2348478 GO0958 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:58 Onsdagen den 31 januari 2000/01 58 2001-01-31 00:00:00 Immaterialrättsliga frågor 639EFBA0-6FB8-43C9-B725-C41E781A27BE 69 INGVAR SVENSSON (kd) kd Fru talman! Om jag går på ett idrottsevenemang och betalar min entrébiljett kan jag ta med mig min videokamera. Tekniskt teoretiskt kan jag koppla ka- meran till min mobiltelefon och få över bilderna till min webbsida. Teoretiskt kan jag alltså direktsända idrottsevenemanget direkt på min hemsida. Nu vet vi att det i dag kanske finns för mycket tekniska pro- blem med minneskapacitet osv. för att detta ska fun- gera på ett bra sätt, men vi ser också framför oss att det inom kort kan bli mycket enkelt att göra på det här sättet. Och det finns alltså ingen immaterialrätt som hindrar mig från att göra detta. Gör jag däremot samma sak på en teaterföreställ- ning begår jag ett brott mot upphovsrätten. Fru talman! För ett par år sedan hade vi en inten- siv debatt kring den s.k. TV-listan. Då var det många, inte minst moderater, som satte fokus på de principi- ella frågorna. Det hävdades t.o.m. att idrottsarrangö- rerna hade en immaterialrätt, ett slags upphovsrätt till sina arrangemang. Det bedrevs en ganska häftig kam- panj mot Kristdemokraterna och speciellt mot mig i den här frågan. Jag minns mycket väl den ilska som etablerades under kungamiddagen hösten 1998 av en då blivande partiledare. TV-listan skulle inskränka äganderätten för idrottsarrangörerna, sades det. Till slut fick vi en acceptabel lösning på frågeområdet vad gäller själva listan. Lösningen stöddes förutom av Kristdemokraterna också av Moderaterna, Vänster- partiet och Folkpartiet. Men den berättigade frågan om rätten till de evenemang som t.ex. idrottsklubbar eller förbund anordnar kvarstår olöst. I samband med frågeställningen om TV-listan väckte jag ett förslag till utskottsinitiativ i konstitu- tionsutskottet, i stort sett detsamma som nu återfinns i motionen om arenarättigheter. Av någon underlig anledning föll förslaget mellan stolarna, och i slutän- dan kom vi i utskottet överens om att frågan kunde väckas motionsvägen. Det gjorde jag också hösten 1999 i form av en enskild motion - även om frågan faktiskt var en partiståndpunkt. Den följdes dock inte upp utan avslogs. Nu har den återkommit i sin rätta gestalt i form av en kommittémotion, som också har lett till en reservation i dagens betänkande. Fru talman! I själva sakfrågan upplevde jag dock i konstitutionsutskottet ett stöd för en belysning av arenarättigheterna från både moderat- och vänster- partihåll. Folkpartiet var inte så aktivt, men jag upp- fattade även därifrån ett intresse för frågeställningen. Fru talman! Läget är alltså följande, vilket även Kjell Eldensjö varit inne på tidigare i dag: Idrottsför- bund eller idrottsklubbar kan inte hävda någon ägan- derätt eller upphovsrätt till s.k. sändningsrätter. Den existerar nämligen inte i svensk lagstiftning. När t.ex. Svenska Fotbollförbundet säljer TV-rättigheter är det faktiskt en fiktiv rättighet man säljer. Vad det i prak- tiken handlar om är den rätt, som tillkommer ägaren till en idrottsanläggning eller arrangören av ett eve- nemang, att ta ut en högre inträdesavgift för ett sän- dande TV-bolag. Det är först när ett TV-bolag gjort en upptagning som upphovsrätten inträder, och då är det TV-bolaget som får upphovsrätten. Fru talman! Det finns alltså ingen generell ägan- derätt till händelseförlopp eller dagshändelser. I dag finns ingen skyddslagstiftning för arrangörer av id- rottsevenemang. Arrangören har visserligen rätten till arenan där evenemanget sker, men informationen kring det som sker under evenemanget är inte skyd- dad i upphovsrättslig mening. Det är om detta den kristdemokratiska motionen L801 från årets riksmöte handlar. Det är vår uppfatt- ning att det borde vara rimligt att se om det kan fin- nas behov av att bygga ut något upphovsrättsligt skydd kring den typen av evenemang. Jag är något förvånad - mot bakgrund av det hårda tonläget hösten 1998 och våren 1999 - över att alla utom kristdemo- kraterna i utskottet tycker att detta är ett ointressant ämne. Fru talman! I riksdagsdebatten den 3 december 1998 sade den moderate KU-ordföranden Per Unckel följande om förslaget: "Det innehåller en principfråga som både till sin principiella innebörd och till sin praktiska konsekvens är större än alla de andra, nämligen en rätt eller en möjlighet att ta ifrån innehavare av rättigheter dessa och ge dem till någon annan." Han talade också om "att ta ifrån innehavaren av en teaterföreställning eller ett idrottsevenemang möjligheten att utnyttja sin rätt" och jämförde denna situation med att ta ifrån inneha- varna av produktionen Kristina från Duvemåla deras rättigheter. Den 21 april 1999, när vi slutbehandlade frågan om TV-listan här i riksdagen, sade Per Unckel så här: "Den fråga vi nu talar om handlar om frågeställ- ningar som är snarlika dem som ligger bakom det numera starkare men alltjämt otillräckliga skyddet för äganderätten. En första slutsats av samtalet så här långt är att det uppenbarligen finns mycket att göra innan vi har ett skydd för rättigheter såsom ägande- rätten och rätten till de egna evenemangen." Han fortsatte med att kommentera Kristdemokra- ternas kompromissförslag: "Samtidigt som vi gläds åt att idrotten i Sverige nu kan andas ut och fortsätta sitt viktiga arbete börjar för vår del arbetet i strävan att öka det grundläggande skyddet för den typ av arrangemang som vi här och nu diskuterar." Lyssna noga på vad han här sade: "Börjar för vår del arbetet i strävan att öka det grundläggande skyd- det för den typ av arrangemang som vi här och nu diskuterar." På vilket sätt har moderaterna i lagutskottet full- följt det tänkandet? Berätta gärna för mig! Eller har man nu avslutat detta arbete, som tydligen inte har påbörjats? I en replik till mig i denna debatt konstaterade Per Unckel också följande: "Ingvar Svensson påpekar att Kristdemokraterna tagit ett utskottsinitiativ för skydd av de mer immate- rialrättsliga rättigheter som ärendet innehåller. Det är en utmärkt tanke." Men uppenbarligen tycker moderaterna i lagut- skottet inte detta. Frågan inställer sig förstås: Kan man lita på vad moderater säger? Är den moderata diskussionen om äganderätt bara såpbubblor som blåses upp vid lämpliga tillfällen? Fru talman! Vänsterpartiets Kenneth Kvist var i de här frågorna inte lika tydlig som moderaterna, men som jag uppfattade det var han positivt intresserad av frågorna. I debatterna den 3 december 1998 och den 21 april 1999 pekade han på arrangörernas rättigheter i sammanhanget: "Vad det handlar om är idrottsarrangörernas rätt att råda över eller disponera sina arrangemang. Po- pulärt men kanske något juridiskt oegentligt kan vi säga att idrottsrörelsen äger sina arrangemang", sade han och jämförde med hur en konstnär som målar en tavla skulle kunna behandlas. Han sade vidare om idrottsarrangörerna: "De äger också rätten att besluta om sina arran- gemang och var dessa arrangemang skall visas. De äger att besluta om publikavgifter och tillträde till arenorna. De äger faktiskt att besluta om ackredite- ring av journalister, och de äger att besluta om sin sändningsrätt." Men faktum är att någon "sändningsrätt" i lagens mening finns inte. Det är det som vi genom vår mo- tion vill utreda om man kan införa. Observera att jag inte säger att det går. Det kan finnas betydande hinder. Men nog borde vi granska frågeställningen närmare. Fru talman! Även till Vänsterpartiet måste jag därför ställa frågan om det var så att Kenneth Kvist var isolerad inom partiet i synen på hur idrottsrörel- sen ska kunna få disponera sina evenemang. Fru talman! Som jag ser det borde faktiskt, mot bakgrund av den debatt vi förde under hösten 1998 och våren 1999, vår motion om en utredning av are- narättigheterna ha vunnit bifall i lagutskottet. Det fanns ju en majoritet bakom detta tänkande våren 1999. Jag är alltså mycket förvånad över utslaget. Jag åtar mig, fru talman, gärna att berätta detta för den svenska idrottsrörelsen. Eftersom jag vet att det ibland finns - förlåt vitsen - täta skott mellan utskotten har jag därför påmint mina kolleger i KU från Moderaterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet om frågeställningen. Antingen har mina vädjanden inte givit effekt eller också har de ramlat mellan stolarna. Det rimliga, fru talman, borde vara - om nu Mo- deraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet står fast vid sina synpunkter om idrottsrörelsens förfogande över sina evenemang - att man nu tar tillfället i akt att ta tillbaka frågan till utskottet. Fru talman! För min del yrkar jag bifall till reser- vation nr 6. Låt mig sedan bara säga någonting kort till An- ders Berglöv. Han sade tidigare när det gällde den här frågeställningen att ett argument mot arenarättigheter var att det inte var så vanligt ute i världen. Det är inte ett särskilt starkt argument. En gång i tiden var vi ensamma om att ha en justitieombudsman här i lan- det, men nu har vi lyckats sprida den verksamheten över hela världen. Det är inget bra skäl. Får jag bara säga något om de ekonomiska intres- sena. Som jag påpekade skulle man kunna tillgodogö- ra sig de ekonomiska intressena med nuvarande reg- ler. Men med den tekniska utveckling som jag pekade på i mitt första exempel finns möjligheten att de eko- nomiska intressena för t.ex. idrottsarrangörer under- grävs. 0575413157004 N 2010-01-01 00:00:00 163955 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0958/#anf69