2348478 GO0958 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:58 Onsdagen den 31 januari 2000/01 58 2001-01-31 00:00:00 Skogspolitik m.m. 95AF7D07-64A2-45FD-93DB-6AF95350E693 77 ÅKE SANDSTRÖM (c) c Fru talman! Skogsnäringen har en mycket stor betydelse för detta land. Privatskogsbruket är utom- ordentligt viktigt för landsbygdsutvecklingen, och självfallet har då skogspolitiken en avgörande bety- delse för hur vi långsiktigt kan klara en skoglig pro- duktion i balans med naturen. Mycket har också hänt i positiv riktning när det gäller exempelvis skogsskötsel, metoder och skogs- teknik. Jag tror att vi som är här i kammaren har en stor samstämmighet om de positiva förändringarna. Tyvärr, fru talman, har vi genom miljöbalken fått en mängd hänsynsregler som mycket klart begränsar och försvårar pågående markanvändning utan att klara riktlinjer för ersättningsfrågorna i samband med dessa inskränkningar finns. Dessutom försvåras dessa frågor också genom att skogsbruket i dag lyder under två olika lagrum, alltså skogsvårdslagen och miljö- balken. Hänsynsreglerna medför, som säkert alla vet, försenade skogsvårdsinsatser, försenade avverkning- ar, tvingande byte av avverkningstrakter och därmed påkallade ökade kostnader. Låt mig, fru talman, övergå till en av våra reser- vationer, nämligen Avsättning till återväxtåtgärder. Grunden för en skoglig produktion är beståndsan- läggning och återväxt, och det är den absolut vikti- gaste insatsen. Generellt sett fungerar det hyggligt då det gäller beståndsanläggningar och återväxtåtgärder hos en majoritet av skogsägarna. Men klipparnas framfart under flera år är utomordentligt allvarlig när det gäller dessa frågor. För mig är det förvånande att vi inte skulle kunna komma sams i kammaren om att vidta åtgärder mot dessa. Den lagstiftande församlingen är alltså inte beredd att vidta någon åtgärd, och jag tycker att det är märk- ligt. Vi behöver ingen utredningslångbänk eller ut- värdering av skogspolitiken för att vidta en sådan juridisk och fastighetsrättslig åtgärd. Det är vår upp- fattning från Centerpartiet. Det gäller alltså att koppla ansvaret för dessa återväxtåtgärder till fastigheten och inte till, som nu, ägaren. Jag hoppas att Alf Eriksson är beredd att ge en förklaring till den negativa inställ- ningen till just den här förändringen. Fru talman! Inger Strömbom berörde viltskador- na, och det är helt rätt i sak att de är ett stort problem. Jag tror dock personligen att de insatserna, de föränd- ringarna, ska lösas i lokala samråd. Vi har nämligen så enormt stora variationer över landet, och centrala detaljregler kan slå fel. Det är en kommentar till just de tankegångarna. Fru talman! Även reservatsfrågorna har behand- lats i betänkandet och även tidigare i debatten här. Jag ska bara kort ge uttryck för några synpunkter. I acce- lererande fart berör dessa frågor mängder av mark- ägare. En del kallar det reservatshysteri, och jag är beredd att i vissa stycken hålla med om detta. Det som är mest anmärkningsvärt och allvarligt är myn- digheternas framfart och bemötande av enskilda människor. Det är icke värdigt detta år 2001. Jag har fått exempel från hela landet som talar om att det är en mycket märklig hantering av frågorna. Omfattningen måste också ifrågasättas för vissa områden i landet. Min partikamrat Rigmor Stenmark, som var anmäld till debatten, har fått förhinder. Hon skulle också ha berört dessa frågor, men är som sagt förhindrad. Reservatsavsättningarna ska bygga på invente- ringar. Precis som Inger Strömbom sade har vi fått den nyligen avslutade inventeringen av nyckelbioto- per, som pekar på att man har uppskattat fel med 400 %. Det är en ganska stor avvikelse. Det är alltså nu 800 000 hektar som är avsatta och har nyckelbio- topskydd. Jag har ytterligare en siffra som pekar på omfatt- ningen. I en av kommunerna i mitt hemlän Väster- botten är 62 % av ytan belagd med någon form av förbud mot markanvändning. Jag påstår att en död hand över stora områden inte föder någon bygd. För norra Sveriges del vill jag klart uttala att vi har fått nog av reservat. Jag hoppas, också för den biologiska mångfaldens skull, att avsättningarna sprids bättre över hela landet när det gäller reservaten. Carl G Nilsson, bl.a., har tidigare berört gräns- dragningen mot den fjällnära skogen. Det är helt rätt. Tyvärr är reservationen skriven på ett sådant sätt att man bara har tagit med en liten del av den faktiska skogsgränsen. Om det inte vore så skulle jag ha varit beredd att stödja reservationen. Med det anförda yrkar jag bifall till reservationer- na 1 och 3. 0590881101608 N 2010-01-01 00:00:00 163963 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0958/#anf77