<anforande>
<dok_hangar_id>2348472</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0952</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:52 Torsdagen den 18 januari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>52</dok_nummer>
<dok_datum>2001-01-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>22678271-FC61-4B17-8E3F-73AC609794F0</anforande_id>
<anforande_nummer>119</anforande_nummer>
<talare>NALIN PEKGUL (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först vill jag bara säga att jag heter
Nalin Pekgul. Jag var där och lyssnade. Det som är
tydligt för mig efter alla de år som jag har jobbat med
barn i Tensta, både med läxläsningen och på ett ung-
domskafé, är att de barn som får hjälp och stöd klarar
sig. De kommer vidare. De får också ett bättre liv. De
barn som inte får det stödet och inte har den hjälpen
hemma klarar sig inte. Jag har också sett de barn som
faktiskt hamnat i kriminalitet, som just har stulit sa-
ker, som har gjort inbrott, som har ryckt väskor och
allt möjligt. Jag har sett den skillnaden.
Vad jag försöker säga är att det gäller att satsa i
tid. Jag lyssnade på en kristdemokrat, tror jag att det
var, under förmiddagen som sade att man måste sätta
in resurserna i tid. Det är det jag menar. Bara man
sätter in resurserna precis i början kommer inte de här
barnen att utvecklas till de kriminella personer som
de sedan blir. Sedan finns det också klara skillnader.
Jag återkommer till det.
</anforandetext>
<intressent_id>078822921217</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>162867</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0952/#anf119</protokoll_url_www>
</anforande>
