2348471 GO0951 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:51 Onsdagen den 17 januari 2000/01 51 2001-01-17 00:00:00 Allmänpolitisk debatt Partiledardebatt allmänpolitisk debatt 224FF3E4-3D79-4ABF-BC0E-55C6F66BBE99 137 PER LAGER (mp) mp Fru talman! Jag tänkte ta upp frågan om mänskli- ga rättigheter i Turkiet. Det är andra som har gjort det före mig i denna debatt, men jag gör det med anled- ning av att Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet - SSKT - var där nyss och gjorde en s.k. fact finding-resa, där vi samlade ihop fakta. I den kommittén ingår representanter för alla riksdags- partier. De mänskliga rättigheterna respekteras inte i Tur- kiet. Särskilt framgår det i den sydöstra delen av Turkiet, där undantagstillstånd råder sedan lång tid tillbaka - ett undantag som förnyas var fjärde månad. Ett krig som pågått under decennier mellan turkiska staten och PKK har avslutats. Att denna konflikt är avblåst från PKK:s sida har inneburit att färre kurder nu dödas, men fortfarande pågår myndigheternas trakasserier riktade främst mot den kurdiska delen av befolkningen, men också mot andra minoriteter. Här sker omotiverade frihetsberövanden, olaglig tortyr, försvinnanden och mord. Undantagstillståndet gör guvernörens makt över området större än t.ex. justitieministerns. Guvernören har vetorätt och styr utan folkligt stöd. De folkligt valda borgmästarna råkar ut för alla möjliga anklagel- ser och vet aldrig om och när de kommer att anklagas eller fängslas. Under den rundresa som vi i SSKT gjorde i må- nadsskiftet oktober-november fick vi ett flertal vitt- nesbörd under ett 20-tal möten vi hade om bristerna vad gäller mänskliga rättigheter. En rapport kommer inom kort att överlämnas till utrikesministern. Direkt efter vår hemkomst skrev vi ett brev till ut- rikesministern för att peka på några allvarliga erfa- renheter som ministern kunde lyfta fram under sitt eget besök strax därefter. Det är lite synd att utrikes- ministern inte är här, men hon blir säkert informerad i efterhand om detta. Det gällde t.ex. ordföranden i Human Rights Foundation eller HRFT, Yavuz Önen, som står åtalad för att han tillsammans med flera andra givit ut en antologi om yttrandefrihet och för det riskerar ett långt fängelsestraff - upp till 22 år. Det är fullständigt horribla förhållanden som gäller yttrandefriheten i Turkiet. Det gällde också att undantagstillståndet i sydöst- ra Turkiet ännu en gång har förlängts med fyra måna- der, fram till februari 2001. Detta sker rutinmässigt hela tiden. Det bromsar all efterlängtad utveckling på demokratiområdet och på området för mänskliga rättigheter. En annan sak är att inrikesministeriet stoppar de gåvor och stöd som fristående organisationer vill ge till sydöstra Turkiet. Här hade vi ett praktiskt exem- pel på en organisation i Falkenberg som heter Agape, som hade ansökt om att få skicka sjukvårdsmateriel och handikapphjälpmedel till den kommunala hälso- vårdscentralen i Diyarbakir, men som hade fått av- slag. Ett tiotal sådana fristående organisationer från andra länder har önskat att få hjälpa till med upp- byggnaden av de nedbrända byarna, men de har inte ens fått svar från inrikesministeriet. Detta främjar inte utan motverkar bara fredlig utveckling av det fattiga och hårt drabbade området. Borgmästaren Feridun Celik i Diyarbakir är åter- igen åtalad och riskerar fällande dom. Det var den borgmästaren som utrikesministern träffade för ett år sedan i Diyarbakir. Skälet denna gång - han blev fängslad efter utrikesministerns besök - är att han föreslagit omskolning och rehabilitering av f.d. geril- lamän och -kvinnor. Turkiska staten har beslutat om skärpta straff för tortyr, och det välkomnar givetvis alla som stöder mänskliga rättigheter och en demokratisk utveckling. Men det har ingen större verkan i praktiken, eftersom man kan använda en annan paragraf som i stället talar om dålig behandling där straffsatsen kan göras om till villkorlig dom. Generellt används alltså den mildare paragrafen och den lägsta straffsatsen, men det mest anmärkningsvärda är kanske att guvernören hela tiden har vetorätt i området med undantagstillstånd när det gäller om åtal ska väckas mot statliga tjänstemän, dvs. poliser, gendarmeri och fängelsepersonal. Till sist i detta brev till Anna Lindh påpekade vi att ytterligare en by, som hette Cenlik, så sent som den 3 oktober 2000 brändes ned på polischefens or- der. Det innebar att 150 människor fördrevs. Orsaken till denna polischefs order lär enligt uppgift ha varit att byn inte fanns på kartan. Det är alltså ännu en by, utöver de ca 3 500 som tidigare bränts ned. Vi kommer, som sagt, med en utförlig rapport om våra erfarenheter. Sammanfattningsvis kan jag säga att utvecklingen inte ser ljusare ut nu än tidigare. En rad olika förslag om författningsändringar, projekt och andra positiva åtgärder ser ut att stanna på pappe- ret, om de ens kommer dit. I praktiken sker inte den utlovade och förväntade utvecklingen mot upprättan- de av mänskliga rättigheter och en fördjupad demo- kratisk process. Korruptionen är utbredd, och i verk- ligheten är särskilt minoriteterna ständigt utsatta och har svårt att i den allmänna fattigdomen hävda sina rättigheter. De senaste skrämmande händelserna i turkiska fängelser är typiska exempel på vad som sker i Turki- et nu. 20 fängelser stormades av säkerhetstrupper den 19 december och fyra dagar framåt. 29 människor dödades och 140 skadades. Premiärminister Ecevit kallar det här för "Operation tillbaka till livet", men vi som känner till fakta vet att det handlade om fång- arnas kamp för att slippa bli transporterade till isole- ringsceller där man kan hantera dem på ett sätt som inte syns och inte märks. Meningen med operationen var just att flytta över fångarna till s.k. F- typfängelser, som är isoleringsceller. Kurderna själva - det handlar om kurder och politiska fångar - kallar det här för dödsceller. Det pågår just nu en fruktansvärd hungerstrejk bland 2 000 fångar. Det är en stor del som dödsfastar. Det är oerhört allvarligt. Om utrikesministern hade varit här hade jag velat fråga vad Sverige nu tänker göra i den här situationen med dödsfastan. Vi hade ju en liknande situation 1996, och omvärldens reaktion stoppade den dödsfastan och fick Turkiet att förändra reglerna i fängelserna. Det var oerhört viktigt, och en sådan aktion måste till nu igen. Men det ser inte ut som att det blir någon sådan aktion just nu. Jag skulle alltså vilja skicka med till utrikesmi- nistern att Sverige som ordförandeland har ett extra ansvar i EU för att göra en aktion på det här området, och den måste göras nu. 075043103804 N 2010-01-01 00:00:00 162596 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0951/#anf137