<anforande>
<dok_hangar_id>2348472</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0952</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:52 Torsdagen den 18 januari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>52</dok_nummer>
<dok_datum>2001-01-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>C82F77DC-9084-468C-AA83-6D87399D6C21</anforande_id>
<anforande_nummer>173</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet Leif Pagrotsky (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Gunnar Hökmark talar faktiskt mot
bättre vetande. Jag vet inte om det är medvetet eller
omedvetet.
De finansiella transaktionerna är kanske hundra
gånger så stora som de underliggande varuflödena.
För varje betalning för en vara över gränsen är det
kanske hundra gånger så många betalningar av annat
slag som inte har en koppling till varuflödet. Gunnar
Hökmark försöker få oss att tro att det är den här
kaffedrickaren i slutändan som får betala för dessa.
Men man behöver inte växla pengar hundra gånger
för att betala för en säck kaffe en gång. Det är i så fall
någon annan som betalar för de andra 99 gångerna.
Detta är pengar som saknar den här kopplingen. Det
här innebär inte en total fördyring just för det vanliga
hushåll där man i slutändan dricker kaffe. Nej, så
ligger det inte till, Gunnar Hökmark. Gå hem och läs
på!
Rättsbildningen
</anforandetext>
<intressent_id>0888126424314</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>162921</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0952/#anf173</protokoll_url_www>
</anforande>
