2348473 GO0953 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:53 Fredagen den 19 januari 2000/01 53 2001-01-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 52) Regionalpolitik (forts.) allmänpolitisk debatt B4A4B8DC-DA22-4299-839D-2313ED675951 15 HELENA HÖIJ (kd) kd Herr talman! Vi debatterar nu under rubriken Re- gional balans. Vi har hört flera talare i dag och i går kväll poängtera vikten av satsningar i alla Sveriges regioner. Jag håller med om detta, men det måste också gälla storstadsregionerna. Huvudstaden är en motor inte bara för den här re- gionen och dess invånare utan för Sverige som helhet. Satsningar på Stockholm står inte i motsättning till satsningar på andra orter eller i andra regioner i Sve- rige. Stockholm konkurrerar i första hand med stor- stadsregioner runt Östersjön och i övriga Europa. I tillväxtområden, inte minst i Stockholm, är bo- stadsbristen akut. Detta drabbar inte minst ungdomar. De med pengar och kontakter kan alltid skaffa sig en bostad, men de andra blir utan. Det drabbar också många som söker sig till storstäderna för arbetsmark- nadens skull. Bostadsbristen blir därmed ett hot även mot den ekonomiska tillväxten. Vid sidan av bristen inom bostadsförsörjningen är en otillräcklig kapacitet i trafiken det som mest hotar en fortsatt positiv ekonomisk utveckling av den här regionen, liksom många andra regioner. Värdet av förseningarna i Stockholmstrafiken uppgår till unge- fär 7 miljarder. Det är mycket pengar. Detta är natur- ligtvis förödande och hotar Stockholms förmåga att vara just hela Sveriges motor. Investeringarna i utbyggnad och underhåll är för små, och det finns knappast någon annan del av lan- det där slitage och kapacitetsbrist är ett så påtagligt problem som i vårt län. Köer och trängsel genererar dessutom stort miljöslitage. En förutsättning för ekonomisk tillväxt och för att regionen ska ha ett fortsatt internationellt konkur- renskraftigt näringsliv är också att det i regionen finns en kvalificerad och omfattande utbildning och forsk- ning. Men Stockholm hade läsåret 98/99 den lägsta rekryteringen i landet till högskolan. Regionen är i dag underförsörjd med platser inom den högre utbild- ningen. Vi har färre högskoleplatser än vad som mo- tiveras av vår befolknings storlek och långt färre än vad arbetsmarknaden efterfrågar. En grundläggande förutsättning för kunskap, kompetens och utveck- lingsmöjligheter är att regionen kan tillgodose beho- vet av högre utbildning. Herr talman! Jag fortsätter min probleminvente- ring med polisen. I Stockholmsregionen finns det i genomsnitt bara en närpolis på 1 800 invånare. Säga vad man vill, men så särskilt nära känns det inte. Riket som helhet har en närpolis på 1 400 invånare. Det innebär att regeringen sviker områden där brotts- ligheten är som högst och det förebyggande arbetet behövs som bäst. Förutom de nedskärningar inom polisen som ty- värr drabbat alla polisdistrikt får Stockholm tilldel- ning av resurser efter folkmängd, inte efter faktiska behov. Stockholmspolisen tvingas därför ta resurser från närpolisen till akut utryckningsverksamhet och evenemang. Stockholmsregionens utveckling är i dag i många avseenden beroende av den nationella politiken. En- ligt min mening är det rimligt att stockholmarna själ- va får mer att säga till om när det gäller utvecklingen av den egna regionen. En av grundstenarna i kristde- mokratisk politik innebär just detta, nämligen den s.k. subsidiaritetsprincipen som säger att det en gemen- skap, t.ex. kommunen, på ett ändamålsenligt sätt kan sköta ska den också få sköta. De överordnade gemen- skaperna, t.ex. staten, har en skyldighet att stödja där så behövs. I stället för att medverka till en förstärkt lokal de- mokrati har den kommunala självständigheten nag- gats i kanten på olika sätt av den socialdemokratiska regeringen. Regeringen har hittills inte respekterat väljarna i Stockholm och den utveckling de vill se för sin region. Det är inget annat än skamligt att det är på det viset. Borgarråd och landstingsråd är precis lika demokratiskt valda som våra statsråd. Herr talman! Jag har därför en fråga till represen- tanten för den socialdemokratiska regeringen. Är man beredd att stödja de många initiativ som här tas för en positiv utveckling av huvudstadsregionen, eller tänker man fortsätta med den konfrontation som hittills präglat regeringens ageranden? I Stockholms stad anvisas mark till bostadsbyg- gen. Under en femårsperiod kommer det att byggas 16 000 nya bostäder bara i Stockholms stad. Men för att kunna angripa de problem som finns på bostads- marknaden mer effektivt måste vi underlätta för kommunerna att ta ansvar för bostadsförsörjningen. Fastighetsskatten bör trappas ned och på sikt slo- pas. En låg fastighetsavgift bör i stället kunna tas ut av kommunerna för att de, i stället för via skattsedeln, ska kunna täcka kostnader för vatten, avlopp, gator osv. Dessutom måste skatteutjämningssystemet juste- ras så att kommunerna åtminstone inte har en nackdel av att bygga nya bostäder och öka sin befolkning. Att ta på sig kostnader för att öka bostadsbyggandet ger små förtjänster i form av ökade skatteintäkter. Ja, i vissa lägen kan det t.o.m. innebära att kommunernas inkomster minskar. Under decennier har satsningar på Stockholm- straktens kommunikationer varit eftersatta. Investe- ringar i ny kapacitet är nödvändiga. Staten måste ta ett större ansvar för huvudstadsregionen som i dag är missgynnad vad gäller statliga anslag. Regionen får ca 10 % av de nationella trafikanslagen trots att Stockholms andel av befolkningen och trafikarbetet är ca 20 %. Med nuvarande nivå på de ordinarie stat- liga anslagen skulle de mest nödvändiga investering- arna inte kunna vara genomförda förrän om 50 år. Det är naturligtvis helt ohållbart. Överst på listan över viktiga investeringar står Förbifart Stockholm, men också en ökad järnvägska- pacitet över Riddarholmen så att tågtrafiken kan ex- pandera. Även regionens möjligheter till kompetensut- veckling är i många avseenden beroende av den na- tionella politiken. Utbildningspolitiken har under 1990-talet missgynnat storstadsregionerna som fått en minskande andel av nya utbildningsplatser och mins- kade resurser till forskning. Regionen behöver upp- skattningsvis ett tillskot på 15 000-20 000 nya ut- bildningsplatser för att de ungdomar som finns i regi- onen i dag ska ha samma möjligheter som ungdomar i andra län. Den mycket oroande situationen inom polisen är kanske det tydligaste exemplet på hur staten inte tagit sitt ansvar och stöttat Stockholmsregionen. Trygghet på gator och torg är en grundläggande medborgerlig rättighet. För att närpolisen ska kunna utföra sitt upp- drag krävs inom de närmaste åren resurser så att det åtminstone finns en närpolis på 1 000 invånare. Vi kristdemokrater föreslog i vårt budgetförslag 1 mil- jard kronor mer per år till rättsväsendet än vad rege- ringen gjorde, varav nästan 300 miljoner till polisen. Slutligen, herr talman, ställer storstadsregionens komplexitet krav på regionala lösningar. Det innebär ofta samordning mellan olika aktörer och stora finan- siella åtaganden. Det finns i dag inte något erkänt politiskt organ med ett grundläggande helhetsansvar för att inte bara planera utan även samordna och i vissa fall genomföra regionala insatser när det gäller t.ex. bostäder, trafik och utbildning. Det är uppenbart att Stockholmsregionen har haft svårigheter att såväl fatta beslut om som att genomföra viktiga insatser. Detta måste vi naturligtvis ändra på. Vi kristdemokrater vill se att regionen ges större frihet att organisera sig i enlighet med sina särskilda förutsättningar. Vi önskar utveckla landstinget eller kanske skapa ett nytt direktvalt regionparlament. På så vis kan förutsättningar skapas för stockholmarna att påverka och ta ansvar för sin regions utveckling. Herr talman! Sammanfattningsvis behövs det strukturella åtgärder som ger huvudstadsregionen stöd och bättre förutsättningar för en positiv utveck- ling. Ett fungerande Stockholm är en förutsättning för att hela Sverige ska leva. 0346261747912 N 2010-01-01 00:00:00 163181 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0953/#anf15