<anforande>
<dok_hangar_id>2348475</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0955</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:55 Onsdagen den 24 januari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>55</dok_nummer>
<dok_datum>2001-01-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn här och nu - Redogörelse för barnpo- litiken i Sverige</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>A06E504C-80A3-4707-8C15-7C57168AA1A2</anforande_id>
<anforande_nummer>91</anforande_nummer>
<talare>MARGARETA ISRAELSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag upprepar att jag är säker på att det
kan vara giltigt i många situationer. Men i andra situ-
ationer kan jag också se att barnet kan hamna i ett
väldigt pressat läge i hela denna grupp som man ju
står i en social relation till. Det är förhoppningsvis
också en mycket kärleksfull relation som kan göra att
det är väldigt svårt att riktigt förklara läget.
Vår reservation - jag understryker det om igen -
har sin grund i att vi kan se situationer som är be-
svärliga där barnets rätt måste gå före. Det måste vara
utgångspunkten för vilken metod man väljer när man
ska arbeta med den här typen av mycket svåra ären-
den som rör en familj och hur den fungerar tillsam-
mans.
</anforandetext>
<intressent_id>0634917636517</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>163468</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0955/#anf91</protokoll_url_www>
</anforande>
