikom-
råden påverkar det brottsförebyggande arbetet och om
att det krävs ett brett engagemang bland många - inte
minst bland politiker, i näringslivet osv. - och tåla-
mod i arbetet.
Min fråga till justitieministern är då: Uppfattar
justitieministern att engagemanget är tillräckligt stort
bland politiker lokalt? Sker det brottsförebyggande
arbetet bäst i projektform eller inom ordinarie verk-
samhet, t.ex. inom skolan, det sociala, kulturen, poli-
sen?
</anforandetext>
<intressent_id>0556347007015</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>164148</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0959/#anf146</protokoll_url_www>
</anforande>
