2348467 GO0947 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:47 Torsdagen den 14 december 2000/01 47 2000-12-14 00:00:00 Näringsliv AFD9C0C0-1C16-4DEE-8AF2-ACFCA235F5BF 219 INGEGERD SAARINEN (mp) mp Fru talman! Sverige består av ensamföretagare, kooperativ, små familjeföretag, stora koncerner och företag som startats av kvinnor eller invandrare. Det är väldigt många olika företag, och det komplicerar en generell företagspolitik. Företagen ser så olika ut, och det måste man även ta hänsyn till när det gäller stödinsatser. I fråga om möjligheten att få riskkapital är det sto- ra regionala obalanser. För företag i heta tillväxtbran- scher och för börsnoterade företag i storstäderna är detta inte något problem. Men i traditionella bran- scher i skogslänens inland är det tvärtom. De flesta av de små företagen vänder sig till banker. Möjligheten att få bankkredit är väldigt betydelsefull för dem. Där finns det tre problem. Den privata kapital- marknaden är inte särskilt benägen att ta risker. Och mindre företag har lägre soliditet än större. De kan inte lämna så mycket i säkerhet och får därför betala högre räntor än andra. Det tredje problemet handlar om att många bankkontor utanför storstäderna läggs ned. Hur ska vi då komma till rätta med bristen på riskkapital till svenska småföretagare? Staten kan med en obetydlig insats gynna de mindre företagen som banker och riskkapitalfonder har gett kalla han- den, exempelvis genom att stimulera upprättandet av lokala börser, banker och kreditgarantiföreningar. Det kräver bara en obetydlig ekonomisk insats från sta- tens sida. I Australien har experimenten med lokala banker permanentats. Där stängdes 1 500 bankkontor under 90-talet. Medborgarna tröttnade. De inledde ett sam- arbete med en av landets storbanker och skapade en lokal bank. Att få ihop aktiekapitalet var inte svårt. Lokalbefolkningen investerade hellre i den lokala bankens kontor än i andra bankers, eftersom de då också fick tillgång till det kontorets service. I dag finns det ett fyrtiotal bankkontor, och aktiekurserna har fördubblats sedan 1998. Den största utmaningen blir att stimulera kapitaltillförseln. Ett sätt att få fram det är att ge de företag som investerar i lokala börser och fonder uppskov med reavinstskatten. Ett annat sätt att stödja behovet av riskkapital bland småföretagare är att underlätta bildandet av kreditgarantiföreningar, som Lennart Beijer talade om tidigare. Fungerande sådana finns redan i Frankrike och Italien. Föreningens medlemsföretag bygger upp egna riskfonder och kan därigenom garantera delar av det lån som en medlem beviljats. Och genom denna extra säkerhet kan medlemmen få en lägre ränta. Särskilt för kvinnor kan det vara svårt att få kapi- tal. Nuvarande ALMI har med sin inriktning på till- växtföretag och expansion kommit att gynna traditio- nellt mansdominerade branscher och företag. Men i vissa fall har ALMI-bolag genomfört insatser spseci- ellt riktade till kvinnor. ALMI administrerar t.ex. Företagarlånet för kvinnor. Kvinnor fick här chansen att låna mindre summor. Och min förhoppning är att det ska vara möjligt i fortsättningen också. Att se över ALMI:s lån och anpassa dem för målgrupper av bäg- ge könen är att göra låneverksamheten mer jämställd. Det är också helt uppenbart att miljöaspekten tas till vara för lite. De företag som finns med på Dow Jones Sustai- nability Index har en bättre ekonomisk utveckling än övriga företag. Just hållbarheten är faktiskt en förut- sättning för tillväxten. Detta uttrycktes mycket tydligt av Sveriges tekniska attachéer under analysdagen häromdagen. En rad företag och kommuner har redan insett att miljöarbete ger positiva effekter. Men det är en svår uppgift, speciellt för de små företagen och för de fattiga kommunerna. Att gå in för miljöarbete skulle för dem kunna bli en genväg till näringslivsutveck- ling. Sveriges tekniska attachéer menar att ett särskilt nätverk av miljöengagerade är ett starkt framgångs- koncept. Jag anser att staten ska stödja goda initiativ ekonomiskt och inrätta en fond för kommuner och regioner i Sverige som vill ha en möjlighet att kart- lägga sina materialflöden. Det är utgångspunkten för att få en positiv utveckling. Ett annat bristområde är som sagt kvinnligt före- tagande. Företagandet i Sverige är mycket lågt jäm- fört med hur det är i andra OECD-länder. Av de fö- retag som startas årligen ägs bara 23 % av kvinnor. Genom att så få kvinnor väljer att driva företag, går Sverige miste om den speciella kompetens och erfa- renhet som kvinnor har. För att underlätta det kvinn- liga företagandet behövs mer av specialiserad rådgiv- ning till kvinnor. Kvinnliga affärsrådgivare finns redan i omkring 180 kommuner. Men tyvärr drivs flera av de här en- heterna som tidsbegränsade projekt. Den framtida finansieringen är osäker. Dessutom har den rådgiv- ning som tidigare sköttes av Nationellt resurscentrum för kvinnor försvunnit. Det är väldigt tråkigt att deras rådgivning från central nivå utåt mot de lokala och regionala resurscentrumen har försvunnit. Den har ersatts med ideella krafter i det nybildade nätverket. En stor del av NRC:s verksamhet handlade om ut- bildning och information och om underhåll av kon- taktnäten mellan kvinnor. NUTEK har inte lyckats ersätta det tomrum som nedläggningen av NRC ledde till. När stödet från central nivå försvinner lägger regionala centrum ned verksamheten, nu senast i Luleå, Haparanda och Mora. Att stödet till kvinnorna minskat är uppenbart. 26 miljoner anslogs för detta år för att stödja kvinnors projekt, och 66 projekt bevilja- des, men bara en mindre del har lyckats hitta medfi- nansiärer. Detta är speciellt bekymmersamt, eftersom nästan alla län fick bakläxa när det gäller jämställdhetsarbe- tet i tillväxtavtalen. Gunnel Forsbergs forskning visar att könsuppdelningen på arbetsmarknaden är ett stort hot mot svensk tillväxt. Dessa frågor måste alltså sättas i fokus. Inom NUTEK betyder det att detta arbete måste prioriteras. Det får inte vara beroende av kunnigheten hos enskilda handläggare, utan detta arbete måste vara prioriterat av alla. Jag vill också, fru talman, peka på behovet av ni- schad rådgivning till dem som vill starta företag. Om du ska starta ett hantverksföretag är det en stor hjälp att ha en mentor från samma typ av företag. Först då får du hjälp och tips om de alldeles speciella förut- sättningarna för just ditt företagandee. Detta kan också vara ett bra angreppssätt om man försöker locka invandrare att bilda företag på småor- ter och i glesbygd. Jag tror att detta är mycket viktigt för att få in människor med andra erfarenheter och skapa ett gynnsamt företagsklimat. 0235494367806 N 2010-01-01 00:00:00 162187 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0947/#anf219