<anforande>
<dok_hangar_id>2348472</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0952</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:52 Torsdagen den 18 januari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>52</dok_nummer>
<dok_datum>2001-01-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>9644FE98-6899-4D93-8FA9-D50383282393</anforande_id>
<anforande_nummer>172</anforande_nummer>
<talare>GUNNAR HÖKMARK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det är intressant att notera hur rädd
Leif Pagrotsky är för att gå in i själva sakfrågan. De
som gör transaktionerna ska betala, men det är själv-
fallet alltid till sist låntagarna som kommer att få
betala, och det kommer hårdast att drabba de fattiga
länder som behöver låna.
Leif Pagrotsky har inte riktigt velat ta tag i den
frågan. Fattiga länder och fattiga folk som behöver
bygga upp en egen industri, egna verksamheter och
en egen infrastruktur för att bli mindre beroende av
den rika världen tvingas på den här transaktionskost-
naden. Det är nämligen de som kommer att få betala
den.
Leif Pagrotsky är nog lika nära finansmarknaden
som jag för att veta att det alltid är någon som betalar
någonting, och det är alltid konsumenten eller lånta-
garen. Svara gärna, vid detta tillfälle eller någon an-
nan gång, och tänk efter! Hur ska vi kompensera för
den skatt, som ni nu talar om för att spela med opini-
onen, som allra mest kommer att drabba de som be-
höver låna mest?
</anforandetext>
<intressent_id>0584386800218</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>162920</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0952/#anf172</protokoll_url_www>
</anforande>
