<anforande>
<dok_hangar_id>2348472</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0952</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:52 Torsdagen den 18 januari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>52</dok_nummer>
<dok_datum>2001-01-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 2 §) Allmänpolitisk debatt Barns och ungdomars möjligheter (forts.)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0A445306-59E5-4A6B-B9CA-66352E52B4AD</anforande_id>
<anforande_nummer>236</anforande_nummer>
<talare>RAGNWI MARCELIND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag är faktiskt lite oroad över den
taktik som används, att försöka bagatellisera ung-
domsbrottsligheten. Jag har några frågor till Kia And-
reasson eftersom jag har läst BRÅ:s rapport och även
den rapport som Kia Andreasson hänvisar till.
Enligt BRÅ har antalet ärenden som avskrevs för
att den misstänkte var under 25 år faktiskt ökat med
5 % från att 1990 ha varit 10 500 till 1998 då antalet
var 13 240. I rapporten står det att ungdomsrånen har
ökat och att anmälningsbenägenheten är väldigt liten.
Endast 50 % av de unga vill anmäla rånen. Bland
utlandsfödda är den siffran bara 37 %. Och så säger
Kia Andreasson att anmälningsbenägenheten har
ökat.
Min fråga är då till Kia Andreasson med anled-
ning av den rapport som flera har hänvisat till i dag:
Är det ändå inte oroväckande att det i Sverige är
65 % av niondeklassarna som själva berättar att de
under det gångna året har begått någon form av
brottslig handling?
</anforandetext>
<intressent_id>0500946976511</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>162984</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0952/#anf236</protokoll_url_www>
</anforande>
