<anforande>
<dok_hangar_id>2348471</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0951</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:51 Onsdagen den 17 januari</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>51</dok_nummer>
<dok_datum>2001-01-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänpolitisk debatt Partiledardebatt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>21D3E0D0-FB4D-4664-A8D0-38EDCCEA983C</anforande_id>
<anforande_nummer>50</anforande_nummer>
<talare>MATZ HAMMARSTRÖM (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Folkpartiet och Lars Leijonborg kan
ju anses ha utmärkt sig som något av ja-sägare till det
mesta, med ja till EU, ja till EMU och ja till Nato.
Men när Leijonborg anför att han säger ja till globali-
sering blir det - ursäkta uttrycket - lite enfaldigt.
Globaliseringen är ett faktum. Det går inte att säga ja
eller nej till globalisering. Det politiskt intressanta är
hur vi kan se till att globaliseringen inte leder till de
problem på marginalen som Lars Leijonborg talar
om, så att globaliseringen inte eroderar mänskliga
rättigheter och leder till sämre miljö och sämre social
välfärd.
Lars Leijonborg avvisar liksom Alf Svensson
ATTAC:s förslag, men vad vill han göra själv?
</anforandetext>
<intressent_id>0507199415917</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>162509</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0951/#anf50</protokoll_url_www>
</anforande>
