2348473 GO0953 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:53 Fredagen den 19 januari 2000/01 53 2001-01-19 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 52) Regionalpolitik (forts.) allmänpolitisk debatt D301D6F5-46E1-4C53-BB17-BC2BF1D4A9FF 10 INGVAR ERIKSSON (m) m Herr talman! Gårdagskvällens debatt om de regi- onalpolitiska frågorna har berört många viktiga om- råden som är av avgörande betydelse för landsbyg- dens utveckling. Vi kan alla konstatera att många av landets små kommuner även under år 2000 förlorat befolkning. De största förlorarna är skogslänen i norr som förlorat 11 000-12 000 personer under det gång- na året. Men även andra delar av landets gles- och jordbruksbygder har drabbats mycket hårt. Många ungdomar flyr landsbygden för utbildning och arbete på annat håll, och befolkningen blir allt äldre. Även om boendekostnaderna är lägre på lands- bygden, så leder de höga drivmedelskostnaderna och bristen på arbetstillfällen till vikande befolkningstal. Förutsättningarna för företagande och investeringar måste förbättras om en vändning i positiv riktning ska kunna ske på landsbygden. De areella näringarna har något nämnts tidigare i debatten som viktiga för landsbygdsutvecklingen. Och jag vill påstå att det också måste gälla för framti- den. Vi vet ju alla att där jordbruk och livsmedelspro- duktion drivs vidare vinner vi också ett öppet och varierande landskap. Härigenom skapas också fort- satta möjligheter för en god utveckling inom andra näringar, inte minst för turismen i vårt land. Herr talman! Den senaste tidens debatt kring livsmedelsproduktion, inte minst köttkonsumtionen och BSE-situationen i Europa, har bidragit till att många ställer frågor om hur produktionen sker och om vi som konsumenter kan lita på den mat som saluförs i vårt land. Vi har upplevt en yvig debatt som också innehållit en hel del överdrifter som skapat oro av helt omotiverat slag. Då statsministern i samband med julhelgen gjorde uttalanden om olust inför köttätande och oro för djurs lidande bidrog han till en debatt som skadar den svenska produktionens förutsättningar. Det är särskilt betänkligt mot bakgrund av att statsministern måste veta att det regelverk som gäller för djurhållning, slakt och vidareförädling samt miljö i Sverige är bland de allra hårdaste som gäller i världen. Självklart har statsministern sin fulla rätt att tycka och äta vad han vill, men nog kan man begära av en statsminister att han ska vara mera aktsam om orden och spela mindre på de strängar som leder till en osaklig debatt och en oro som inte är motiverad. Vi har t.ex. ett livsmedelsverk i Sverige som på ett an- svarsfullt och oberoende sätt står för den övergripan- de livsmedelskontrollen i landet. Livsmedelssäker- heten står i centrum, och så har det varit i Sverige sedan 50-talet. Vi kan erinra oss salmonellautbrottet som satte fart på dessa frågor. Då det gäller den allvarliga BSE-situationen, som skapat oro i många EU-länder, kan dock konstateras att de åtgärder som nu vidtas också här i Sverige, där vi ännu inte haft något fall, sker på ett betryggande sätt. Jag ska inte nu fördjupa mig ytterligare i frågan utan hoppas återkomma vid den särskilda debatt som ska hållas i riksdagen om ett par veckor. Jag vill, herr talman, i stället ta upp den viktiga frågan om det svenska jordbrukets konkurrensförut- sättningar. Det har avgörande betydelse för landsbyg- dens utveckling att det svenska jordbruket får förut- sättningar att konkurrera på rimligt lika villkor. Skat- ter och avgifter måste harmoniseras med vad som gäller inom övriga EU-länder. Konkurrens på lika villkor kommer att leda till att svenska konsumenter också i framtiden ska få till- gång till svenskproducerat. Det är nu över tre år sedan den s.k. Björkska utredningen om det svenska jord- brukets och livsmedelsindustrins konkurrensförhål- landen lades fram med förslag till åtgärder, men ännu har mycket lite genomförts. Fortfarande ligger den höga dieselskatten kvar, och den har t.o.m. ökat vid årsskiftet. Detsamma gäller de höga handelsgödsel- skatterna som ligger kvar och som inte har sin mot- svarighet i övriga EU-länder. Jag känner stor oro för att strukturomvandlingen inom svensk livsmedelsproduktion går så snabbt, om inga konkreta förslag läggs fram, att landsbygden kommer att drabbas mycket hårt. Vi moderater kom- mer fortsatt att kräva såväl sänkta dieselskatter som att handelsgödselskatter sänks kraftigt. Dieselskatten bör sänkas till 53 öre per liter, och kväveskatten bör över huvud taget inte tas ut. Om det är så som det sägs att regeringen har för avsikt att lägga fram för- slag om en återföring av kväveskatten och gödsel- skatten, menar vi att det är en administrativt krånglig väg. Det är mycket enklare att i stället återföring inte ta ut skatten. Det blir billigare och enklare och ger resultatet att man får en stärkt konkurrenskraft för det svenska jordbruket. Till sist, herr talman, vill jag be alla betänka hur det svenska landskapet och den svenska landsbygden skulle komma att se ut om våra köttproducerande djur försvinner från hagarna. Det gäller allt att vi politiker försöker bidra till att vi framöver får en saklig debatt kring livsmedelsproduktionen i Sverige. Jag är över- tygad om att en vetenskapligt underbyggd kunskap tillsammans med den beprövade erfarenhet som vi har i vårt land kring djur och matproduktion ska kun- na säkra en levande landsbygd även i framtiden. Vi har alla ett stort ansvar. Dessa frågor är bland de viktigaste också vad gäller regionalpolitiken. Det är tyvärr så att dessa frågor inte efter tjänst och vikt har uppmärksammats i årets allmänpolitiska debatt. 0695579897102 N 2010-01-01 00:00:00 163176 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0953/#anf10