2348466 GO0946 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:46 Onsdagen den 13 december 2000/01 46 2000-12-13 00:00:00 Aktuell debatt: Alliansfriheten och dess innehåll aktuell debatt 8C95533B-6F69-445A-BC15-FB2D3CB82967 110 GÖRAN LENNMARKER (m) m Fru talman! När regeringsdeklarationen kom för tre månader sedan kände vi en besvikelse över att den gamla neutralitetsdoktrinen fanns kvar. Därför finns det anledning att nu välkomna den omprövning som utrikesministern nyss annonserade. Sverige var på väg in i en ganska orimlig situation. Å ena sidan driver vi på samarbetet i Europa, vår världsdel, å andra sidan skickade vi den signalen att om det värsta händer vänder vi ryggen till. Vi ska då stå likgiltiga. Vi ska blunda när de grövsta tänkbara folkrättsbrotten förövas i vårt närområde. Det är naturligtvis en alldeles orimlig position. Därför, fru talman, finns det anledning att välkomna det besked som utrikesministern nu gav. Det är bra om vi nu får en säkerhetsdoktrin i Sverige som är mer anpassad till 2000-talet än till kalla krigets tid. Vi kommer då in på frågan om alliansfriheten. Om neutraliteten är omöjlig och ska bort, ska allians- friheten vara kvar - det betonade ju utrikesministern tydligt. Då ställer man sig frågan: Syftande till vad? Även under de mörkaste åren av det kalla kriget var alliansfriheten ett medel syftande till någonting. Då var det att se till att vi stod utanför Nato. Vi var mycket angelägna om att Finland inte tvingades in i Warszawapakten och kom under det sovjetiska för- trycket. Det var alliansfrihetens syfte under de hår- daste åren under det kalla kriget. Nu finns det anledning, när vi går in i 2000-talet, att faktiskt formulera en ny säkerhetspolitisk doktrin. Om jag uppfattade utrikesministern rätt hade hon en inbjudan till överläggningar kring detta. Det tror jag vore bra. Vi måste erkänna att vi har omfattande bindningar. Sverige står inte obundet. Vi är bundna på två sätt, dels till principer, viktiga principer som vi har skrivit under och som vi arbetar på, dels till andra länder i vårt närområde och i hela Europa där vi byg- ger ett allt tätare samarbete. Därför måste vi natur- ligtvis se till att vår säkerhetspolitiska doktrin åter- speglar realiteterna, inte att vi sitter ett slags nationell isolering. Lite tillspetsat kan man säga att den här säkerhetspolitiska doktrinen startar i något slags na- tionell egoism, ett isolerat småstadsperspektiv där man ser sig själv och struntar i omvärlden. Vad skulle en sådan doktrin kunna starta i? En så- dan möjlighet vore att säga att man ska bevara frihet och fred och stärka internationell säkerhet t.ex. med utgångspunkt i FN-stadgans principer, OSSE och Europarådet. Det här är inte så originellt. Om de här principerna har faktiskt svenska folket folkomröstat. De fanns med i den folkomröstning vi hade 1994 när vi röstade om EU. Det är en princip som ligger till grund för den gemensamma utrikes- och säkerhets- politiken i EU. Det kanske inte vore så dumt när vi har att for- mulera vår egen säkerhetspolitiska doktrin att vi fak- tiskt ställer den i relation till de sätt och de mål som vi har att arbeta på nu, inte minst som ordförandeland i EU. Betänk att utrikesministern kommer om ett par veckor att vara ordförande och driva den gemensam- ma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU. Det vore alldeles orimligt att ha olika mått, att inte sträva efter samma saker i det gemensamma arbetet som vi gör hemma. Därför är det mycket bra - jag hade själv tänkt fö- reslå att det är dags - att ha överläggningar mellan partierna för att formulera den säkerhetspolitiska doktrinen för framtiden. Vi har kommit till ett läge i vår egen utveckling att det är naturligt att ta ett större grepp, se över detta och anpassa till realiteterna, i ett läge där vi bygger ett starkt samarbete i Europa, i Europa i sin helhet och inte minst i vårt närområde. För det är, fru talman, vad som pågår. Utrikesminis- tern var inne på det - de olika instrument som vi nu bygger i Europa för att kunna förebygga konflikter och i värsta fall hantera konflikter om de i alla fall uppstår. EU:s och Natos utvidgningar är fundamen- tala i det sammanhanget. Sverige driver på inom EU för att de nya demo- kratierna i Central- och Östeuropa ska kunna bli medlemmar så snart som möjligt. Det är angeläget också att vi välkomnar i vårt eget närområde, Öster- sjöområdet, Estlands, Lettlands, Litauens och Polens EU-medlemskap och Baltikums Natomedlemskap. Vi själva bidrar med säkerhetsfrämjande samarbete i de baltiska länderna för att stärka deras nationella suve- ränitet. Vi moderater menar att det är dags att Est- land, Lettland och Litauen kommer in i Nordiska rådet. Vi menar också att det är naturligt att Sverige fullt ut deltar i det europeiska säkerhetsbygget, att vi inte står isolerade, att vi inte blir det enda landet i Norden och Östersjöområdet som i det säkerhetspoli- tiska avseendet står utanför Nato. Det är viktigt att det här säkerhetspolitiska bygget kan fortsätta med svenskt stöd och med svensk aktiv hjälp. Då är det också viktigt att vi i vår egen säker- hetspolitik faktiskt drar konsekvenserna av detta. Det beslut som fattades i Nice om att bygga ut EU:s förmåga att hantera kriser - och krig höll jag på att säga - är för oss alla som minns hur det såg ut i Bosnien 1995, med Unprofors misslyckanden och alla döda, oerhört viktigt att vi nu får förmågan att hantera kriser på egen hand inom Europa. Det borde vi ha haft tidigare. Det är välkommet att det kommer nu. 0739152363302 N 2010-01-01 00:00:00 161854 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0946/#anf110