2348478 GO0958 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:58 Onsdagen den 31 januari 2000/01 58 2001-01-31 00:00:00 Skogspolitik m.m. 49456C2F-EA89-4A6E-AE39-83B8ADBC45A3 74 CARL G NILSSON (m) m Fru talman! I det här ärendet, som rör motionsbe- handling från inte mindre än tre år, 1998, 1999 och 2000, tänkte jag beröra frågan om äganderätt och ersättningsregler. Jag tänkte beröra viltskador och gränsen för fjällnära skog och kanske också säga någonting om forskning och utveckling. Men först, fru talman, finns det alltid när vi dis- kuterar skog och skogspolitik anledning att påminna oss själva och andra om den svenska skogens och den svenska skogsnäringens stora ekonomiska betydelse. Med all respekt för den s.k. nya ekonomin och dess betydelse finns det inte en näring som är så viktig när det gäller vår export och indragandet av exportin- komster till vårt land som just skogen och skogsnä- ringen. Den är i själva verket en omistlig del av det som ska betala vår välfärd och vår handel med andra länder. Privata skogsägares och skogsbolags möjligheter att förfoga över och bruka sin skog inom ramen för skogsvårdslagstiftningen är en grundbult i skogsnä- ringen. Det har varit förutsättningen för det svenska skogsbeståndet och för att skogsförrådet stadigt har ökat i volym, värde och avkastning. Men det förhål- landet har också varit en garanti för den oerhörda mångfald som finns i fauna och flora och som vi har förmånen att kunna uppleva i våra svenska skogar. Tyvärr hotas ständigt den här äganderätten och förfoganderätten av ingrepp från stat och kommuner, med oförstående och ibland tyvärr okunniga politiker i spetsen. I reservation nr 1, som jag ber att få yrka bifall till, fru talman, skriver vi om den äganderätt jag nyss nämnde och ersättningsregler vid intrång från det allmännas sida. Här har tillkommit många nya lagbe- stämmelser som just ger stat och kommun möjlighet att inskränka de enskildas och bolagens rätt att bruka sin mark på ett rationellt och företagsekonomiskt sätt. Vi har i denna kammare, i varje fall dess majori- tet, antagit en ny miljöbalk, där just ersättningsregler- na inte har anpassats till grundlagens krav på att man ska få ersättning om det allmänna gör intrång i mark- ägarnas förfoganderätt. Det här vänder vi oss emot och i detta sammanhang yrkar vi alltså bifall till re- servation nr 1. Redan när vi i riksdagen för några år sedan ändra- de i jaktlagstiftningen diskuterades vådan av viltets härjningar i skogen och skadorna på kanske framför allt tallplantering och tallungskog. Då ändrade riks- dagen i lagstiftningen och gav markägarna ett större ansvar och en större frihet att beskatta viltstammarna på ett sådant sätt att de blev tolerabla ur skogsskade- synpunkt. Vi instiftade någonting som kallas älgsköt- selområden, där alltså markägarna och jakträttsinne- havarna har stor frihet att reglera viltstammarna. Tyvärr ser vi tendenser till att viltskadorna på skogsplantor och ungskog inte har lösts på ett till- fredsställande sätt. Vi ser tyvärr en tendens till att skogsintressena kommer till korta gentemot jäga- rintressena. Därför tror vi att det finns anledning att göra en översyn och en utvärdering av hur denna lagstiftning om framför allt älgskötselområdena har fungerat för att vid behov göra förändringar i den- samma. Det är ungefär tio år sedan riksdagen senast be- handlade frågan om skogsbruk i fjällnära skog. Efter- som det enligt riksdagens mening, och jag håller med om det, är viktigt med stor återhållsamhet vid bedri- vande av skogsbruk i de skogarna är det också viktigt att gränsdragningen mot övrig skog grundas på en riktig biologisk och skogsteknisk bedömning, t.ex. när det gäller återväxtmöjligheter och sådant. Vi tror och anser att det nu är dags att gränsdrag- ningen mot fjällnära skog borde ses över. Saker och ting ändrar sig. De lokala förutsättningarna ändras på grund av t.ex. avverkningar. Vi tror därför att en mera verklighetsnära dragning av gränsen skulle kunna gynna lokal sysselsättning och råvaruförsörjning utan att det skulle behöva göras avkall på omsorgen av den fjällnära skogen. Jag sade också att jag skulle nämna något om be- hovet av forskning och utveckling inom skogsnäring- en. Högre förädlingsgrad och högre mervärde är le- dord i många sammanhang och för många näringar, så naturligtvis också inom skogsnäringen. Enligt vår mening finns det många skäl för att satsa mer på forskning och utveckling inom skog och skogsindust- rin. Vi tycker, fru talman, att det fortfarande avdelas för lite resurser inom t.ex. Lantbruksuniversitetet för en mer marknadsinriktad forskning och utveckling. Vi tycker också - och vi föreslår i en reservation - att vi också borde pröva skogsfakultetens koppling till SLU. Flera separata fakulteter vid flera lärosäten skulle alldeles säkert innebära att den ekonomiska mångfalden gynnades. Fru talman! Jag vill därmed upprepa att jag yrkar bifall till reservation nr 1. 0929270135300 N 2010-01-01 00:00:00 163960 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0958/#anf74