2348475 GO0955 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:55 Onsdagen den 24 januari 2000/01 55 2001-01-24 00:00:00 Barn här och nu - Redogörelse för barnpo- litiken i Sverige 4621AE27-B687-45A3-AA07-7FCCB201CB4B 104 INGRID BURMAN (v) v Fru talman! Socialutskottets betänkande behand- lar regeringens skrivelse Barn här och nu samt en rad motioner från allmänna motionstiden om barnfrågor. Jag tänker börja med att kommentera skrivelsen, som har tagits fram i ett samarbete mellan regeringen och Vänsterpartiet. Skrivelsen redovisar arbetet med barnkonventio- nen, barnens situation och barnpolitiken i ett natio- nellt perspektiv. Den innehåller också en redovisning av det arbete som pågår för att nå det mål som är uppsatt, att barn i Sverige ska växa upp under goda och trygga förhållanden. Fru talman! För mig och Vänsterpartiet är det viktigt att barnpolitiken lyfter fram de grupper av barn som inte har det så bra. Sverige är helt klart ett land där barn i allmänhet har det bra. I ett internatio- nellt perspektiv har barnen i landet det mycket bra. Då är det viktigt att konstatera, precis som barnskri- velsen gör, att det fortfarande finns grupper som vi behöver lyfta fram samtidigt som vi också ska redovi- sa vilket arbete som pågår för att förbättra situationen för just de grupperna. Det gör barnskrivelsen. I barnskrivelsen lyfter man fram och redovisar att det finns barn med funktionshinder och pekar på deras rätt till habilitering, rehabilitering och hjälpme- del. Det handlar om utsatta barn, barn till missbruka- re, barn till föräldrar som sitter i fängelse. Det handlar om psykisk ohälsa bland barn och orsakerna därtill. Det handlar om asylsökande barn, vad som görs och behöver göras för att stärka deras rätt till bl.a. skol- gång. Det handlar om barn till dem som lever med knappa ekonomiska marginaler, barn till ensamståen- de, barn som misshandlas, barn som utsätts för sexu- ella övergrepp, barn i minoritetsgrupper. Ja, listan kan göras lång över grupper av barn som behöver både uppmärksamhet och olika former av stöd och funge- rande regelverk för att deras livsvillkor ska bli bättre. Skrivelsen redovisar en rad satsningar som pågår, t.ex. inom skolans och förskolans område. Där hand- lar det dels om ekonomiska förstärkningar, dels om införandet av en allmän förskola för fyra- och fem- åringarna. Det handlar om rätt till förskoleplats även för barn till arbetslösa och föräldralediga - en rättig- het för barnet att inte skiljas från sina kamrater bara för att mamma eller pappa blir arbetslös. Inom andra områden pågår eller har nyss redovi- sats utredningar som har till uppgift att kartlägga och redovisa förslag för att förbättra barnens situation t.ex. när det gäller familjestödet eller utredning om vad som döljer sig bakom att barn misshandlas. På andra områden förbereds nu propositioner med kon- kreta förslag, t.ex. när det gäller asylsökandes barns skolgång. Jag vill särskilt lyfta fram de gömda barnens rätt till sjukvård och tandvård. Det finns nu fog för att tro att det kommer att fungera, efter att regeringen slutit ett avtal med Landstingsförbundet. Det pågår faktiskt en utveckling som redovisas i denna barnskrivelse. Det förtjänar att påpekas. En annan styrka med skrivelsen är att den lyfter fram att pojkar och flickor ska behandlas rättvist, att samhällets resurser och verksamheter ska komma både pojkar och flickor till del på lika villkor. Skri- velsen lyfter fram att även barn har kön, att de köns- rollsmönster och den resursfördelning som finns i vuxenvärlden återspeglas bland barn och ungdomar. Man pekar också på att huvudtemat för Barnom- budsmannens årsrapport till regeringen 2001 kommer att vara pojkars och flickors lika och olika villkor. Först sker alltså en kartläggning för att man sedan ska kunna vidta åtgärder, precis som vi har arbetat med denna fråga när det gäller vuxenvärlden. Det finns naturligtvis mycket annat att lyfta fram i denna, nästan heltäckande skrivelse. Till det räcker dock inte tiden. Låt mig konstatera att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att alla barn ska ha det bra i Sverige, att mycket är på gång, att en del ligger i utredningar och att det ur de utredningarna - förvän- tar jag mig - kommer förslag för hur vi ska förbättra villkoren för de barn som fortfarande diskrimineras på något sätt eller som särskilt behöver stöd. Jag och Vänsterpartiet kommer att arbeta för att så sker. Det är min bedömning att regeringen har samma ambition på området. Låt mig kort kommentera behandlingen av några motioner. Ett enigt utskott ger regeringen till känna angåen- de självmord och barn att de riktlinjer som WHO utarbetat om hur självmordsförebyggande arbete bör bedrivas snarast ska omsättas till svenska förhållan- den. I barnskrivelsen behandlas bl.a. barns psykiska ohälsa och man visar att den har ökat. Dessvärre stannar skrivelsen därvid, och man uppmärksammar inte det tragiska faktum att alltför många barn och ungdomar tar sitt liv och att vi måste utveckla ett starkare och bättre självmordsförebyggande arbete. Det är bakgrunden till utskottets tillkännagivande som samtliga partier står bakom. En majoritet i socialutskottet bestående av Miljö- partiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna står också bakom ett tillkännagi- vande att familjerådslag eller annan liknade arbets- modell ska vara en självklar rättighet för familjen i samband med beslut om sociala ingripanden eller om stödåtgärder. Tillkännagivandet bygger på en motion från Miljöpartiet där man skriver följande: "Det måste bli en rättighet vare sig det gäller ett beslut som tas med stöd av socialtjänstlagen eller LVU", dvs. lagen om vård av unga. Vad man säger är alltså att oavsett om ingripandet sker för att skydda barnets liv eller på grund av sexu- ella övergrepp eller någon annan allvarlig omständig- het ska i vissa fall förövaren ha ett avgörande infly- tande över vilka åtgärder som ska ske. Är detta rim- ligt? Är det med barnets bästa för ögonen? Vi menar att familjerådslag är en bra arbetsmodell i många fall. Men det kan aldrig blir en absolut rät- tighet för alla familjer. Vi menar att man alltid måste beakta portalparagrafens skrivningar i socialtjänstla- gen om hänsynen till barnets bästa. Det måste stå före och över de vuxnas rättigheter. Självklart är det alltid önskvärt att åtgärderna ska ske i nära samarbete med familjen. Det står också i 028536711718 N 2010-01-01 00:00:00 163481 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0955/#anf104