2348471 GO0951 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:51 Onsdagen den 17 januari 2000/01 51 2001-01-17 00:00:00 Allmänpolitisk debatt Partiledardebatt allmänpolitisk debatt 4EF05F32-938E-4135-85E4-F46BF1A1F933 48 LENNART DALÉUS (c) c Herr talman! Sverige behöver en politik som kon- sekvent tar parti för människor och för familjer. Jag ska försöka skissa några frågor som jag tycker är viktiga och som måste sättas högt på den politiska dagordningen. Som så ofta i sådana här frågor så handlar det om barn och ungdomar och våra skyldigheter mot dem. Den kanske viktigaste frågan är naturligtvis skolan. Aftonbladet hade en beskrivning tidigare i en serie om fattiga och rika i Sverige av de enorma skillnader som finns i vårt land. Mycket av dessa skillnader hänger naturligtvis samman med det som blev resul- tatet av krisår och budgetsanering. Men alltför myck- et hänger också samman med människors möjlighet att komma upp sig och själva förbättra sin situation. I den tidiga arbetarrörelsen liksom i Centerpartiet handlade det mycket om kampen för att ge barnen möjligheter som gav något mer än föräldrarnas. Sko- lan var alltså en viktig del, för att inte säga den vikti- gaste, i den kampen. Man kan säga att skolan är bar- nens biljett till framtiden. Den som har fått sin vär- dighet kränkt i skolan får det inte lätt med självförtro- endet i framtiden. Den som tvingas lämna skolan med otillräckliga kunskaper har mindre möjligheter att få jobb eller fortsatt utveckling. Därför menar jag att det största sveket som sker varje år är när elever skickas ut i livet utan att vara förberedda på det. För mig är det alltså självklart att kunskap är en rättighet för alla - inte ett privilegium för några få. Det är därför jag och vi menar att ingen ska behöva lämna skolan med otillräckliga kunskaper. Det är därför vi kräver krafttag mot mobbning och hårda tag mot de skolledare som inte reagerar. Det är också därför jag vill ge lärare, elever, föräldrar och rektorer möjlighet att lokalt bestämma och ta ansvar för en skola där alla elever kan få godkända kunskaper. Herr talman! Som vi var inne på i ett tidigare re- plikskifte är skillnaderna inte bara - om nu "bara" är rätt ord - sociala. De är också geografiska. För att hålla Sverige samman och för att få hela landet att utvecklas krävs det ett sammanhållet paket. Det ska inte vara statliga program och central regionalpolitik, utan förutsättningar, resurser och utrymme att lokalt skapa utveckling. Det krävs insatser för att rusta upp vägarna åt- minstone till den skamgräns där de är farbara hela året. Men det räcker inte med vägar och järnvägar. Jag vill understryka igen, herr talman, att vägar och järnvägar är avgörande viktiga. Men det räcker inte med järnvägarna. Det räcker inte med vägarna. Det krävs också satsningar på det som vi kan kalla en digital infrastruktur. Där lovar och visionerar rege- ringen, framför allt genom näringsministern, men levererar desto sämre. Det kommer vi att bli varse det kommande året, herr talman. Tro mig! Det krävs också en grundläggande samhällelig service, post, el och telefon, som åtminstone ger grundförutsättningar för att man ska kunna verka i hela landet. Vi behöver inte tänka efter så mycket för att förstå att om man som småföretagare inte har tillgång till kassaservice, så som den har varit hos Posten, är det svårt att fungera som småföretagare runtom i landet. Här finns naturligtvis mycket att göra genom att ta ett statligt ansvar. I första hand bör na- turligtvis de egna statliga företagen ta ansvar. Ett annat sätt kan vara att med skattelättnader kompense- ra för de problem som långa avstånd utgör för företa- gare och för människor som bor där kollektiva resur- ser inte finns tillgängliga. Herr talman! Vi kan inte som medborgarnas före- trädare förvänta oss att företagande och entreprenör- skap ska blomstra i hela landet om man inte kan räk- na med att den mest grundläggande infrastrukturen är att lita på. Den enskilda människans självbestämmande handlar naturligtvis mycket om att kunna försörja sig själv. Det är viktigt för människor att kunna leva på sin lön. Man ska veta att man själv kan förbättra sin situation. Allra viktigast är det naturligtvis för dem som har lite, för alla dem som betalar in skatt för att sedan få tillbaka den i form av ersättningar och bi- drag. Det är just de människorna som hamnar i fattig- domsfällan. Man kan inte tjäna mer pengar, för då försvinner bidragen. En människa som tjänar lite får ofta inte behålla mer än 20 kr av en lönehöjning på 100 kr. När partier tävlar om att kunna ge mest till dem som har minst skulle man också kunna vänta sig att det blev praktisk politik, men så är det ju inte. Man pratar om dem som har minst men ger till dem som ropar högst. Herr talman! Jag menar att det är tid för en skatte- reform som gör det lönsamt att jobba, som minskar behoven av bidrag och som ökar människors självbe- stämmande i vardagen. Då måste skatterna sänkas underifrån med en skatterabatt lika för alla och med en extra skatterabatt till alla dem som förvärvsarbetar och som har extra utgifter. Genom att sänka skatten för alla, och mest för dem som har minst, ökar vi möjligheten för fler människor att försörja sig själva och de sina. Att kunna leva på sin lön är en fråga om mer än pengar. Det är en fråga om människors känsla av att faktiskt ha kontrollen över sin egen tillvaro. Herr talman! Att ha kontroll över sin egen tillvaro är ju dessutom någonting mer. Det är att kunna må bra. Då krävs det mer än det vi talar om som kontroll. Det är därför vi i Centerpartiet har bidragit till sänkt skatt på mat för att ge fler möjlighet att välja just god och säker mat framför det ständigt billigaste. Nu finns det återigen, har jag förstått, en oro för matens kvalitet. Som politiker ska vi naturligtvis ta en den oron för att man ska bli sjuk av det man äter på allvar. Det finns inga lätta lösningar på den här frå- gan. Det vi ser nu kan nästan beskrivas som något av naturens hämnd på en onaturlig djurhållning på många håll i Europa. Det är klart att det behövs tydli- gare kontroller också i Sverige så att t.ex. ursprungs- märkningen verkligen betyder någonting och så att man vet att det som är producerat i Sverige också är säkert. Men det krävs också medvetna konsumenter som frågar och ställer krav. Här finns det någonting att bygga vidare på i förbindelsen mellan konsumenter och producenter. Det är inte så att vi ska gynna en ene på den andres bekostnad. Vi behöver naturligtvis båda. Men det är kanske så att vi än mer borde se sambanden och sluta ett kontrakt mellan dessa två, mellan konsumenter som frågar och ställer krav och producenter som ständigt strävar efter förbättringar och en värdig djurhållning. Det är någonting vi alla vinner på. Trygga konsumenter och stolta producen- ter är två sidor av samma sak. Herr talman! När vi nu går mot framtiden behöver vi en ny regering som kan stärka människors och regioners självbestämmande i vardagen och som kan ge människor verktygen i form av kunskaper och förutsättningar för att ge varje människa möjlighet att själv bestämma vad som är det goda livet. (Applåder) 0200003128803 N 2010-01-01 00:00:00 162507 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0951/#anf48