2348479 GO0959 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:59 Torsdagen den 1 februari 2000/01 59 2001-02-01 00:00:00 Information från regeringen om utveck- lingen av det brottsförebyggande arbetet information från regeringen B9F98CE1-D9F6-429F-8FA7-C7E146AF2036 121 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) s Fru talman! Jag vill i dag presentera regeringens skrivelse Brott kan förebyggas. Bakgrunden till skri- velsen är det nationella brottsförebyggande program, Allas vårt ansvar, som regeringen presenterade 1996. I skrivelsen beskrivs utvecklingen av det brottsföre- byggande arbetet i Sverige. Det här är den första samlade beskrivningen av hur detta arbete har ut- vecklats. Regeringen har alltså under ett antal år medvetet satsat på att utveckla det brottsförebyggande arbetet. Det finns flera skäl till detta. Ett av de viktigaste skälen är naturligtvis att brottsligheten är ett stort samhällsproblem, även om den inte längre ökar på samma sätt som tidigare. För att man ska kunna förklara brottsutvecklingen måste den sättas i relation till samhällsutvecklingen i övrigt. I dag bor en långt större andel av befolkningen i storstäder. Här är anonymiteten större och den infor- mella kontrollen mindre. Samhällsutvecklingen och den ekonomiska till- växten har också inneburit ett ökat välstånd, som i sin tur fört med sig att vi äger fler stöldbegärliga varor. Missbruk av narkotika är en starkt bidragande or- sak till förekomsten av brott och otrygghet i samhäl- let. De flesta västländer har en liknande utveckling. Polisen och andra delar av rättsväsendet kan inte och kommer inte att ensamma kunna bemästra brottsligheten. Hur brottsligheten utvecklas beror i första hand på samhällsförändringar och beslut som ligger utanför rättsväsendet. Medvetenheten om detta växer såväl i Sverige som i de flesta jämförbara län- der. Även om vi självfallet måste bli bättre på att utre- da och klara upp redan begångna brott måste de brottsförebyggande insatserna öka för att brottslighe- ten på lång sikt ska minska. Detta arbete kräver sam- verkan, kunskap och engagemang - kunskap om brottsligheten och dess orsaker, samverkan och enga- gemang från hela samhället. En utgångspunkt för regeringens skrivelse är att brottsligheten alltid ska angripas lokalt, där proble- men finns. Vardagsbrottsligheten upplever de flesta av oss som det stora problemet, och den brottslighe- ten måste förebyggas och bekämpas lokalt. De som bor och verkar i ett område har ofta stor kunskap om den lokala brottsligheten och andra sociala problem som finns där. Många vill också engagera sig i före- byggande arbete mot brott. Vid en kartläggning som gjordes 1996 fanns det omkring 30 lokala brottsförebyggande råd eller mot- svarande organisationer. I dag kan vi i skrivelsen redovisa att antalet är uppe i 196 och att många verk- samheter pågår för att förebygga brott. Det är själv- klart en stor framgång, och det visar också att ett mer strukturerat brottsförebyggande arbete kan inrättas på frivillig grund. I skrivelsen redovisas också den bredd med vilken de olika råden är sammansatta. Alla som bor och verkar i ett område, grannar, barnomsorg, skola, fri- villigorganisationer, kyrkan, vårdcentraler, polisen och näringslivet har en naturlig och viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Så gott som alltid ingår polis och kommunala fö- reträdare, ofta skolan, socialtjänsten och kulturen i de olika råden. Kommunala bostadsbolag, landsting och stadsarkitekten är med i flera råd. I flera råd finns också en eller flera representanter för lokala organi- sationer och föreningar, t.ex. idrottsföreningar, hyres- gästföreningar och pensionärsföreningar. I det brottsförebyggande arbetet måste vi alla vara delaktiga. Jag tänkte belysa vad jag har sagt med ett exempel. I stadsdelen Hjällbo i Göteborg inleddes en om- fattande satsning för att öka säkerheten med en de- taljerad kartläggning, vilken visade att många var otrygga i området, framför allt på kvällarna. Därför bildades Hjällbo trygghetsgrupp. Till gruppen rekry- terades åtta tidigare arbetslösa med olika ålder, kön och etnisk bakgrund som bor i området. De fick sär- skild utbildning och anställdes av bostadsbolaget för att utöva tillsyn, medla i konflikter, eskortera boende, förbättra kontakterna i området och hålla kontakt med polisen och andra myndigheter. Trygghetsgruppens uppgift är inte minst att etablera en vuxennärvaro och skapa positiv social kontroll. Statistiken över anmälda brott liksom den utvär- dering som gjorts av Handelshögskolan i Göteborg visar att brottsligheten i området har gått ned. Den positiva bilden bekräftas i bostadsbolagets boendeun- dersökning. Av allt att döma har trygghetsgruppen bidragit till att Hjällbo i dag är och uppfattas som en lugnare plats än tidigare. Men verksamheten inom de olika brottsförebyg- gande råden har, som beskrivs i skrivelsen, kommit olika långt. Det lokala arbetet befinner sig i ett inten- sivt uppbyggnadsarbete. Ett av skrivelsens huvudbud- skap är att det lokala arbetet ska få fortsatt stöd. En annan utgångspunkt för regeringens skrivelse är att de samhällsproblem som brottsligheten utgör måste angripas utifrån en bred kriminalpolitisk an- sats. Regeringen, statliga myndigheter, landsting och kommuner måste i större utsträckning vara uppmärk- samma på hur samhällsutvecklingen och politiska beslut på andra områden än det kriminalpolitiska påverkar brottsligheten. Det handlar t.ex. om utvecklingen på arbetsmark- naden, beslut inom social- och utbildningspolitiken och möjligheten till en meningsfull fritid. För att denna helhetssyn ska få genomslag har regeringen bl.a. ålagt samtliga kommittéer och särskilda utredare att analysera och redovisa eventuella effekter på brottsligheten i de olika utredningsförslag som läggs fram. Boendemiljön är ett annat exempel, där det är be- tydelsefullt att uppmärksamma det brottsförebyggan- de perspektivet. Genom planering och förändring av boendemiljön kan brott förhindras och tryggheten öka. Skrivelsen beskriver hur detta kan genomföras utifrån en kunskapsinventering som Boverket gjort på uppdrag av regeringen. Regeringen ger också ett nytt uppdrag till Brotts- förebyggande rådet att ytterligare utveckla arbetet med bebyggelseinriktade åtgärder för att öka trygg- heten och förebygga brott. Uppdraget kommer att genomföras i samverkan med Boverket, Rikspolissty- relsen och Svenska kommunförbundet. Vi vet att brottsligheten är högre i storstadsområ- den än i övriga landet. Därför är det glädjande att vi i skrivelsen kunde göra bedömningen att det direkt brottsförebyggande arbetet får alltmer plats i de lo- kala utvecklingsavtal som sluts inom ramen för stor- stadssatsningen. För att nämna ett ytterligare exempel kan jag säga att stadsdelen Hyllie i Malmö avser att bilda ett lokalt brottsförebyggande råd med fyra heltidsanställda. Rådets verksamhet ska baseras på samverkan och ha fokus på ungdomsbrottslighet. Det ankommer alltså inte bara på rättsväsendet att förebygga brott. Tvärtom är en lång rad samhälls- sektorer berörda. Men även inom rättsväsendet måste arbetet för att förebygga brott utvecklas. Av erfaren- heter som redovisas i skrivelsen framgår att polisen är en viktig del i ett effektivt lokalt brottsförebyggande arbete. Polisen har en pådrivande roll. Koncentratio- nen av den lokala polisverksamheten till närpolisom- råden ska enligt regeringen fullföljas, och verksam- heten ska präglas av ett långsiktigt problemorienterat arbetssätt för att förebygga brott. Regeringen kommer också att tillföra rättsväsen- det ytterligare medel kommande år för fortsatt mo- dernisering av rättsväsendet. I detta arbete är utveck- lingen av polisverksamheten central. Regeringens målsättning är att de brottsförebyg- gande aspekterna ska beaktas i varje insats eller åt- gärd som planeras och genomförs inom alla sam- hällsområden. Det är ett långsiktigt arbete som kräver politisk vilja och ett systematiskt och tålmodigt arbe- te. Sammantaget har de verksamheter som beskrivs i skrivelsen lett till en ökad bredd, kunskap och med- vetenhet om det brottsförebyggande arbetet. Detta har i sin tur enligt regeringens bedömning bidragit till framsteg i kampen mot brottsligheten, även om dessa framsteg på kort sikt inte alltid går att mäta i statistis- ka eller andra termer. Att prioritera och stödja utvecklingen av det brottsförebyggande arbetet ser jag som en av de vik- tigaste kriminalpolitiska åtgärderna de närmast kom- mande åren. 0581480697617 N 2010-01-01 00:00:00 164123 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0959/#anf121