<anforande>
<dok_hangar_id>2348462</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:42 Torsdagen den 7 december</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2000-12-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5257DE42-71B2-4D94-A170-5E723A489F1E</anforande_id>
<anforande_nummer>67</anforande_nummer>
<talare>ESKIL ERLANDSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har absolut ingenting emot att
bönder satsar på ekologisk produktion. Jag nämnde
det t.o.m. i mitt anförande, så jag tycker att Gudrun
Lindvall kan vara lite måttfull när hon angriper mig i
debatten.
Låt oss återgå till sakfrågan. För närvarande är det
Gudrun Lindvall som har makten i sin hand när det
gäller instrumentet att få fler aktiva jordbruksföreta-
gare - om det nu är ett mål. För mig är det ett mål
eftersom jordbruksföretaget är den stora motorn på
svensk landsbygd. Det är det som ser till att mycken
annan service hålls i gång på den svenska landsbyg-
den - service som människor som bara bor på lands-
bygden är beroende av. Jordbruksföretaget ser till att
det är ljust i stugorna och att det är vackert för den
turist som kommer - för den som kommer ut från ett
större samhälle för att bara titta på naturen eller tu-
rista i vårt land. Det är den svenska bonden som skö-
ter detta, och de instrument som den svenska bonden
behöver för att kunna göra det sitter till en del Gudrun
Lindvall på.
</anforandetext>
<intressent_id>0465398691116</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>161048</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0942/#anf67</protokoll_url_www>
</anforande>
