<anforande>
<dok_hangar_id>2348464</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0944</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:44 Måndagen den 11 december</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>44</dok_nummer>
<dok_datum>2000-12-11 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hälsovård, sjukvård och social omsorg </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>D32B20FB-41CD-48B7-8325-FE85D0D0C340</anforande_id>
<anforande_nummer>1</anforande_nummer>
<talare>INGRID BURMAN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Socialutskottets betänkande behand-
lar utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg. Betänkandet utgår från budgeten, som är ett
samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet. I betänkandet behandlas också en
rad motioner från den allmänna motionstiden. Jag ska
återkomma till några av dem.
Fru talman! Flera rapporter visar att klassklyftor-
na växer. Rapporterna redovisar utvecklingen fram
till 1998, en period som i stort kännetecknas av be-
sparingar och nedskärningar i offentlig sektor. I dag
ökar tillväxten. Det är då den sittande majoritetens
uppgift att se till att tillväxten fördelas så att alla
människor får del av den. Det är ett nästan klassiskt
uttalande att det går bra för Sverige, men det går inte
bra för alla människor i Sverige. Det är dags att ändra
på det, och i någon mening är förslagen i utgiftsom-
råde 9 ett led i det arbetet.
Hälso- och sjukvården förstärks med 1 miljard år
2001 och med sammanlagt 9 miljarder under perio-
den 2001-2004. Pengarna ska satsa på primärvård,
äldreomsorg och psykiatri. Det är viktigt att under-
stryka att pengarna fördelas i denna budget och inte,
som vissa velat göra gällande, i den särproposition
som debatterades i kammaren helt nyligen och där en
del av inriktningen var ökad privatisering av primär-
vården, en proposition som Vänsterpartiet inte stod
bakom. Resursförstärkningen däremot är en del av
budgetuppgörelsen mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en viktig och
nödvändig resursförstärkning för att möta de ökade
behov som finns, eftersom vi som befolkning blir allt
äldre och nya behandlingsmetoder kommer till. Detta
kräver både mer personal och utrustning.
Enligt alla tillgängliga skatteprognoser får också
landstingen högre skatteintäkter. Trots det kan det
finnas all anledning att återkomma till frågan om
resursförstärkningar när det gäller sjukvården och
äldreomsorgen. Vänsterpartiet har inte stängt dörren
för att det kan komma att behövas mer pengar. Det
handlar bl.a. om att kunna klara av rekryteringen av
personal till sjukvården i framtiden, och då behöver
vi ett löneläge som gör att människor söker sig till
detta viktiga område. Det handlar också om att klara
målet att vårdens kvalitet och tillgänglighet ska för-
bättras.
Vad vi inte behöver är ytterligare vinstintressen i
vården. Kammaren kommer att få tillfälle till en för-
djupad diskussion om detta på onsdag, då vi ska dis-
kutera betänkandet om sjukhus med vinstsyfte. Jag
vill inte föregripa den debatten men kan konstatera att
generella system och en väl utbyggd offentlig sektor
har varit grunden för att utjämna klyftorna i samhäl-
let. När vi nu har tagit oss an uppgiften att laga revor-
na i välfärden är det inte genom att privatisera, kon-
kurrensutsätta och låta vinstintressena styra som det
ska ske. Historien har visat oss att när det är vinstin-
tressena som får styra är det alltid de rika, de mer
välbesuttna som klarar sig bäst, som kan köpa "extra"
tjänster, i detta fall vård. De som har behoven men
inte tillräckligt tjock plånbok klarar sig sämst.
I betänkandet fastställs mål för de olika områdena.
När det gäller folkhälsan är målet att folkhälsan ska
förbättras för de grupper i samhället som är mest
utsatta ur hälsosynpunkt. Vi vet att hälsa liksom ohäl-
sa är klassrelaterad, att de med svag ekonomi också
har den sämsta hälsan, att medellivslängden i dag
ökar i alla grupper utom bland kvinnor i LO-gruppen
med okvalificerade yrken. Vi vet att långtidssjuk-
skrivningarna ökar mest bland kvinnor i offentlig
sektor, ofta i låglöneyrken. För Vänsterpartiet är det
alldeles självklart att målet bör vara att förbättra folk-
hälsan för just dessa grupper. Moderaterna har till-
sammans med Kristdemokraterna och Centerpartiet
reserverat sig mot detta. Man menar att folkhälsan
bör förbättras för alla och särskilt för de hälsomässigt
utsatta grupperna. Vi menar att det är dags att rikta
insatserna till dem som bäst behöver det, och då
handlar det om de mest utsatta.
Det satsas också utvecklingsmedel till åtgärder för
hemlösa. Den kommitté som började sitt arbete 1998
för att föreslå och initiera åtgärder som syftar till att
skapa en bättre situation för hemlösa ska fortsätta sitt
arbete även 2001. Det pågår också en rad projekt ute i
landet som har förbättrat situationen för många hem-
lösa. Samtidigt är det viktigt att konstatera att fortfa-
rande lever alldeles för många människor utan per-
manent boende, i trappuppgångar, på parkbänkar, i
tunnelbana och en förfärande stor del av dem är psy-
kiskt sjuka. Samhället och vi politiker har faktiskt
misslyckats hittills. I nästan samtliga av landets
kommuner finns det hemlösa, och detta oavsett vilken
majoritet som styr. Det är bra att vi i denna budget
fortsätter arbetet med att initiera åtgärder, men det
börjar också bli dags att utveckla fler redskap för att
säkra människors rätt till en egen bostad, t.ex. genom
att lagstifta så att bostaden blir en social rättighet.
Detta kan t.ex. ske inom ramen för den socialtjänstlag
som ska presenteras för riksdagen i vår.
Vi förstärker tandvårdsförsäkringen tre år i rad
och börjar med att minska kostnaderna för proteser,
dvs. en åtgärd som bör minska tandvårdskostnaderna
för de äldre. Samtidigt har också en utredning tillsatts
som har till uppgift att göra en samlad utvärdering av
det reformerade tandvårdsstödet. Särskilt ska utreda-
ren titta på förutsättningarna för att förbättra stödet
vid höga behandlingskostnader för äldre. Jag liksom
socialministern förutsätter också att utredaren kom-
mer att belysa situationen för yngre vuxna och deras
förutsättningar att få den tandvård de behöver. På sikt
måste målet vara att tandvården ska in under hög-
kostnadsskyddet, något som Miljöpartiet har reserve-
rat sig för. Vi avvaktar utredningen och avser i kom-
mande förhandlingar att driva frågan om en stegvis
utbyggnad av tandvårdsförsäkringen, där vi succes-
sivt bygger ut högkostnadsskyddet för prioriterade
grupper. Vi avser alltså att bygga ut tandvårdsförsäk-
ringen stegvis, och det känns bra att konstatera att det
inom de tre samarbetspartierna finns en samsyn om
att tandvårdsförsäkringen ska byggas ut och att sats-
ningarna under 2001-2003 är ett första steg.
Det finns alltså förslag inom utgiftsområdet som
leder framåt. Det handlar om satsningen på sjukvår-
den och äldreomsorgen, om personliga ombud för
psykiskt sjuka, om satsning på tandhälsa, om satsning
på hemlösa, om satsning på de sämst ställda grupper-
na när det gäller folkhälsa. Det handlar om en fortsatt
satsning på kvinnojourerna och på Rikskvinnocent-
rum.
Det handlar också om en satsning på utökad in-
formation om tobakens skadeverkningar och om mer
pengar för att minska den totala alkoholkonsumtio-
nen.
Det tillsätts en utredning när det gäller hjälpmedel
för studerande med funktionshinder och hur den nya
teknik som utvecklas på hjälpmedelsområdet ska
kunna komma olika grupper till del.
Riksdagen har också nyss fattat beslut om att ta
bort 65-årsgränsen för rätt till personlig assistent.
Detta är steg i rätt riktning när det gäller att ut-
veckla välfärden i Sverige. Även om mycket återstår
att göra för att säkra välfärden för de sämst ställda så
är detta steg i rätt riktning. För nu är det deras tur -
alla dessa grupper som inte har kunnat glädja sig åt
höjda fastighetspriser eller åt att vinna på börsens
uppgång. Det gäller alla dessa grupper som i dag står
utanför arbetsmarknaden och som inte fått del av en
reallöneökning.
Nu handlar det alltså om att fortsätta driva välfärd
och satsa på en aktiv arbetsmarknadspolitik som för
människor ut på arbetsmarknaden. Det handlar om
generella system, rättighetslagar och en utbyggd
offentlig sektor. Det är de samverkande partierna som
är en garant för att detta sker.
Det finns en rad borgerliga reservationer till be-
tänkandet som i och för sig är sympatiska - en del.
Problemet är att de har en prislapp. De finansieras
ofta med neddragningar på andra områden. Modera-
terna t.ex. betalar sina satsningar på handikappoliti-
ken med sänkta nivåer i sjukförsäkring, a-kassa och
föräldraförsäkring, med minskat vuxenstudiestöd,
minskad arbetsmarknadspolitik och med minskat
bistånd. Sammanlagt sänker man skatter med nästan
50 miljarder på ett sätt som ger höginkomsttagaren en
skattelättnad på 2 300 kr i månaden och låginkomst-
tagaren en skattelättnad på 950 kr i månaden. Klas-
sklyftorna växer och trygghetssystemen urholkas.
I delbetänkandet Välfärd vid vägskäl, SOU
2000:3, skriver man:
"Sverige och de nordiska länderna har etablerat en
universell modell för den sociala tryggheten där bi-
drag och social service till alla medborgare kombine-
ras med inkomstrelaterade socialförsäkringar med
inslag av grundtrygghet för dem som saknar inkoms-
ter. Detta har kombinerats med en aktiv arbetsmark-
nadspolitik och utbyggd social omsorg som medver-
kar till en hög sysselsättningsnivå internationellt sett,
inte minst bland kvinnor. I ett jämförande perspektiv
förefaller denna modell vara mer framgångsrik när
det gäller att öka chanserna också för de sämst ställda
medborgarna att hantera de påfrestningar som livets
olika faser ger."
Min slutsats av detta blir att det gäller att förstärka
de generella systemen och offentlig sektor om vi vill
utjämna klassklyftorna och minska ofärden. Det
handlar alltså inte om att privatisera, konkurrensut-
sätta och individualisera.
Fru talman! Vänsterpartiet står som sagt bakom
utgiftsområde 9. Men i betänkandet behandlas också
en rad motioner från den allmänna motionstiden.
Vänsterpartiet har i den delen två reservationer.
Den första handlar om transsexuella. Vi menar att
det behövs en utredning för att belysa transsexuella
personers situation i samhället. Utredningen ska ock-
så lämna förslag för att förbättra deras situation.
Den andra reservationen handlar om spelberoen-
de. Alltfler blir i dag spelberoende. Det finns i dag
fyra behandlingshem för spelberoende - kanske fler.
Men däremot har man ingen rätt att få behandling för
sitt missbruk. Den frågan avser vi att återkomma till.
I reservationen lyfter vi fram det faktum att det stat-
ligt ägda AB Svenska Spel tjänar stora pengar på sitt
spel och har en aktiv marknadsföring för att locka
alltfler att spela. Vad man inte informerar om är de
negativa skadeverkningarna som spelandet åsamkar
den enskilde och samhället. Vi föreslår att Svenska
Spel ska få direktiv som innebär att man ska informe-
ra om skadeverkningarna. Detta är inget märkvärdigt.
Så har t.ex. Systembolaget en informationsplikt om
alkoholens skadeverkningar.
Vi menar också att det bör tillsättas en kommis-
sion som ska belysa de negativa konsekvenserna av
spel i ett brett perspektiv. Inga ytterligare kasinon
med internationella regler för spel bör etableras i
landet innan kommissionen har avslutat sitt arbete.
Vi har också två särskilda yttranden när det gäller
Folkhälsoinstitutet och dess uppdrag. Vi har valt att
avvakta den utredning som pågår, men vi menar bl.a.
att Folkhälsoinstitutet bör få behålla det s.k. homo-
sexuppdraget.
Fru talman! Som jag tidigare har sagt så står vi
bakom budgeten och utgiftsområde 9, men jag yrkar
bifall till reservation nr 12.
</anforandetext>
<intressent_id>028536711718</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>161422</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0944/#anf1</protokoll_url_www>
</anforande>
