2348475 GO0955 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:55 Onsdagen den 24 januari 2000/01 55 2001-01-24 00:00:00 Yttrande- och tryckfrihetsfrågor ADDEB961-EE8C-4686-8D0E-A76D8FFEE8BB 2 KENNETH KVIST (v) v Fru talman! Frågan om yttrande- och tryckfriheten är utomordentligt viktig i vårt land, och vi har ju vunnit stora framgångar. I går såg jag när man avtäckte en staty till Lars Johan Hiertas minne. Det är en av dem som har käm- pat. Det är 200 år sedan han föddes. Jag måste säga att det är bra att frågan aktualiseras om yttrande- och tryckfriheten och den kamp som har bedrivits genom generationer för den. Det är riktigt som Inger René säger att det ska va- ra stor frihet när det gäller etablering på området. Staten har dock ett ansvar för att motverka tendenser till monopolbildning, till att mediemoguler lägger beslag på möjligheterna att sprida ordet och vi därför får ensidighet och likriktning. Fru talman! Jag har framför allt begärt ordet med anledning av två reservationer som jag inte yrkar bifall till, som vi i Vänsterpartiet har i det här betän- kandet. Traditionen bjuder ju att man inte reserverar sig när det pågår utredningar eller när frågor bereds. Men vi har ändå velat lyfta fram ett par yttrandefri- hetsfrågor som är av utomordentligt stor vikt. Vi vill dock inte, när beredning pågår, ge riksdagen möjlig- het att säga nej till de här reservationerna. Därför yrkar vi inte bifall till dem. Vi kommer att följa dem hårt. Det gäller yttrandefriheten på våra arbetsplatser. På det radikala 70-talet spelade jag flöjt i en politisk sånggrupp och skrev en vistext till den gamla folkmu- sikmelodin Jämtländsk brudmarsch. Ett par strofer i denna text lät så här: De som på jobben protesterar, strejkar, ordnar möten och organiseras kan sparkas, ställas utan jobb och bli svartlistade. Att mötas och yttra oss fritt får förresten vi bara på fritiden och semestern. Tyvärr, fru talman, ligger det ganska mycket i detta. Om man går igenom JO:s ämbetsberättelser under de senaste åren finner man massor av anmärk- ningar på kommuner, landsting och myndigheter därför att de har gjort övergrepp mot personal som har utnyttjat sina lagenliga rättigheter. Det gäller t.ex. informationsfrihet eller meddelarfrihet gentemot pressen. När det dyker upp kontroversiella saker i en myndighet eller i en förvaltning säger man till perso- nalen: Det är jag som talar med pressen, och ni får inte prata med journalister osv. Vi har sett demon- strationer mot detta förtryck i nedskärningarnas teck- en där människor ofta framträder med påsar på huvu- det därför att de inte vågar framföra sina åsikter på grund av rädsla för repressalier på jobben. Motsvarande förtryck och inskränkningar före- kommer också gentemot de anställda på de privata arbetsplatserna, även om frimodigheten ibland kanske t.o.m. har varit större på den privata arbetsmarkna- den. Det är givet att det här munkavleriet på människor på deras arbetsplatser måste bort. Vi måste få en yttrandefrihet som gäller totalt. Det betyder inte att människor ska vara illojala i den meningen att de knäcker affärshemligheter eller liknande för de före- tag de jobbar på. Det är inte avsikten. Däremot ska man kunna tala om missförhållanden och kunna föra ett frimodigt samtal om utvecklingen i arbetslivet, på arbetslivet och kring arbetslivet. Det är därför mycket vällovligt att man har startat kampanjen Öppna Sverige. Vi kan dock se att det än så länge är ganska modesta försök. Det kommer att ordnas seminarier i olika delar av landet - ett i mars, tre i april och ett i maj - där man tar upp de här frå- gorna. Vi får följa utvecklingen och se om man kan gå vidare. Framför allt behövs det en rikstäckande, ordentlig information som inte minst vänder sig till de anställda, där man ordentligt får reda på vad som är ens rätt - och också egentligen ens skyldighet: Därest det är missförhållanden ska man också kunna tala om det för en fri och kritisk press. Vi vill också att den här meddelarfriheten ska vidgas och även gälla inom den privata sektorn. Nu har Demokratiutredningen föreslagit detta, och det förslaget bereds för närvarande. Vi tycker att det är utomordentligt bra. Frågan har varit uppe ett flertal gånger, men man har inte riktigt vågat komma till skott eftersom det naturligtvis finns ett motstånd mot detta från makthavarna inom det privata näringslivet. Vi tror dock att detta är bra för att utveckla demokrati och inflytande också på våra arbetsplatser. Därför, fru talman, är detta utomordentligt viktiga frågor. Vi har reserverat oss för att med kraft under- stryka att vi kommer att följa utvecklingen på de här områdena och verkligen arbeta för att goda intentio- ner också ska förverkligas och materialiseras i för- slag, åtgärder och kraft att hävda de anställdas rätt till yttrandefrihet. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 163379 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0955/#anf2