2348473 GO0953 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:53 Fredagen den 19 januari 2000/01 53 2001-01-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 52) Regionalpolitik (forts.) allmänpolitisk debatt C2943787-0CF9-43B2-99EB-2D599D309824 17 MIKAEL ODENBERG (m) m Herr talman! Skillnaden mellan verkligheten här i kammaren och verkligheten utanför kammaren är ofta ganska betydande. Vi fick här i förrgår prov på att statistikpolitiken ofta firar triumfer. Statsminister Göran Persson berömde sig i förrgår av att 4- procentsmålet för den öppna arbetslösheten var nått. I verkligheten utanför kammaren går nästan en miljon människor utan ett riktigt jobb. Det saknas 300 000 jobb för att lika många ska ha ett arbete i dag som för tio år sedan. Sanningen bakom statistikpolitiken är den att Sve- rige faktiskt aldrig har haft en högre arbetslöshet i en högkonjunktur än vad vi har i dag. Det pratas väldigt mycket, men det händer alltför lite. Herr talman! Den främsta symbolen för den rege- ring som mest pratar är just det statsråd som står anmält på talarlistan, statsrådet Mona Sahlin. Hon begår gärna intervjuer, hon ler hult mot kameran och hon pratar mycket, men hon uträttar föga. Det gäller inte bara på arbetsmarknadsområdet. Det gäller kanske i ännu högre grad på det integra- tionsområde som hon är ansvarig minister för. Det enda som har åstadkommits sedan hon fick det upp- draget är en meningslös lagstiftning mot etnisk dis- kriminering i arbetslivet. Här inne pratas det och lagstiftas det, där ute tilltar segregationen. Jag vågar hävda att inte minst många invandrare reagerar mot det. De vill inte buntas ihop oavsett bakgrund. De vill inte kvoteras. De vill exempelvis inte betraktas som invandrarföretagare som sitter på ett invandrarkafé och läser svenska för invandrare utan vill betraktas som företagare som sitter på ett kafé och läser svens- ka. Nu är det inte bara det att regeringen gör väldigt lite. Det som den gör gör den dessutom fel, och det är om möjligt ännu allvarligare. Att bryta segregation handlar inte om att fördela olika grupper i samhället jämnt på olika geografiska områden och på olika yrken, utan det handlar om att ge var och en som lever i Sverige makt att forma sitt liv och sin framtid. Där har vi grundligt misslyckats i Sverige. Visst finns det en massa människor som hals över huvud har fått fly från krig, nöd och umbäranden och ta sig varthelst de kunde komma, men väldigt många av de människor som har kommit till vårt land har ju visat prov på en dådkraft som infödda svenskar bara kan ana sig till. Det är människor som har brutit upp från hela sin bakgrund, från sina vänner och släkting- ar, från sin kultur, från sitt land och från sitt språk och som sökt sig hit till Sverige till ett främmande klimat, ett främmande land, ett främmande språk och delvis en främmande kultur, i ambitionen att här förverkliga sin framtid och sina livsdrömmar. Det enda som vi i Sverige klarar av är att peka med hela armen och säga: Där borta har du socialby- rån! I boendet ökar segregationen. Segregation i boen- det är inte att människor med likartad bakgrund söker sig till samma bostadsområden. Det är naturligt. Så har också svenskar gjort när de har emigrerat till andra länder. Nej, segregation i boendet är när vissa människor hänvisas till vissa bostadsområden utan möjlighet att ta sig därifrån ens om de skulle vilja det. Den segregationen har vi gott om. Vad är socialdemokraternas svar? Jag har läst en intervju i en tidning i går med Göran Johansson, soci- aldemokraternas starke man i Göteborg. Vad hade han att komma med? Jo, han ville förbjuda flyktingar från att flytta till Bergsjön. Bergsjön är ett bostadsområde utanför Göteborg som i likhet med en rad andra bostadsområden runt om våra stora städer är en produkt av socialdemokra- tisk bostadspolitik. Men människor flyttar inte till Bergsjön och bor inte nödvändigtvis kvar i Bergsjön därför att de vill det utan därför att socialdemokratisk bostadspolitik faktiskt inte ger dem något val. De har ingen bytesrätt som vi andra. Det framgår om man sätter in en annons i tidningen: Trea i Bergsjön byts mot likvärdig lägenhet i Göteborgs innerstad, gärna vid Götaplatsen, och ser hur många svar som kommer in på den annonsen. Vi har i skolan en segregation som tilltar. 1 av 3 med invandrarbakgrund i grundskolan lämnar i dag grundskolan utan att ha Godkänd i svenska. 4 av 10 med invandrarbakgrund hoppar av från gymnasie- skolan. Det här är oerhört allvarligt, eftersom en bra grundläggande utbildning i allmänhet och hyggligt bra kunskaper i svenska språket är helt avgörande för att inte ytterligare en generation av människor med invandrarbakgrund ska dömas till utanförskap och arbetslöshet. Vad gör då socialdemokraterna? Jo, de ägnar sig i stort sett bara åt att angripa den enskilt viktigaste skolreform som har genomförts under 1990-talet och som har gett enskilda människor ökad makt, nämligen friskolereformen och det fria skolvalet. Här har vi en reform som har utsträckt den valfrihet som tidigare var förbehållen de människor som hade en bra ställ- ning i det svenska samhället. De har alltid kunnat välja skola och gå till ett alternativ till den kommu- nala skolan. De som inte har haft det lika bra förspänt har varit hänvisade till det skolval som politikerna har träffat åt oss. Med friskolereformen och med skolpengen har alla människor fått en möjlighet att ha makt över sina egna barns skolgång. Nu hotas den friskolereformen på olika sätt av socialdemokratiska politiker i rege- ringen och runt om i våra kommuner. Vad slutligen gäller arbetsmarknaden ser vi också där en tilltagande segregation, ett tilltagande utanför- skap och en tilltagande tudelning. Arbetslösheten bland invandrargrupper är tre gånger så hög som bland infödda svenskar. Bland de människor som har kommit till vårt land efter 1995 är det bara 3 av 10 som i dag har ett riktigt arbete. Inte ens högt utbilda- de människor som kommer hit får chansen på den svenska arbetsmarknaden. Vi klarar inte att förmedla vettiga kunskaper i svenska språket till dem som kommer hit. Vi klarar inte att rätt värdera den utbild- ning som de kommer hit och visar upp. Vi klarar inte av att ge dem chansen. Jag läste en uppgift om den oerhört höga syssel- sättningsgraden bland somalier i London, att jämföra med den extrema arbetslöshet som råder i den soma- liska invandrargruppen i Sverige. Jag säger inte att vi ska importera det engelska regelsystemet på arbets- marknaden. Men det är oerhört viktigt att utforma regelsystemet på ett sådant sätt att också de som står utanför ges en chans att komma in på arbetsmarkna- den. Också härvidlag har vi misslyckats i Sverige med den skattepolitik som vi bedriver, de offentliga mo- nopol som förhärskar och den arbetsrättsliga lagstift- ning vi har, som är uppbyggd med goda ambitioner men som i realiteten bygger murar mot invandrare och andra som befinner sig i ett underläge och vill in på arbetsmarknaden. Mitt budskap är därför: Riv murarna. 0483316376813 N 2010-01-01 00:00:00 163183 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0953/#anf17