2348462 GO0942 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:42 Torsdagen den 7 december 2000/01 42 2000-12-07 00:00:00 (forts. från 10 §) Samhällsplanering, bo- stadsförsörjning och byggande (forts. BoU1 och 90C68D08-ABD6-4ED4-B972-946CD101AE16 214 Statsrådet Lars-Erik Lövdén (s) s Herr talman! Det har varit en lång eftermiddag och ganska spännande att lyssna till den här bostads- politiska debatten. Vi har fått fullständigt klart för oss vad det mode- rata alternativet är till den bostadspolitik som rege- ringen och riksdagsmajoriteten står för: Avskaffa studentinvesteringsbidraget, ta bort bostadsbidragen, även de som utgår till ungdomar, genomför inte det ekologiska investeringsbidrag som ska stimulera nyproduktion, sälj ut allmännyttan, inför marknads- hyror och låt marknaden ta hand om bostadspolitiken fullt ut så når vi ett bra tillstånd! Det är liksom det moderata konceptet bostadspo- litiskt men det här har ju prövats i en del länder, med ganska förfärande resultat - åtminstone från min utgångspunkt bostadspolitiskt, dvs.: att vi ska se till att vi driver en bostadspolitik som leder till goda bostäder till alla, även för socialt utsatta hushåll. Den sociala bostadspolitik som vi bedrivit i Sveri- ge under efterkrigstiden har lett till att Sverige är ett av de länder i västvärlden som har den högsta bo- stadsstandarden. Dessutom handlar det om den kan- ske mest rättvist fördelade bostadsstandarden. Vi har inte någon renodlad slum i Sverige och vi har inte på samma sätt som i många andra länder rena socialbo- städer för de mest utsatta hushållen. Jag tycker att det är ett väldigt gott resultat för den sociala bostadspoli- tik som vi har bedrivit under efterkrigstiden. Moderaterna vill något annat. Det har, som sagt, varit ganska intressant att lyssna till debatten, som har gett tydliga besked på den här punkten. Därmed inte sagt att allting är bra. Vi har problem bostadspolitiskt i dag. Vi har problem på så sätt att det byggs för lite. För bara ett par år sedan fanns det 60 000 outhyrda lägenheter i Sverige. I dag är den siffran nästan halve- rad. För bara ett par år sedan hade vi tomma lägen- heter, även i storstadsregionerna och även i Stock- holm. I dag råder det brist på lägenheter i minst 45 kommuner och det antalet ökar för varje månad. I början av 90-talet tog 7 av 10 kommuner fram bostadsförsörjningsplaner. I dag är det endast 1 av 10 kommuner, 28 kommuner i hela landet, som tar fram bostadsförsörjningsplaner och planerar för vad som är ett rimligt åtagande för en kommun, nämligen att också svara för en så grundläggande välfärdsfråga som rätten till ett bra boende. Bostadsfrågan har i dag en helt annan betydelse än den hade för bara ett par år sedan. Den har flyttats upp på den politiska dagordningen och det välkomnar jag. Att ha en bostad och ett arbete är helt centralt för människors välfärd. Därför är det viktigt att vi alla tar ett ansvar för de bostadspolitiska frågorna. Det gäller även kommunalpolitikerna och vi rikspolitiker. Det finns en poäng i vad Rigmor Stenmark sade. Det handlar ju inte bara, som det ofta blir i den bo- stadspolitiska debatten, om en Stockholmsfixering, utan det handlar om villkoren i hela landet. Jag möter ett behov av bostadsbyggande även på orter där det faktiskt är ett överskott på lägenheter. Jag möter ock- så ett behov av en mer regional planering när det gäller bostadsmarknaden - att inte varje kommun för sig pular med sitt, utan att man tar ett regionalpoli- tiskt grepp i bostadsfrågan. Det handlar om Uppsalaregionen och Tierp, vil- ken roll Tierps kommun kan spela för bostadsförsörj- ningen i den regionen. Det handlar kanske om Linkö- ping kontra Sommen och Tranås, att se bostadsfrågan i ett regionalt sammanhang och lösa problemen på så sätt. Det handlar inte minst om Stockholmsregionen, att inte varje kommun för sig sitter och planerar för bostadsbyggandet utan man gör det i ett regionalt perspektiv, där man ser på Mälardalens möjligheter att också svara för bostadsförsörjningen i den här regionen. Det är egentligen ett ganska gott betyg på den ekonomiska politik som regeringen har bedrivit under 90-talet att vi nu sitter i den situationen att människor har råd att efterfråga bostäder. Det är ju så. Hög till- växt i ekonomin, bra reallöner, låga räntor och låg inflation leder till en ökad efterfrågan på bostäder. Unga människor får jobb och kan flytta hemifrån, och de efterfrågar bostäder. Medelålders människor vill efterfråga en större bostad. Tillväxten leder till ett ökat behov av bostäder och bostadsproduktion. Vi behöver bygga 25 000-30 000 nya bostäder årligen och uthålligt under en lång tid för att svara upp mot den efterfrågan som finns. I år blir bostadsproduktionen 18 000, säger Boverket, och nästa år 22 000. Vi behöver stimulera produktionen för att komma upp på en lite högre nivå än så. Jag tror att ett av fundamenten för att åstadkomma en högre bostadsproduktion - men inte i morgon - är att bostadsfrågan flyttas upp på den politiska dagord- ningen även i den enskilda kommunen. Det är det som är bakgrunden till det förslag som vi har lagt fram om en skyldighet för kommunerna att upprätta bostadsförsörjningsplanering. Jag förstår inte varför det är så märkvärdigt och varför det plötsligt och givet måste innebära att vi får en hetsig debatt om det kommunala självstyret. Det är väl inte bara ett kommunalt intresse att vi har en fun- gerande bostadsmarknad. Det är ju ett socialt intresse också. Det är framför allt ett regionalt intresse, efter- som arbetsmarknaden är regional och därmed bo- stadsmarknaden också måste vara regional. Det är väl inte så märkvärdigt att vi i riksdagen fattar ett beslut om att varje kommun i samråd med andra, kringliggande kommuner ska upprätta bostads- försörjningsplaner. Vi ger stor frihet till den enskilda kommunen i fråga om hur planerna ska se ut, hur de ska utformas. Men vi ställer det grundläggande, ele- mentära kravet på varje enskild kommun att man planerar för bostadsförsörjningen - som vi gör när det gäller barnomsorgsplanerna, som vi gör när det gäller att se till att man också kan klara av de funktionshind- rades livsvillkor i den enskilda kommunen. Det är inget allvarligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen, utan det är ett fullt rimligt krav som vi ställer på kommunerna eftersom bostadspolitiken både är nationell, regional och kommunal. Herr talman! I perspektivet av behovet av ett ökat bostadsbyggande är det också viktigt att vi fokuserar på produktionskostnaderna, på vad det kostar att bygga. Då blir jag lite konfunderad när jag läser re- servationerna till utskottets betänkande. Vi tar ju ett grepp nu när vi följer upp Byggkostnadsdelegationens arbete. Vi inrättar byggkostnadsforum. Konkur- rensverket får särskilda uppgifter. Vi vidtar andra åtgärder för att följa upp det arbete som Byggkost- nadsdelegationen genomförde. Jag är då lite förundrad över att ni i Moderaterna ställer er vid sidan om. Inte med ett ord i era reserva- tioner nämner ni byggkostnaderna. Ja, ni nämner förvisso skatter och avgifter. Den debatten kan ni ta med era politiker i Stockholms kommun, som tar ut markkostnader på 7 000-8 000 kr per kvadratmeter. Men ni nämner inte med ett ord byggkostnaderna. Vi ligger, visade Byggkostnadsdelegationen, 20 % över andra länder på byggmaterielsidan på grund av den bristande konkurrensen på marknaden. Jag förstår inte varför ni lämnar frågan om de bristande förut- sättningarna för konkurrensen, att vi har ett fåtal större entreprenörer som dominerar marknaden. Vi borde ha många entreprenörer, även mindre och me- delstora entreprenörer, på byggmarknaden för att gynna konkurrensen. Vi har nästan en monopoliserad situation på byggmaterielsidan. Varför ser ni inte det som ett problem och ett bekymmer? Vi har försökt göra det genom de åtgärder vi re- dovisar i propositionen. Det kanske inte är tillfyllest, utan vi kanske behöver vidta fler åtgärder för att åstadkomma en effektiv konkurrens. Jag tror att den konkurrensen kanske kommer först när vi öppnar upp gränserna och får en rejäl konkurrens på byggmateri- elsidan på europeisk nivå. Det är lite förvånande att Moderaterna inte med ett ord berör de frågeställning- arna. Herr talman! Vi redovisar också i propositionen ett antal åtgärder som vi har vidtagit och vidtar för att nu stimulera en ökad bostadsproduktion. Investe- ringsbidraget till studentbostadsbyggandet är en så- dan. Vi ser nu på ansökningarna att vi kommer att nå målet om 10 000 studentlägenheter på två år tack vare investeringsbidraget. Vi har startat en process för att försöka åstad- komma en förenklad planprocess, lite snabbare hante- ring av planärendena, för att få det att lossna - det är naturligtvis en särskild problematik i Stockholmsre- gionen - när det gäller planer för bostadsbyggandet. Vi inför ett bidrag för ekologiskt byggande som främst ska gå till nyproduktion och stimulera olika former av nytänkande när det gäller att ge byggandet ett ekologiskt innehåll. Men där kommer vi också att ställa krav på att man planerar byggnationen på ett sådant sätt att vi kan hålla tillbaka produktionskost- naderna. Herr talman! Tiden går, och jag ska sluta. Jag tror att det är nödvändigt för den sociala bostadspolitiken att det finns ett väldigt starkt samhälleligt engage- mang både på riksnivå och på kommunal nivå, om den sociala bostadspolitiken ska få ett reellt innehåll och inte leda till en situation på bostadsmarknaden där vi får en utveckling med stora klasskillnader, med dåligt byggande för socialt utsatta hushåll och där vissa lämnas på efterkälken. (forts.) Ajournering Kammaren beslutade kl. 17.57 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00. 0815435847817 N 2010-01-01 00:00:00 161195 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0942/#anf214