2348471 GO0951 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:51 Onsdagen den 17 januari 2000/01 51 2001-01-17 00:00:00 Allmänpolitisk debatt Partiledardebatt allmänpolitisk debatt 33A4FAD7-2E2F-4D39-B8BF-2466C57007C4 49 LARS LEIJONBORG (fp) fp Herr talman! Det är mycket viktigt att den svens- ka ordförandeperioden i EU blir framgångsrik. Jag vill verkligen önska statsministern och andra rege- ringsledamöter lycka till i deras mycket viktiga arbete under de kommande månaderna. Det är viktigt för oss som medborgare och européer. Det naturligtvis också viktigt för oss som EU-anhängare att det här blir framgångsrikt. Jag talar på egna vägnar och jag talar på våra EU-parlamentarikers vägnar när jag säger att vi i Folkpartiet är beredda att på allt sätt hjälpa till med våra kompletterande kontaktnät och liknande för att detta ska gå så bra som möjligt. Den här debatten visar ju hur nödvändig interna- tionell samverkan är. Vi har talat om klimatfrågorna. Alla inser att det inte hjälper vad ett land gör. Vi har talat om matsäkerhet, Alla inser att det inte hjälper vad ett land gör. Detta med ATTAC kan kanske bli ett slags omväg för en del vänsterradikala människor att inse betydelsen av internationell samverkan med federala inslag. Här har de definierat ett problem. De kallar det för valutaspekulation. Det finns självfallet problem i den internationella ekonomiska samverkan. Då drar de helt riktigt slutsatsen att det behövs inter- nationell samverkan för att hantera problemen. Vi lever i en internationell värld. Vi liberaler sä- ger ja till globalisering. Vi är helt övertygade om att det vi brukar definiera som globalisering, dvs. ökad frihandel och ökad användning av informationstek- nik, tillsammans med demokratins landvinningar är de avgörande sätten att minska klyftor i världen. Därför ska vi inte se detta med globalisering som ett problem i första hand utan som en fantastisk möjlig- het som ger problem på marginalen som vi ska hante- ra. I allt väsentligt ska vi se positivt på den. Det har talats en del om drömland här. Göran Persson frågade vilket drömlandet är. Bo Lundgren svarade att det är ett bättre Sverige. Det ligger mycket i det. Det jag skulle önska för Sverige är att Sverige blir ett drömland i den meningen att det blir ett land där människor kan förverkliga sina drömmar. När politiker talar om drömland är det ju nästan defini- tionsmässigt en dröm som de har om hur landet borde vara. Men egentligen är det ju så att vi politiker inte ska ha mer att säga till om när det gäller människors drömmar än de själva. Det är ju deras drömmar som är avgörande. Om deras drömmar inte stämmer med våra politiska planritningar, är det deras drömmar som ska förverkligas. Jag tycker att mycket av den politiska debatten egentligen är av ett slag som borde irritera människor. Ska vi arbeta sex eller åtta timmar om dagen? talar man om här i kammaren. Men det är väl ingen poli- tisk fråga. Ska vi bo i hyresrätt eller i bostadsrätt? Det är väl ingen politisk fråga. På område efter område kan vi säga till människor: Du ska bestämma. Vi ska bygga samhället så att människors egen makt över sin tillvaro ökar. Jag tycker att det har varit en ganska tydlig skilje- linje i den här debatten. Vi har två regeringsalternativ där det ena står för att på ett helt annat sätt än i dag ge människor inflytande över sin egen tillvaro. Och det är ett liberalt, icke-socialistiskt alternativ. Men ska man kunna leva i ett sådant samhälle är det väldigt avgörande vilken grund man har att stå på. Det är inte helt lätt att leva i ett samhälle med mycket stora valmöjligheter. Jag tycker att vi ser det mycket tydligt i ungdomsgenerationen. För att man ska kunna leva i ett valfrihetens samhälle måste man ha en gedi- gen grund av värderingar och kunskaper. Där spelar naturligtvis hemmen en avgörande roll. Vi ska på alla sätt stötta familjerna i deras ansvars- fulla uppgift i dagens samhälle. Vi ska också förändra den svenska skolan. Och då är det viktigt att vi först och främst erkänner hur verkligheten ser ut. Gudrun Schyman sade här att hon rycker mycket i någon av Göran Perssons ärmar för att få honom att inse att vi behöver återvinna kvalite- ten, som jag tror att Gudrun Schyman uttryckte det. Jag är inte säker på att det är just i vänsterärmen som Göran Persson behöver ryckas just när det gäller skolfrågorna. Aftonbladets artikelserie har tidigare åberopats här. Man hade en serie på ledarsidan för ett par må- nader sedan som handlade om skolan. Den hade ru- briken Pluggskola eller flumskola. Det som chocke- rade mig och många andra var att den landade i svaret flumskola. Det är som en hög chef på Skolverket sade som kommenterade den senaste tidens mobbningsfall: Så går det om man satsar mycket på kunskaper, prov och betyg. Alla vet ju att det är det som vi har ned- värderat under årtionden i den svenska skolan. Det är ju inte mer flum vi behöver, som Aftonbladet landar i, utan ett återupprättande av kunskapen, av kvalite- ten. Här har socialdemokratin problem. Ni har ett traumatiskt förhållande till t.ex. lärarna. Det har varit oerhört svårt att få gehör för en uppvärdering av lä- rarrollen. När Göran Persson även i dagens debatt talar om alla vuxna som ska komma i skolan är det talpedago- ger, kuratorer och andra. Men han har väldigt svårt att erkänna att ett grundproblem i dagens skola är att lärarna flyr skolan. Han talar om 15 000 nya vuxna om fem år. Men det fattas ju 10 000-12 000 lärare i skolan redan nästa år. Vad hjälper sådana där fina målformuleringar i Oxelösund och på andra håll där, som jag nämnde, gymnasister får undervisa grund- skoleelever om man inte i dag klarar att bemanna skolan med behöriga motiverade lärare? Socialdemokratin har mycket att göra upp med i sin skolpolitik. Vi behöver en satsning på tidigare betyg. Vi har frågat väljarna inklusive socialdemo- kratins egna väljare vad de tycker om betyg. Det är en klar majoritet i alla partier för att betyg bör ges tidiga- re. Men där är det fortfarande flumpolitiken som styr i Ingegerd Wärnerssons utbildningsdepartement. Den diskussion vi hade om mobbning visar också på den här skiljelinjen. Mobbning är inte i första hand ett resursproblem. Mobbning är ett normproblem. Det finns lärare och skolledare som bestämmer sig för att sätta en gräns och försöka hävda den gränsen. Alla vi som är föräldrar vet att det där inte är lätt. Det är inte alls lätt att sätta gränser och hävda dem för unga människor. Det kräver mycket energi. Men det som är förödande är om man sviks från systemet bakom, om de som ska stötta en när det hettar till säger: Nej, nu går du för hårt fram. Så där får du inte göra. Sådana där gränser får du inte sätta upp. Det har alltför ofta varit så att skolpolitiker eller domstolar inte stöttar dem som sätter gränser. Jag kan naturligtvis inte hävda att en domstol har fel i ett enskilt fall. Men vi såg före jul hur en gymnasieskola i Skara dömdes att ta tillbaka en nazistisk elev som hade stängts av för att han spred sina nazistiska läror på den gymnasieskolan. Vi ser den typen av exempel gång på gång. De som verkligen försöker hävda ar- betsro, ordning och reda sviks av det omgivande samhället. Situationen på gymnasiet är djupt bekymmersam. Det s.k. individuella program som Göran Persson införde som en ren undantagslösning för dem som inte klarade ett vanligt gymnasieprogram växer ex- plosionsartat i många kommuner i Sverige. Det är det tydligaste tecken som över huvud taget tänkas kan på att skolan håller på att misslyckas. Det finns väldigt mycket som måste göras. Om man då definierar själva valfrihetselementet som ett problem är man fullständigt fel ute. Det är ju tvärtom. Valfriheten är något som kan bidra till att lösa det här och göra skolan mer individualiserad. Man börjar tala om tjocka plånböcker när alla vet att skolavgifter är förbjudna i Sverige. Vi ska inte ha några skolavgifter. Valfriheten ska vi möjliggöra genom att vi eliminerar föräldraekonomins betydelse, plånbokens tjocklek, för människors valfrihet i skolan. Jag återkommer till sist till det jag var inne på i mitt inledningsanförande. Det är viktigt för att våra unga ska kunna leva ett bra liv i ett valfrihetens sam- hälle. De som kommer från hem där de har bra upp- backning, bra stöd, där de får mycket självförtroende klarar även dagens flumskola. Det stora sveket är mot dem som inte har något annat att hoppas på, de som inte har stöttande kamratkretsar, som inte har stöttan- de föräldrar, som är utlämnade med den svenska skolan. Dem sviker vi. Med tanke på de vackra orden i början från Göran Persson om att socialdemokrati handlar om att alla ska vara med borde han tänka igenom först och främst bemanningen på Skoldepartementet, om den nuvarande skolministern är den rätta att ta itu med skolkrisen, men också hela den socialdemokratiska skolpolitiken. Den har ju uppenbarligen gjort att sko- lan är en utslagningsmaskin och inte den språngbräda för starka jämlika människor som vi vill att den ska vara. 0980725315516 N 2010-01-01 00:00:00 162508 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0951/#anf49