<anforande>
<dok_hangar_id>2348472</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0952</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:52 Torsdagen den 18 januari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>52</dok_nummer>
<dok_datum>2001-01-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0634C6FD-FE66-4EE9-93E0-47CF38919E7F</anforande_id>
<anforande_nummer>138</anforande_nummer>
<talare>GUN HELLSVIK (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Alice Åström och jag är båda föräld-
rar. Att jag säger detta beror på att min syn på krimi-
nalpolitiken bygger väldigt mycket på min syn på
uppfostran. Jag ser bl.a. reaktionen vid brott som en
form av uppfostran. Om mitt barn hade förstört något
för en kamrat hade det för mig varit självklart att göra
två saker. Det ena hade varit att säga till honom att vi
skulle ta av hans veckopeng för att ersätta det han
hade förstört. Det andra hade varit att jag skulle ha
haft ett allvarligt samtal med min son och försökt att
förklara för honom vad det innebär att angripa en
medmänniska.
Jag skulle gärna vilja höra Alice Åströms syn på
denna metod att reagera mot ett icke acceptabelt bete-
ende.
</anforandetext>
<intressent_id>0937012299307</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>162886</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0952/#anf138</protokoll_url_www>
</anforande>
