2348471 GO0951 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:51 Onsdagen den 17 januari 2000/01 51 2001-01-17 00:00:00 Allmänpolitisk debatt Partiledardebatt allmänpolitisk debatt 80AD5D69-AB53-4780-A232-2354DFB02184 143 LISELOTTE WÅGÖ (m) m Fru talman! Hitintills har debatten i dag rört den europeiska unionen, och det är ju inte så konstigt. Det ligger väl i sakens natur att det som ligger oss när- mast också präglar debatten. Alla har vi väl förhopp- ningen och önskan att Sverige ska bli mycket fram- gångsrikt under ordförandeskapet. Jag tänker dock ta upp en helt annan fråga, och den rör utrikesförvaltningen. I mitten av december tog jag del av en tidningsartikel där kabinettssekrete- rare Dahlgren intervjuades. Vi fick där bekräftat att man har för avsikt att öppna en ambassad i Minsk i Vitryssland. Detta var ett besked som jag hälsade med mycket stor tillfredsställelse och tyckte var ro- ligt. Det är ett krav som vi moderater har haft och fört fram i olika sammanhang sedan 1994. Utrikesutskot- tet har också i olika sammanhang och i olika betän- kanden fört fram det här önskemålet. I det senaste betänkandet, som debatterades under förra halvåret, hade vi en skrivning med ett starkt önskemål om att man skulle öppna ambassad, men majoriteten hade en skrivning som sade att man skulle göra det så snart som möjligt. Därför hälsade jag förstås detta besked i december med stor glädje. Jag förstod att det nu var möjligt och att vi kan förvänta oss att få en ambassad i Minsk under 2001. I samma intervju meddelades däremot att man har för avsikt att lägga ned ett antal ambassader. Det rör bl.a. Beirut, Tunis, Kuwait, Lima och Heliga stolen. Det är ytterligt allvarligt att Sverige drar ned på sin representation ute i världen. Det är ledsamt nog att vi de facto inte har någon representation i tre av de kan- didatländer som finns under vårt ordförandeskap. Vi har nämligen ingen representation på Malta, på Cy- pern eller i Slovakien. Slovakien är förmodligen det allvarligaste. Att dra ned den svenska representationen i världen är att gå åt fel håll. Vad vi i stället behöver göra är att förstärka vår närvaro. Det är viktigt att Sverige finns på plats och är representerat ute i världen, inte minst med tanke på den utrikespolitik som vi de facto be- driver och faktiskt är överens om i den svenska riks- dagen, nämligen att i all utrikespolitik betona vikten av de mänskliga rättigheterna och, framför allt, att demokratiseringsprocessen går vidare över världen. Man brukar säga att den delen av utrikespolitiken vilar på tre ben: offentlig kritik mot stater som krän- ker de mänskliga rättigheterna, bilaterala kontakter samt bistånd. Och vad kan vara mer viktigt när det gäller det andra benet, om vi uttrycker det så, nämli- gen de bilaterala kontakterna, än att vi finns på plats och är representerade ute i världen? Jag tror att det t.ex. kan bli förödande för Sverige i vårt agerande i Medelhavsprocessen om vi lägger ned ambassaden i Tunis. Jag har redan fått indikatio- ner på att Tunisiens representanter här i Sverige hör av sig och frågar: Vad har vi gjort, eftersom ni be- handlar vårt land på det här sättet? Jag skulle kunna dra en parallell, fru talman, även om den är något långsökt. Det pågår ju en kampanj för närvarande - vi ser den på annonspelare överallt - som handlar om hur barn reagerar. Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör, står det. Jag tror att detta är fel sig- naler att skicka till våra samarbetsländer. Vi säger en sak och gör någonting annat. Nu säger man att neddragningen av ambassader ute i världen beror på ett plötsligt uppkommet bud- getunderskott i utrikesförvaltningens budget. Det finns olika vägar att gå om man på sikt ska komma till rätta med det här underskottet - om man nu behö- ver göra det. Jag hör nämligen till den grupp som tycker att utrikesförvaltningen måste få kosta. Det är ingen annan som kan sköta det här åt oss. Det är stat mot stat som sköter detta. Det går inte att ersätta med något annat. Det här får man satsa pengar på, så att man är ordentlig representerad ute i världen. I detta inkluderar jag över huvud taget allt som gäller utrikesförvaltningen. Jag tycker att det är vik- tigt att vi kan rekrytera bra folk till utrikesförvalt- ningen. Vi kanske måste bredda vårt rekryteringsun- derlag. Man kanske t.o.m. skulle kunna gå så långt att man säger: Ska vi bli konkurrenskraftiga i förhållande till andra branscher får vi se över lönesättningen inom UD också. Men jag tror alltså att den här delen av den verksamhet som vi bedriver måste få kosta. Jag är allvarligt oroad över att man går för långt i sin bespa- ringsiver. En annan sak är hur mycket pengar man egentli- gen tjänar på att lägga ned, som ett exempel, repre- sentationen vid Heliga stolen. En mindre ambassad än den vid Heliga stolen i Vatikanstaten finns knappt. Då kan man invända: Ska man ha en ambassad som rör ett par hundra personer och som rör några kvarter i Rom? Men man ska inte underskatta katols- ka kyrkans inflytande i världen och den kyrkans på- verkan över huvud taget på politiken i världen. Jag vill bara påminna om vad som hände i samband med Östeuropafrågan och annat. Jag tror att det är viktigt att vi är representerade. Tar man bort ambassaden från Heliga stolen skickar det också en mycket lustig signal ut över världen, inte minst gentemot katolikerna i Sverige som är en gans- ka stor grupp. Jag tror alltså att man måste hitta ett annat sätt att hantera ett eventuellt budgetunderskott på. Inte löser man det kortsiktigt genom att lägga ned ett antal ambassader. Tvärtom tror jag att snålheten bedrar visheten, som man brukar säga ibland. Dessutom tror jag att det ger otroligt lite pengar att hastigt fatta sådana här beslut om att lägga ned representation. På sikt har vi mycket mer att vinna när det gäller utrikespolitiken genom att ha en ordentlig och bra representation ute i världen. Snarare än att minska vår utrikesförvaltning och vår representation ute i världen skulle jag tycka att det var bättre att man ökade på den, behålla de ambassader vi har i dag och på sikt försöka se till att vi får representation också i EU:s kandidatländer. 0425391168202 N 2010-01-01 00:00:00 162602 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0951/#anf143