2348472 GO0952 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:52 Torsdagen den 18 januari 2000/01 52 2001-01-18 00:00:00 (forts. från 2 §) Allmänpolitisk debatt Barns och ungdomars möjligheter (forts.) E26ACE4A-B979-4FC8-B704-BBD302294B0C 240 Justitieminister THOMAS BODSTRÖM (s) s Herr talman! Jag vill först djupt beklaga vad som har hänt i dag. Tankarna går förstås till pojkens anhö- riga. Vi vet ännu för lite. Vi behöver information och sedan analys. Och jag är övertygad om, trots alla meningsskiljaktigheter som här kan finnas, att vi alla är överens om att skottlossning i en skola aldrig får förekomma. Detta är oavsett vad som nu har hänt och oavsett om vi har en socialdemokratisk eller en bor- gerlig regering. Temat för dagens debatt, herr talman, är barns och ungdomars möjligheter. Barn och ungdomar berör oss alla. Vi har egna erfarenheter som formar vår syn på olika åtgärder. Flera av oss, ja, kanske alla, är föräld- rar, men vi har också annan erfarenhet allihopa. Min erfarenhet är från det att jag arbetade som biträdande jurist och sedan advokat under sammanlagt tio år. Jag fick då erfarenheter som har format min syn på åtgär- der som behöver vidtas. Om jag ska sammanfatta två intryck är det ena att det är sociala orsaker som ligger bakom brott. Det andra är att barn och ungdomar har mycket svårt att påverka sin egen sociala situation när det gäller boen- de, segregation och annat. Jag är knappast den första som konstaterar det faktum att det är sociala orsaker, vill jag understryka. Men det är fortfarande förvå- nansvärt många som bagatelliserar det faktum att det faktiskt är sociala orättvisor som ligger bakom brott. Det som jag menar skiljer regeringens syn från kanske främst moderaternas syn är att det inte bara handlar om antalet poliser, även om det är viktigt och kommer att öka. Men det är inte bara fler poliser och hårdare tag som behövs, utan det är framför allt en fungerande välfärdssituation för alla barn och ung- domar som behövs. Det görs nu också satsningar på dagis, fritis och skola, och vi vet att det är där som problemen kan börja. Det är alltså minskade klas- sklyftor som är det bästa receptet. Det här är ingenting som gäller just i Sverige. Det är bara att se oss omkring. Vi kan se på det land som Gun Hellsvik nämnde, USA, där det nu sitter två miljoner personer i fängelse. Jämför man det med hur det är i Sverige är det 20 gånger flera. Jämför man klassklyftorna där med Sveriges och andra länders kan man konstatera att klassklyftor och brottslighet går hand i hand. Så är det inte bara nu. Så har det varit i alla tider. Det bästa stöd som man kan ge barn och ungdo- mar är naturligtvis att satsa på och ge stöd till famil- jen. Regeringen har i sitt nationella brottsförebyggan- de program, Allas vårt ansvar, slagit fast att det är just stöd till familjer som behövs. Det är också ett brotts- förebyggande arbete som är så oerhört viktigt. Och i två tredjedelar av landets kommuner finns det nu ett brottsförebyggande råd. Det är väldigt viktigt att det arbete som görs får fortsätta. Varje barn som vi kan rädda undan droger och kriminalitet är en enorm vinst, först och främst naturligtvis för barnet men även för barnets familj och för samhället. Barn kan däremot inte hindra de sociala orättvi- sorna. De har alltså svårt att påverka sin yttre situa- tion. Men när barn hamnar snett gäller det att handla snabbt och effektivt. Det är det allra viktigaste. Men vi måste tänka på vad vi gör. Vi måste tänka på vad som är bäst för det enskilda barnet, vad som är det bästa vi kan göra, helt i enlighet med barnkonventio- nen. När det gäller barn under 15 år är det socialtjäns- ten som ska ha ansvaret. Det är personer som är utbildade för att just ta hand om barn som har det svårt, där familjerna inte orkar och där, som Morgan Johansson sade, samhället måste vara starkt och ge resurser. Men det är alltså de personer som är bäst lämpade som ska ta hand om dem. Om det är ett barn under 15 år som grips av polis, ska det också rappor- teras till socialtjänsten. Barn över 15 år kan man inte helt hålla utanför kriminalvården, även om man fortfarande måste tän- ka på att de är barn. Men där gäller det verkligen också att reagera snabbt. Det är därför som lagen om unga lagöverträdare, som utvärderades 1995, är otro- ligt viktig. Man har kunnat konstatera att handlägg- ningstiderna är betydligt kortare än tidigare. Den 1 januari 1999 förbättrades påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Man gjorde påföljden vård i socialtjänsten tydligare. En ny frihetsberövande på- följd, sluten ungdomsvård, gav en möjlighet för dom- stolen att döma till en sträng påföljd där mycket all- varliga brott hade begåtts av barn. En annan sak som man kan konstatera när man träffar unga brottslingar är den omognad som finns. Vi talar ofta om 15-, 16- och 17-åriga kriminella. När man träffar de här barnen märker man att de ofta har en mognad som är mycket lägre än så. Man märker det bl.a. på bristen på empati och förståelse för brottsoffren. Detta har framkommit inte minst när det gäller de s.k. ungdomsrånen av mobiltelefoner. Man frågar, som jag ofta gjorde som offentlig försvarare: Förstår ni inte vilken skada ni gör? Ofta får man sva- ret: Nej, vi använde inte så mycket våld, och de får en ny telefon. De förstod inte vilken enorm skada det blir för de människor som utsätts för detta, hur hela deras liv förändras och hur stöd måste ges på alla sätt till dessa offer. Det finns en stor skillnad i synen på vad som hänt. Det är därför det lagförslag om med- ling som nu är på remiss är så viktigt. Vi måste få de barn som begår brott att förstå vilken enorm skada de gör. Medling kan naturligtvis bara ske om brottsoffret självt vill det. Det är viktigt att ge stöd även till de barn som har råkat ut för brott och till brottsoffer över huvud taget som inte vill delta i en medling. Det är viktigt att ge stöd till alla brottsoffer. Vad gäller barn så finns det nu, som ett exempel man kan nämna, möjlighet till särskild företrädare när föräldrar har begått brott. Socialstyrelsen och Svenska kommun- förbundet förbereder insatser för att utveckla social- tjänstens stöd till barn som har utsatts för brott. Det kommer nu under våren en brottsofferproposition som ytterligare ska stärka brottsoffren. Om det inte är mycket våld när det gäller ung- domsrån - generellt sett, vill jag understryka - så vill jag ändå tala om den koppling som finns mellan ung- domsvåld och narkotika. Det är en oroande ökning. Vi har talat mycket här i dag om ökning av ungdoms- brott. De rapporter som finns - i varje fall de som har varit ledande - säger att brottsligheten egentligen inte har ökat under hela 90-talet, men att den grövre brottsligheten har blivit värre. Jag tror att det finns ett samband mellan det oroväckande ökande narkotika- missbruket hos ungdomar och brottsligheten. Vi har en internationellt sett låg nivå fortfarande, men vi måste se upp och vi måste på alla sätt försöka hindra den här utvecklingen. Rohypnol känner alla till. Det får fruktansvärda effekter på ungdomar. Lars Engqvist svarade i förrgår på en interpellation. Vi har talat om att försöka gå vidare med just detta. Jag säger inte att det är möjligt - men det bästa vore att helt förbjuda Rohypnol med tanke på de effekter som det får tillsammans med alkohol. Mig veterligen är detta första gången som man använder droger i strategiskt syfte - för att för- bättra sina möjligheter att delta i bråk. Det gäller då framför allt unga killar. Det används faktiskt också till offer vid sexuella brott. Detta är någonting som vi alla verkligen måste försöka vidta åtgärder mot. Det har alltså gjorts en rad olika saker. Det behö- ver göras mer. Jag vill återigen understryka att det viktigaste är att kämpa för ett rättvist samhälle. Det minskar brottsligheten, men det är också då som barn och ungdomar har möjlighet att påverka sin egen situation. Det är då de får den tron på samhället som de är värda. Det är då de får sina egna möjligheter att påverka sin egen situation. Det är ungdomarna värda. 0581480697617 N 2010-01-01 00:00:00 162988 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0952/#anf240