<anforande>
<dok_hangar_id>2348479</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0959</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:59 Torsdagen den 1 februari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>59</dok_nummer>
<dok_datum>2001-02-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om utveck- lingen av det brottsförebyggande arbetet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>122103E8-94D7-4963-B091-9AFA23251E21</anforande_id>
<anforande_nummer>126</anforande_nummer>
<talare>GUNNEL WALLIN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tackar också för föredragningen.
Det sades att antalet brott minskar, men i dag kom en
rapport från BRÅ om hur det har varit år 2000. Det är
tyvärr så att kurvan svänger uppåt igen. Det som mest
oroar mig är att det är en kraftig ökning vad gäller
grova våldsbrott mot barn och ungdomar.
Utifrån det skulle också jag vilja ta upp polisfrå-
gan. Spindeln i nätet i allt brottsförebyggande arbete
är trots allt närpolisen.
I den rapport som Polisförbundet har gett ut står
det att över hälften av de tillfrågade poliserna arbetar
25 % eller mindre som närpoliser. 80 % uppger att de
inte kan fullgöra sitt närpolisuppdrag på grund av
arbetssituationen.
Det oroar. Det måste finnas någon som driver des-
sa frågor och som är den sammanhållande länken i
det brottsförebyggande arbetet. Det får inte bli planer,
utan det måste bli handling.
</anforandetext>
<intressent_id>0525611880106</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>164128</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0959/#anf126</protokoll_url_www>
</anforande>
