<anforande>
<dok_hangar_id>2348475</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0955</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:55 Onsdagen den 24 januari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>55</dok_nummer>
<dok_datum>2001-01-24 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ekonomisk brottslighet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>893EDD28-A4B1-4227-A90F-1B0892A97A01</anforande_id>
<anforande_nummer>62</anforande_nummer>
<talare>ROLF ÅBJÖRNSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var ett lysande inlägg till förmån
för den här myndighetsstrukturen som jag till fullo
delar. Det gäller kanske även uppfattningen om hur vi
ska hantera miljöbrott.
Men historiebeskrivningen är såvitt jag har för-
stått inte helt riktig. Det var ju inte så att man på
Ekobrottsmyndigheten inte ville hantera miljömålen,
utan man krävde resurser om man skulle handlägga
dem. Det fick man inte, och därför avstod man från
detta. I och för sig tycker jag inte att vi ska dra in
myndighetens agerande och huruvida det var rätt eller
fel att den skulle handlägga miljöbrotten.
</anforandetext>
<intressent_id>0530361204603</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>163439</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0955/#anf62</protokoll_url_www>
</anforande>
