<anforande>
<dok_hangar_id>2348462</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:42 Torsdagen den 7 december</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2000-12-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmän miljö- och naturvård </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BB41FB2A-7839-4E25-90D7-CD106665AF06</anforande_id>
<anforande_nummer>32</anforande_nummer>
<talare>GUDRUN LINDVALL (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag fick inget svar på min fråga om
hur Socialdemokraterna på riksplanet agerar gente-
mot de socialdemokrater på det lokala planet som går
ifrån sina Agenda 21-planer men frågan är kanske för
delikat för att jag ska få ett svar.
Just det exempel som Sinikka Bohlin här tog visar
ganska tydligt hur svårt det är för konsumenten att
påverka just med den utformning som producen-
tansvaret har fått. Det intressanta är naturligtvis inte
vad man gör med förpackningen utan att antalet,
mängden, förpackningar och blandmaterialen i för-
packningarna minskar.
Vi kan titta på vad som har skett sedan förpack-
ningsinsamlandet kom i gång. Mängden förpackning-
ar har inte minskat ett dugg. Snarare har förpackning-
arna blivit något som man handlar med. Man handlar
med förpackningarna som bränsle och man tjänar
pengar på dem även som sopor. Dessutom handlar
man med dem för materialåtervinning. För att klara
faktor 10, som vi ofta talar om, måste vi få betydligt
mindre, snålare, förpackningar av renare material.
Men vi har i dag ingen politik som skapar ett sådant
incitament. Detta är naturligtvis ett problem. Jag tror
att många konsumenter börjar bli medvetna om det
och tycker att det känns lite konstigt.
På seminariet i går exemplifierade jag med Blå-
vitts deodorant som förut fanns i en plastkupa. Nu har
man bytt förpackning. Innehållet har minskats till
hälften och förpackningen har gjorts betydligt
svulstigare.
I mångt och mycket kan jag som konsument, Si-
nikka Bohlin, faktiskt inte välja bort förpackningar.
Jag har inget alternativ, för det tillhandahålls inget
alternativ. Det problemet måste vi ta till oss.
Visst, det är lätt att inte välja stadsjeepen som drar
1,2 liter per mil och att i stället välja en bensinsnålare
bil. Jag hoppas att alla politiker i miljö- och jord-
bruksutskottet gör det valet. Men när man kommer
till en sådan sak som diskussionen om skatt på bensin
för att komma till rätta med klimatförändringarna
börjar - vet vi - även politiker darra på manschetten,
för kanske finns det en och annan som tycker något
annat.
Sinikka Bohlin, det är svårt att vara politiker i
miljödebatten om man inte knyter ihop politikens
olika delar men vi ska vara ärliga. Visst måste indivi-
den ha ett ansvar men i ett alltmer komplicerat och
kemikaliserat samhälle måste nog också politiker
våga ta sitt miljöansvar.
</anforandetext>
<intressent_id>0962854674801</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>161013</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0942/#anf32</protokoll_url_www>
</anforande>
