2348464 GO0944 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:44 Måndagen den 11 december 2000/01 44 2000-12-11 00:00:00 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 6A48F38C-8346-4B46-B2FA-E6E9224C8109 23 SUSANNE EBERSTEIN (s) s Fru talman! På mina ständiga resor ute i olika verkligheter i landet slås jag nuförtiden av den ut- vecklingskraft som växer sig allt starkare runtom i landet och som jag knappast trodde skulle styra när jag för sex år sedan blev riksdagsledamot. Då upp- levde Sverige sin svåraste ekonomiska kris sedan 30- talets depression. I dag möter jag människor med hopp och med en stark tro på framtiden. Det gjorde jag inte för sex år sedan. Då mötte jag ofta otrygghetens ångest, som arbetslöshet och nedskärningar lämnade efter sig. I dag möter jag människor som är på väg till sitt arbete, men som varje månad tvingades att gå in på socialkontoret för att få pengar till kläder och mat för sina barn för sex år sedan. I dag lever dessa männi- skor ett anständigt liv, ett liv där de kan känna till- fredsställelse över att kunna försörja sin familj och upplever sig behövda. I dag möter jag funktionshindrade och äldre män- niskor som lever ett avsevärt mer oberoende och självständigt liv än för sex år sedan. Eller, som Maria Backlund, funktionshindrad och boende i Sundsvall, sade: Det är underbart att få ett eget liv och det är 90- talets handikappolitik som gjort det möjligt. Dessa möten visar att det går bättre för Sverige. Men samtidigt möter jag människor som har det svårt i välfärdens skugga på grund av orättvisor i vardagen och brister i den offentliga sektorns verksamhet. Många människor tvingas söka socialbidrag för sin försörjning, segregationen i storstäderna hårdnar, människor med missbruksproblem och psykiska sjukdomar förvägras ett anständigt liv och lämnas att söka skydd mot vinterkylan i trapphus och källare, vårdköer, äldre människor som känner stor oro för att inte få den vård och omsorg de behöver - en oro som sprider sig till deras anhöriga. Visst är jag stolt över det som vi socialdemokra- ter hittills har gjort för att få Sverige på rätt köl igen, men jag kan inte vara nöjd så länge dessa missför- hållanden finns. Vad Sverige behöver är alltså mer välfärd, inte mindre. Därför är de satsningar som den socialdemokra- tiska regeringen nu föreslår i sin budget efterlängtade. Äntligen kan vi satsa mer pengar på en bättre vård för människor med psykiska funktionshinder, på mer omsorg för äldre och bättre levnadsvillkor för männi- skor i storstädernas utsatta stadsdelar och även för de hemlösa. Dessa socialdemokratiska satsningar på mer väl- färd för människor, som under lång tid har fått stå tillbaka, har glädjande nog ett brett stöd i riksdagen. Men i sedvanlig ordning ställer Moderaterna sig kall- sinniga och säger nej, trots att de nuförtiden talar välfärd mer än någonsin. Det är lätt att få intryck av att Moderaterna fak- tiskt har brutit sig ut ur den gamla högerburen och sällat sig till den politiska kraft som kämpar för ett jämlikt och rättvist samhälle. Men det kan vi knap- past hoppas på. I stället är det ett raffinerat hyckleri som Modera- terna ägnar sig åt. De bittra erfarenheterna från 80- talets debatt om systemskifte har fått Moderaterna att byta språk, men inte värderingar. I marxistiska tonlä- gen beskriver sig Moderaterna som överhetens fiende nummer ett och efterlyser småskaliga lösningar som växer fram ur ett underifrånperspektiv. Ord som klassamhälle, trygghet och solidaritet strös obehindrat omkring. Samtidigt försöker de inbilla oss att de plötsligt skulle stå för en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd välfärd. Men när vi rannsakar den moderata politiken i detalj, både vad gäller deras praktiska politik i Stock- holms län och i Skåneregionen, deras manifest och motioner, står det fullständigt klart att gamla krassa värderingar och intressen fortfarande styr. Utöver att Moderaterna vill införa ett individuellt försäkringssystem som endast garanterar en låg grun- dersättning, vill man också att svensk sjukvård ska bli mer internationellt konkurrenskraftig och successivt säljas ut till multinationella företag så att den kan organiseras i koncernbolag. I vems intresse Moderaterna agerar blir otvetydigt när de avslutar sin sjukvårdsmotion med att konstate- ra att investeringarna i vården fram till 2015 summe- ras till 5 000 miljarder dollar bara i USA. Här finns det pengar att hämta. Det är på denna marknad Moderaterna och deras bundsförvanter vill att vår sjukvård ska bli en finansi- ell tiger. Men då är det varken vi i denna kammare eller den enskilda människan som styr över sjukvår- den. Då har makten över sjukvården förflyttats till koncernledningarnas slutna styrelserum. Frågan kvarstår då: Vart tog den gemensamma fi- nansieringen och den demokratiska styrningen vägen, vart tog underifrånperspektivet vägen och vart tog den lilla människan vägen? När vi hör hur Kristdemokraterna och Mats Odell liknar vår sjukvård med en östtysk Trabantfabrik är det begripligt att de sitter tysta och stilla i Moderater- nas knä, medan deras underhuggare ägnar sig åt att rasera vår gemensamma välfärd i de moderatstyrda kommunerna och landstingen. Moderaternas krassa människosyn blottläggs ock- så i deras förslag till en politik för social rörlighet. Hur otroligt det än låter är det en politik som vill stänga in dem av oss som bor i fel stadsdel i särskilda zoner som andra klassens medborgare och beröva oss våra grundläggande sociala rättigheter. I stället för dagens riksnorm för socialbidrag vill Moderaterna att socialbidraget ska bestämmas efter lokala förutsättningar. Orsaken är att man tycker att dagens riksnorm på 2 400 kr efter det att hyran är betald för en person är alldeles för frikostig. Jag und- rar var vi hittar den kommun där denna facila summa skänker ett liv i sus och dus eller t.o.m. i ordentlig anständighet. Vad är nästa steg? Ska även pensionen och sjukpenningen kommunanpassas? Moderaterna nöjer sig inte med det. De vill även privatisera socialtjänsten. Sådana förslag väcker man inte om man sätter medborgarskapet och rättssäker- heten för människan i första rummet. Låt oss lämna Moderaternas föråldrade syn på so- cialpolitik och rikta blicken mot framtiden. Vår välfärdsmodell, som bygger på socialdemo- kratins folkhemsvision om att förena trygghet med frihet, solidaritet med individualism, makt med an- svar och rättigheter med skyldigheter, står inför tre stora framtidsutmaningar. Dessa utmaningar hänger samman med vår förmåga och vilja att betala för välfärden men också med vad vi vill att välfärden ska innehålla och ge oss. Vår förmåga att betala välfärden beror på om det finns tillräckligt med människor som kan arbeta och bekosta den. Hittills har arbetslösheten varit det stora hindret. Men tack vare en framgångsrik socialdemo- kratisk politik är statens finanser i balans och ekono- min växer. I dag står vi därför inför de goda tidernas problem. I stället för massarbetslöshet kan vi nu se en begynnande arbetskraftsbrist. Andelen äldre i befolk- ningen ökar samtidigt som det föds allt färre barn. Efterfrågan på arbetskraft ökar, i synnerhet inom vården, skolan och omsorgen. Att folk ska ha lust och ork att arbeta ända till pensionen är utmaningen för oss socialdemokrater att gripa oss an. Vi har därför inlett ett intensivt arbete med att förbättra hälsan i arbetslivet och reformera våra trygghetssystem så att de främjar en utveckling av det goda arbetet. Ett särskilt viktigt område i detta sammanhang är den offentliga sektorn, som uppvisar oroande brister i arbetsmiljön. Vården, omsorgen och skolan måste i framtiden bli föredömen inom detta område på arbetsmarknaden. Vår vilja att betala för välfärden avgörs av vårt förtroende för trygghetssystemen. Under 90-talet minskade förtroendet. Samtidigt seglar nya orosmoln upp på himlen. Privata sjuk- och vårdförsäkringar blir vanligare, särskilt inom vissa yrkesbranscher. Detta är en signal om att människor inte litar på välfärdssys- temen och inte anser sig omfattas av dem. Sådant ger näring åt otrygghet och kan minska människors vilja att solidariskt slå vakt om välfärden. Det handlar om en solidaritet som finner sin styrka i allas vårt delta- gande och i tron på ett samhälle där alla ska kunna förverkliga sina drömmar om ett bra liv. Vi socialdemokrater har sedan flera år gjort stora satsningar för att förbättra välfärdens trygghetssystem och verksamheter. Sjukpenningen höjdes från 75 % till 80 %. Barnbidragen höjs till sin allra högsta nivå någonsin. Föräldraförsäkringen förbättras. Pensioner- na höjs och bostadstillägget höjs ytterligare nästa år. Kommuner och landsting har fått höjda statsbidrag. Fr.o.m. nästa år och fyra år framåt tillförs sjukvården 9 miljarder kronor. Dessutom gör vi en rejäl skolsats- ning och inför allmän förskola och maxtaxa. Dessa satsningar stärker också förtroendet för välfärden och viljan att solidariskt betala för den. Vi socialdemo- krater kommer att fortsätta på den inslagna vägen för att möta framtiden. Vad vill vi att välfärden ska ge oss? Det är kanske den mest spännande utmaningen och helt utslagsgi- vande för hur vi kommer att bygga vidare i framtiden. Även om plånboksfrågorna kommer att vara viktiga också i framtiden är jag säker på att frågor om livsstil och livskvalitet kommer att få en ökad betydelse. De mest utmärkande livsstilsströmningarna i dag är dels "konsumtariatet", som kännetecknas av män- niskor som är på jakt efter identitet, erkännande och status genom att skaffa sig de senaste prylarna eller delta i de mest spektakulära aktiviteterna. Dels finns också den nya alternativrörelsen som kritiserar glo- baliseringen och som har fått stor uppmärksamhet i samband med WTO-mötena i Prag och Seattle. Människors inställning till välfärd kommer att på- verkas i ena eller andra riktningen av dessa livs- stilsströmmar. Socialdemokratins framtidsutmaning är att staka ut en väg för en utveckling av folkhemsvi- sionen som förenar kraven på större individualism och global solidaritet. Det är vår skyldighet mot våra barn att anta dessa utmaningar. Det är nämligen i barnen vi ser framtiden växa fram. Vår vision är ett samhälle där barn och ungdomar möter rättvisa och jämlika villkor och där alla får en bra start i livet - helt enkelt ett barnvänli- gare Sverige. Det vi bygger upp i dag ska vi med stolthet och glädje kunna lämna över till nästa gene- ration. Vi vill lämna över ett land fritt från skulder till våra barn. Vi vill lämna över friska skogar och sjöar. Vi vill lämna över ett land där barn möts, inte skiljs åt av klassklyftor. Vi vill lämna över ett land där våra barn kan förverkliga sina drömmar om ett gott liv. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till hemstäl- lan i socialutskottets betänkande nr 1 och avslag på reservationerna. 0235974887200 N 2010-01-01 00:00:00 161444 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0944/#anf23