2348464 GO0944 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:44 Måndagen den 11 december 2000/01 44 2000-12-11 00:00:00 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 8D85EB5D-63E7-46F7-A878-119219E9906C 86 TULLIA VON SYDOW (s) s Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets hemställan i socialutskottets betänkande nr 1 och avslag på samtliga reservationer och motioner med anledning av området äldrepolitik. Innan jag fortsätter mitt anförande vill jag också uttrycka en glädje över de åsikter som har framförts i anförandena i dag, för jag menar att de uttrycker en stor samsyn inom äldrepolitiken. Jag tycker att det bådar gott för oss äldre att vi kan arbeta med en stor samsyn. Flertalet pensionärer i dag har en trygg ekonomisk situation, men fortfarande lever alltför många äldre med betydligt sämre villkor. De flesta är, som har sagts här tidigare i dag, kvinnor som antingen inte har haft något arbete alls eller som inte har kunnat arbeta ihop tillräckligt många ATP-poäng. Det är därför som vi i årets budget prioriterar satsningar som förbättrar villkoren för gruppen pen- sionärer med låga inkomster. Dels höjs bostadstilläg- get, som också har sagts här i dag, med mellan 1 080 kr och 6 480 kr per år, dels höjs det särskilda bo- stadstillägget. I dag har här även nämnts tandvården, där det sker en satsning med 200 miljoner respektive 500 miljoner. Dessa pengar ska ju användas till ett skydd mot höga kostnader. Där är det i synnerhet de äldre som prioriteras. Men pensionärerna har fått ökade kostnader för vård och omsorg. Under 90-talet höjde kommunerna vårdavgifterna, i synnerhet inom hemtjänsten. Vi har sett att många gamla med låga pensioner avstår från hemtjänst, medan de som har höga pensioner oftare får hemtjänst. Det här är, menar jag, inte acceptabelt. Hemtjänsten är en rättighet, inte bara för några eller många utan för oss alla. Det här är särskilt allvarligt med tanke på de nationella mål för äldrepolitiken som vi som en i stort sett enig riksdag antog 1998. Fru talman! De mål som det har talats om i dag är utmärkta, och kan vi bara förverkliga dem behöver vi inte oroa oss för äldreåren. Statens insatser inom äldrepolitiken omfattar ju främst lagstiftning, tillsyn och olika åtgärder för att stimulera utvecklingen inom äldreområdet. Men det är alltså främst på kommuner och landsting det ankommer att förverkliga intentio- nerna. Ett par år har gått sedan handlingsplanen antogs, och Socialstyrelsen har i sin halvtidsuppföljning av handlingsplanen konstaterat att det statliga stödet har bidragit till att man på lokal och regional nivå har börjar arbeta aktivt med de prioriterade insatserna för att förverkliga målen. Men tyvärr har många sats- ningar kommit i gång senare än beräknat. Man har därför inte kunnat se resultaten ännu. Men vi kan ändå konstatera, tycker jag, att det i huvudsak bedrivs bra äldreomsorg i vårt land och att de flesta äldre som är i behov av vård och omsorg faktiskt får det. Tyvärr kan vi dock också konstatera, som det har sagts här i dag, att det finns brister på många håll och att många äldre inte får sina behov tillgodosedda i tillräcklig omfattning. Ännu återstår mycket arbete för att målen för äldrepolitiken ska uppnås. Det är därför glädjande att regeringen fortsättningsvis satsar statliga medel för att förverkliga handlingsplanen och dess övergripande mål. Fru talman! Det första målet i handlingsplanen är så självklart att det inte borde behöva uttalas, nämli- gen att äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha in- flytande i samhället och över sin vardag. Men jag frågar mig: Vad har vi gjort för att förverkliga de här självklara rättigheterna? När det gäller ett aktivt liv om vi med det menar fysiska aktiviteter finns det ju inga hinder - bara den egna orken. Men när det gäller möjligheterna att verka som en aktiv samhällsmedborgare även efter pensioneringen har möjligheterna inte ökats. Samhället tar inte vara på de mest erfarna medborgarnas kunskaper och erfarenheter utan deras kapacitet tas mest i anspråk för fritidssysselsättningar. Här pågår alltså en ständig misshushållning med människors resurser. Vad gör vi åt det här? Det tycker jag är en fråga som vi måste ta upp i våra hemkommuner. Det är ju så att alla männi- skor behöver behövas. Så till detta med inflytande i samhället. Här ligger det lika illa till. Frågan om äldres medverkan i beslu- tande församlingar har inte kommit upp på dagord- ningen ännu trots att det bara är två år till nästa val. Alltför många människor har inte heller inflytande över sin egen vardag. Vi måste på allvar börja disku- tera inflytandefrågorna. Det gäller både det politiska inflytandet och det personliga. Vi måste diskutera det såväl i det här huset och i våra hemkommuner som i våra politiska partier. Befolkningen blir ju allt äldre, och vi förblir friska högt upp i åren. De negativa attityderna till äldre måste ändras, och de äldres kompetens och kapacitet måste erkännas. Arbetet i våra beslutande försam- lingar skulle tillföras välbehövlig kompetens i äldre- frågor om fler äldre valdes in i våra beslutande för- samlingar. Nu, fru talman, ska jag gå över till nästa viktiga mål. Det är att åldras i trygghet och med bibehållet oberoende och att bemötas med respekt. Tyvärr, och det har vi också hört här i dag, känner många gamla en stor otrygghet i sin vardag. Därför vill jag åter- komma till hemtjänsten. I dag räcker ju hemtjänsten bara till de mest behövande. Andra hänvisas till städ- firmor eller till hjälp från anhöriga som oftast själva är äldre. Vad värre är: Otryggheten varierar från kommun till kommun. Det gäller så att man bosätter sig i rätt kommun för att få bra äldreår. Tyvärr har vi, trots alla satsningar på vården och omsorgen under de senaste åren kunnat konstatera en välfärdsminskning för många gamla människor. Det betyder också ett ökat beroende av anhöriga och en minskad respekt från personal och beslutsfattare. När det gäller den stora ojämlikheten kommuner- na emellan menar jag att vi måste ta upp en diskus- sion vad gäller förhållandet mellan staten och kom- munerna när det gäller att nå upp till gemensamma samhälleliga mål. I en bra äldreomsorg finns inte utrymme för alltför stora skillnader. Det kan bara få röra sig om mindre ojämlikheter. Det tredje målet för den nationella äldrepolitiken är tillgången till vård och omsorg. När det gäller den akuta och slutna vården har situationen blivit mycket bättre. Vi vet ju att många gamla människor, över 75 år, får den behandling de behöver. De ställs inte hel- ler sist i köerna. Men trots allt finns det köer. Man har svårt att få tag på personal. Jag tycker att det är väldigt allvarligt att många människor upplever att sjukvårdens omvårdnad har försämrats. Det gäller framför allt äldre patienter, som ibland bollas mellan landsting och kommuner utan tanke på deras värdighet och utan att man visar dem respekt. Vi vet också att det saknas platser i särskilda boendeformer och att antalet som väntar på plats är oacceptabelt stort. Det har också visat sig vara svårt att bedöma verksamheternas kvalitet - trots en ökad kvalitetsupp- följning och tillsyn av länsstyrelse och socialstyrelse. De gamla som befinner sig i den här vårdsituationen har ju små möjligheter att göra sina röster hörda. Vi måste lära oss att lyssna mycket noga. Fru talman! Vi är duktiga på sjukvård. Vi klarar av komplicerade operationer på gamla människor. Varför kan vi inte bli lika bra på omvårdnad av gamla människor? Varför satsar kommunerna så olika mycket på äldreomsorgen? Varför väljer man att spara in just på omsorgen av gamla? Varför ställer man effektivitetskrav just på den verksamhet som rör gamla människor? Gamla behöver ju ett lugnare tem- po, och vi behöver närhet, vänlighet, ömhet och om- tanke. Det är många frågor som man ställer sig. Fru talman! Vad hjälper det om vi här i riksdagen fattar vettiga och kloka beslut om hur vi ska ge våra gamla bra äldreår med inflytande och möjligheter att aktivt delta i samhällslivet - beslut om medel till särskilda boendeformer, kompetensutveckling av personalen, satsningar på stöd till anhöriga, kvalitets- och tillsynsfrågor och mycket mer - om inte kommu- nerna kan samverka med staten för att skapa en god äldreomsorg över hela vårt land? Vi utarbetar handlingsplaner för att ta helhets- grepp på livsviktiga frågor som rör hälsa, sjukvård, äldre- och handikappolitik. Jag menar att vi alla måste medverka till att de också blir verklighet, att våra väl genomtänkta beslut verkligen genomförs i alla ansvarsled, staten, landstingen och kommunerna. Det är ju våra gemensamma samhälleliga mål det gäller. 0937572393290 N 2010-01-01 00:00:00 161507 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0944/#anf86