2348462 GO0942 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:42 Torsdagen den 7 december 2000/01 42 2000-12-07 00:00:00 Allmän miljö- och naturvård EED510DF-7096-42B5-9A5F-43811CF87100 38 Miljöminister Kjell Larsson (s) s Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte har kunnat följa denna debatt från början. Liksom motsvarande debatt i våras ligger den på en torsdag, och som ni vet har regeringen sina samman- träden på torsdag förmiddag. Jag kan från det sammanträdet berätta, med an- ledning av Eskil Erlandssons önskemål om att vi ska stödja organisationer, att ett av besluten vi fattade var att vi ska stödja SNF med 450 000 kr för dess arbete med att skydda tre utsatta fågelarter: pilgrimsfalken, kungsörnen och den vitryggade hackspetten. Det slog mig också när jag lyssnade på Eskil Er- landsson att jag fick en nästan rörande erfarenhet i Haag när vi kunde stödja unga NGO-medlemmar och deras deltagande i den stora klimatkonferensen. Det var ett i och för sig ganska blygsamt stöd. Jag kom- mer inte ihåg nu exakt hur mycket pengar det var frågan om, men de lyckades genom att resa förnuftigt och miljövänligt och genom att bo billigt se till att ungefär 20 unga NGO:are kunde vara med under denna vecka. Det är också ett uttryck för det stöd som vi ger till fria organisationer när det gäller miljöarbe- tet. Jag vill också tacka för denna debatt. Det kanske är för mycket sagt att den har väckt en mängd nya idéer och nya infall. Så är det väl inte, men det kan- ske heller inte är denna debatts uppgift. Ni kommer nu snart att kunna rösta om en fortsatt kraftig förstärkning av en redan stark miljöpolitik, som naturligtvis behöver bli ännu starkare. Det vill jag naturligtvis uttrycka min uppskattning över. Sär- skilt vill jag då uttrycka min uppskattning över det samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som nu återigen leder till en för- stärkning av miljöpolitiken. Jag tror att man utan vidare kan säga att detta till- sammans med stödet till de lokala investeringsprog- rammen innebär att vi nu har en när det gäller både resurser och målmedvetenhet starkare miljöpolitik än vi kanske någonsin har haft tidigare. Det är väldigt bra. Jag vill också passa på tillfället att önska er alla en god och stärkande julhelg, när ni kan åka hem till era respektive hemorter så småningom. Ta väl vara på möjligheterna att vila och att rekreera er, därför att det blir, som också har framgått av debatten, en gans- ka tuff vår. Vi fattade i regeringen i dag också beslut om att lägga fram bilskrotningspropositionen, med kraftiga ökningar av bilskrotningspremierna. Det finns natur- ligtvis ett akut behov av att ta krafttag för att bli av med en hel del av de billik som finns längs vägar och i naturen. Jag tror att denna proposition kan bli ett verksamt bidrag till detta. Vi kanske är det första landet i EU som förverkli- gar det nya bilskrotningsdirektiv som vi beslutade om i EU ganska nyligen. Där finns också starka återvin- ningsmål för bilskrotningen. I första skedet ska 85 % av bilens vikt återvinnas, och i nästa skede så mycket som 95 %. Det är också ett väldigt viktigt inslag i miljöpolitiken. Vi arbetar nu med en rovdjursproposition, som syftar till att säkra livskraftiga stammar av de stora rovdjuren i Sverige - naturligtvis med respekt för den oro som finns i bygder där vargen nu glädjande nog återkommer. Jag tror att det kan bli en bra proposi- tion. Vi arbetar med en miljömålsproposition för att följa upp det riksdagsbeslut som fattades för några år sedan om att etablera 15 miljömål. Nu har vi med hjälp av många myndigheter och länsstyrelser och genom ett mycket brett arbete tagit fram ett underlag för att ta ställning till delmål vad gäller de strategier som är nödvändiga för att förverkliga den stora vikti- ga vision vi alla har, dvs. att kunna klara de mil- jöproblem vi har nu och lämna över till nästa genera- tion ett samhälle där miljöproblemen i vår nära om- värld är lösta. Tyvärr kan vi inte ha samma ambition när det gäller att lösa en del av de stora tunga globala miljö- frågorna. Det gäller klimatfrågan globalt sett. Inte heller kan vi lösa problemet med ozonhålet globalt sett, och naturligtvis inte heller de miljöproblem som hänger direkt samman med fattigdomsbekämpningen i världen. Vi kommer också att få arbeta mycket med kli- matpolitiken. Jag har informerat riksdagen om vad som hände i Haag under den dramatiska veckan. Jag sade då också att det är viktigt att vi har momentum, som det heter på finare språk, dvs. att vi försöker hålla fart i den processen även om vi misslyckades med att nå fram till en bred överenskommelse i Haag. Redan nu pågår det i Kanada ett möte på högsta tjänstemannanivå för att analysera och bedöma situa- tionen efter Haag. Sannolikt blir det ett miljöminis- termöte i Oslo nästa helg mellan EU och represen- tanter för den s.k. paraplygruppen, alltså USA, Kana- da och Japan i första hand, för att vi ska kunna börja diskutera vad vi kan göra åt situationen för att snabbt komma fram till en överenskommelse, som i sin tur naturligtvis är nödvändig för att nå en ratificering. Parallellt med detta ska vi naturligtvis fortsätta förberedelserna med ratificering inom EU. Det blir ett viktigt ansvar för oss som ordförandeland i EU. Vi håller också på, som ni vet, att arbeta med en klimat- proposition som vi vill lägga fram så fort det är möj- ligt. Jag vill något också kommentera diskussionen som har varit om klimatpåverkan. Självfallet kan man inte veta exakt hur klimatet eller vädret i Sverige i höst skulle ha varit utan den av människorna fram- bringade klimatpåverkan. Därför kan man inte heller säga hur mycket av översvämningar och hur mycket av oväder som beror på klimatpåverkan. Självfallet är det så att vi har haft översvämningar långt innan den mänskliga klimatpåverkan nådde de nivåer som vi har i dag. Men vi får inte heller skygga för det faktum att det som händer ligger väldigt väl i linje med vad vetenskapsmännen i stor samstämmighet säger är ett sannolikt mönster för framtiden på grund av den mänskliga klimatpåverkan. Det handlar inte bara om att vi ska agera när vi vet exakt vad som kommer att hända, för vi kommer aldrig att veta exakt vad som kommer att hända. Frå- gan måste ställas på detta sätt: Har vi rätt att fortsätta att påverka klimatet på det sätt vi nu gör, när vi vet att det innebär väldigt stora risker för framtiden och när vi har en stor vetenskaplig enighet om hur man ska bedöma dessa risker? Självfallet måste svaret på den frågan, om man ställer den på det sättet, vara nej. Vi måste ta krafttag för att minska vårt beroende av fossila bränslen. Vi måste ta krafttag för att minska våra utsläpp av klimatgaser. Det måste vara bärande för vårt arbete både globalt, inom EU och här hemma i Sverige, och för den delen också i våra kommuner. Det som är mest glädjande nu - det kan också va- ra en replik med anledning av diskussionen om vad som händer i kommunerna - är det stora engagemang som finns i många kommuner för att just ta krafttag för att minska utsläppen av framför allt koldioxid. Vi har även framför oss, som också har nämnts under debatten, det kommande EU-ordförandeskapet. Där har ju, som ni alla vet, miljöfrågorna fått en stark ställning när det gäller toppmötena med strategi för hållbar utveckling och med sektorsintegreringen, alltså våra ambitioner att föra in miljöhänsyn i alla de tunga ekonomiska sektorerna. De kommer naturligt- vis att spela en viktig roll för miljörådet, där vi har möjligheter att ta fram ett nytt miljöhandlingsprogram för EU och där vi kommer att försöka få en ny myck- et skärpt kemikaliepolitik. Det är lite grann också ett svar på Gudrun Lindvalls resonemang om att vi vet för lite om de kemikalier som ingår i våra varor. Självfallet är det på det sättet. Därför behövs det en skärpt kemikaliepolitik inom EU. I det här fallet har vi också begränsade möjligheter att lösa problemen på nationell nivå. Avslutningsvis - jag har en halv minut på mig - vill jag gärna fullfölja diskussionen med Kjell-Erik Karlsson. Jag är övertygad om att vi kommer att få ett mycket starkare fokus i framtiden på de marina mil- jöerna och på vad som nu håller på att hända med det biologiska livet både i Östersjön och i västerhavet. Jag har tidigare berättat för er att jag har haft ett möte med de mest framstående forskarna på området. Den sammanfattande bedömningen av tillståndet är att det är kris. Det ger sig inte minst till känna genom den kraftiga nedgången av torskförekomsten både i Öster- sjön och i västerhavet. Så jag håller med Kjell-Erik Karlsson om att det här är ett område som det kom- mer att bli ett mycket starkare fokus på inom miljö- politiken i framtiden. Om det som sker i haven i dag hade skett på torra land och man hade kunnat se det som håller på att ske skulle det för längesedan ha varit mycket mer uppmärksammat än vad det är. 0818762925009 N 2010-01-01 00:00:00 161019 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0942/#anf38