2348466 GO0946 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:46 Onsdagen den 13 december 2000/01 46 2000-12-13 00:00:00 Aktuell debatt: Alliansfriheten och dess innehåll aktuell debatt EEACFEBF-22D6-40F0-B34C-536AA3079388 109 LARS ÅNGSTRÖM (mp) mp Fru talman! Jag kan bara konstatera att utrikesmi- nistern inte förmådde debattera alliansfrihetens inne- håll, som de facto är temat för den här debatten. Jag beklagar det väldigt mycket. Kritiken mot den konflikthantering som nu ut- vecklas i Europa går ut på att den så mycket fokuserar på det militära. Vi tycker att det vore väldigt bra om fokus i stället fanns på den konfliktförebyggande politiken, så att vi undviker att upprepa 90-talets misstag, precis som utrikesministern nyss nämnde. Men när vi tittar på fakta ser vi hur man prioriterar den militära delen. Över 100 personer sitter i den militära staben, medan ett tjugotal sitter i den civila. Man ska få fram 60 000 militärer, och man talar om 5 000 poliser. Man diskuterar också våldsamma attacker upp till 400 mil utanför EU:s territorium utan FN-mandat. Fyra arbetsgrupper sitter nu och diskuterar hur EU:s militära styrkor ska kunna samordnas mer med Natos. Såvitt jag känner till finns det inga arbetsgrupper som diskuterar hur man ska kunna samordna EU:s mini- mala civila krishantering med OSSE:s eller FN:s. Vi är oerhört kritiska mot denna ensidiga fokuse- ring på det militära. Det var just det misstaget som vi begick under 90-talet. Vi såg konflikten ligga latent. Den utvecklades, den blev väpnad, och det blev krig. Det var först då som Europa kunde göra något. Den viktiga lärdom som kan dras av detta är att det måste skapas en konfliktförebyggande politik, som kan sättas in innan konflikten har utvecklas. Det krävs civila krishanteringsinsatser som kan ske innan kon- flikten övergår i väpnat krig. Uppenbarligen delar dock utrikesministern EU:s inriktning på att upprepa misstaget och fullständigt fokusera på den militära uppbyggnaden. Utrikesministern försöker vidare ge intrycket att Sverige agerar väldigt kraftfullt i den civila förebyg- gande krishanteringen och att denna ligger den svenska regeringen varmt om hjärtat. Jag vill dock påpeka att det finns en skillnad mellan regeringens retorik och den praktiska handlingen. Det kan inte minst för TV-tittarna vara intressant att känna till att vi den 29 november skulle fatta ett beslut i Sveriges riksdag om att Sverige ska verka för konkret konflikt- förebyggande åtgärder vid utvecklingen av EU:s krishanteringspolitik för att undvika att konflikter utvecklas till krig. Det var det konkreta ställningsta- gande som skulle göras, men utrikesministerns parti Socialdemokraterna röstade här i Sveriges riksdag konsekvent nej till att satsa på det. Vi skulle också ta ställning till att stödja Europa- parlamentets beslut om en genomförbarhetsstudie om civila fredsstyrkor inom EU:s säkerhetspolitik och undvika en ensidig fokusering på gemensamma mili- tära styrkor. Återigen röstade socialdemokraterna nej i kammaren. Det finns alltså en skillnad mellan prak- tisk handling och vad politiker och ministrar säger. Detta är bara att beklaga, och jag beklagar det djupt. Ministern visar här en oförmåga att debattera in- nehållet i alliansfriheten och hur denna ska kunna bli trovärdig. Det är möjligt att regeringen inte klarar av detta. Det andra alternativet, om man inte vill ha en trovärdig alliansfrihetspolitik, är att faktiskt gå med i en militär allians. Det finns två partier här i Sveriges riksdag som har tagit ställning för detta. Folkpartiet och Moderata samlingspartiet pläderar för ett Nato- medlemskap. Man kan tycka att det är modigt, efter- som det har ett minimalt stöd i den svenska folkopi- nionen, men man kan också säga att det är fegt. Folk- partiet och Moderaterna undviker nämligen proble- matiken kring ett Natomedlemskap. De undviker att svara på frågor om vad som ska ske i en skarp situa- tion. Var ska då kärnvapnen placeras ut i Sverige? Jag tror att också det är något som TV-tittarna undrar över. Ska kärnvapen placeras ut i deras stad eller i deras hembygd? Varför diskuterar Folkpartiet och Moderaterna aldrig detta problem, som kan bli ett faktum vid ett svenska Natomedlemskap i en skarp krissituation? En annan del av problematiken handlar om de värnpliktiga som vägrar att utbilda sig i att hantera kärnvapen eller att delta i ett sådant försvar. Ska de enligt Folkpartiet eller Moderata samlingspartiet sättas i fängelse? Det finns en lång rad problem kring ett svenskt Natomedlemskap som jag menar att man konsekvent och fegt undviker att ta upp. I stället driver man en populistisk propaganda för att Natomedlemskap är den framtida modellen för svensk säkerhet. Jag hoppas att resten av den här debatten inte blir ett uppläsande av papper framför TV-kameran utan att vi faktiskt förmår debattera med varandra, förhålla oss de här problemen och diskutera det som satts som rubrik för debatten, nämligen hur innehållet i svensk alliansfrihet ska se ut. 0990007083418 N 2010-01-01 00:00:00 161853 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0946/#anf109