2348473 GO0953 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:53 Fredagen den 19 januari 2000/01 53 2001-01-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 52) Regionalpolitik (forts.) allmänpolitisk debatt F1532587-3DDE-469D-8680-A371B4517FB3 11 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) m Herr talman! Som stockholmare får man passa sig lite grann när man deltar i en regionalpolitisk debatt. Det är så lätt att bli beskylld för att raljera, att inte ta problemen på allvar. Men jag med mitt lantliga för- flutna kanske kan göra anspråk på att bli trodd när jag säger att vi stockholmare förstår att glesbygden har problem. Det råder ingen tvekan om det. Det råder brist på arbete, brist på ungdomar, brist på vägar och brist på mycket mer. Mot den bakgrunden är det mycket tungt att konstatera att flera av de åtgärder som vidtagits i syfte att ge glesbygden bättre förut- sättningar ibland resulterar i dess motsats. Det är inte bara hoten från växande vargflockar - förlåt, det kanske var raljerande - som ökar i gles- bygden. Även de ekonomiska hoten från tomma lä- genheter ökar. I förrgår offentliggjorde SABO, Sveriges allmän- nyttiga bostadsföretags organisation, en rapport om hur det faktiskt förhåller sig i de områden som har förbyggt sig. 42 500 lägenheter beräknar SABO kommer att vara tomma år 2010 därför att prognoser- na för det framtida bostadsbehovet slagit fel eller kommer att slå fel i 145 av de mest utsatta SABO- företagen. Detta är inte gratis. Sammanlagt beräknar SABO att det hela går på 28,8 miljarder kronor. SA- BO har den principiella uppfattningen att staten på ett eller annat sätt borde ta den kostnaden. Men kommu- nala bostadsföretag är lika kommersiellt ansvariga juridiska personer som vilket annat företag som helst. Så det som ligger närmast till hands är naturligtvis omfattande konkurser, kan man tycka! SABO hävdar dock i rapporten att det borde vara ett statligt ansvar att klara dessa förluster. Ser man det hela principiellt kan det faktiskt finnas vissa argu- ment för ett sådant synsätt, även om de kanske inte håller ända fram. Den socialdemokratiska bostadspo- litiken har varit en huvudanledning till att resultatet har blivit som det har blivit. Den centraldirigerade bostadspolitiken har lett kommunerna i en överpro- duktion av lägenheter - kanske borde man säga förlett kommunerna. I många kommuner har säkert ambitio- nen varit att förleda bostadsproduktionen in i en överproduktion av hyresbostäder på andra bostadsty- pers bekostnad. Vad än orsaken är har det lett till en allmän överproduktion av bostäder. Inte är det merite- rande för den förda socialdemokratiska bostadspoliti- ken. Man kan naturligtvis inte heller frånkänna de en- skilda kommunerna sitt ansvar för resultatet. De bor- de inte ha låtit sig ledas av en ideologiskt ambitiös statsmakt. Lika lite då som de bör göra det i dag. Man kan också säga att det är styrelserna och fö- retagsledningarna i dessa företag som brustit mest. Aktiebolagslagen lägger ett tämligen tydligt och självständigt ansvar på styrelseledamöterna. De har brustit i marknadsansvar och inte i tid sagt nej till de uppmaningar - stundtals uttalade som order - från kommunfullmäktige och kommunstyrelser i dessa kommuner. Investeringarna är nu förlorade pengar, och ytterligare pengar kommer att förloras i samband med kostnaderna för byggnadernas undanröjande. Förlusten blir dubbel. Glesbygdskommunerna dignar under det ekonomiska trycket. Gud give att man lär sig av detta och drar de rätta marknadskonsekvenser- na för framtiden. Mycket har varit fel, men glesbygdens bo- stadsöverskott är ett exempel på att regionalpolitik inte endast är en fråga om större investeringar med hjälp av skattepengar. Skulle man ta de pengar som behövs för att fylla de förlusthål som jag nu talat om blir det lika mycket pengar som Dennispaketet skulle ha kostat, inte staten för det var ju huvudsakligen bilisterna som skulle betala det. Men det stoppades ju av den dåvarande socialdemokratiska politiken, vilket i sin tur lett till att, förutom att trafiken i Stock- holmsområdet nu inte fungerar, vi i Stockholm inte har möjlighet att ta emot de glesbygdsbor som söker sig till Stockholmsområdet för att få jobb och lön eller av andra skäl. Nu blev det alltså inte något Dennispaket. Trafi- kapparaten är nedkörd. Stockholmarna får ägna 47 timmar eller en hel arbetsvecka mer årligen åt arbets- resor än den genomsnittlige svensken. Ingen järnvägsbana över Mälaren har tillkommit på över 130 år. För att få i gång ett omfattande bostadsbyggande för dem som vill bo i Stockholm eller dess omedelba- ra närhet krävs att man skaffar sig ett delvis nytt per- spektiv på den centrala mellansvenska bebyggelsen. Regionen visar redan i dag tendenser till tillväxt som tar till vara de stora möjligheterna för ett flerkärnigt bostads- och arbetsplatsområde runt Mälarens strän- der. De förbättrade järnvägarna och motorvägarna mot Eskilstuna och Västerås är de första stegen mot en sådan utveckling, och det är steg som redan har blivit en framgång i form av stor resandeström på de nya kommunikationerna. Men naturligtvis skulle en mycket större effektivitet kunna åstadkommas för detta kommunikationssystem om sammanbindningen mellan Västerås och Eskilstuna gjordes tillgänglig för höghastighetståg och om all motorvägstrafik gick över Kvicksund. Mälardalen skulle inom detta begränsade område faktiskt kunna bereda goda alternativ till en alltför koncentrerad bosättning och arbetsplatsetablering i omedelbar anslutning till Stockholms stads nuvarande jurisdiktionsområde. Bostads- och arbetsplatsmiljöerna i detta område är bland de mest attraktiva i norra Europa. Vi kan ta vara på denna möjlighet och låta storstadsområdet tämligen harmoniskt expandera - ett område där många av dem som flyttat från glesbygden och också framtida näringsbranscher kommer att kunna känna sig väl till mods i en flerkärnig region med många friområden. Regionalpolitik, herr talman, är nämligen också en fråga om hur man utan förlamande restriktioner låter tillväxtregionerna utvecklas och hur de kan kompletteras och stimuleras. 0361291071906 N 2010-01-01 00:00:00 163177 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0953/#anf11