<anforande>
<dok_hangar_id>2348462</dok_hangar_id>
<dok_id>GO0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:42 Torsdagen den 7 december</dok_titel>
<dok_rm>2000/01</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2000-12-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>012998D9-0687-4F73-B9E5-190603F1D91F</anforande_id>
<anforande_nummer>116</anforande_nummer>
<talare>SONJA FRANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det här är naturligtvis inte något som
länderna håller fram. Det är en svår situation. Det är
en svår situation över huvud taget för funktionshind-
rade. Man har i dag institutioner som är oerhört dåli-
ga, där man inte har tillräckligt med personal och där
det är en oerhörd fattigdom. Risken är ju att man
lägger locket på, att man inte lyfter fram de här frå-
gorna.
Jag tror att vi i Sverige och Norden har mycket er-
farenhet när det gäller att förbättra för människor med
funktionshinder. Vi har ju bl.a. under 30 år avvecklat
institutioner. Det är inte kravet här, utan det handlar i
första hand om att förbättra. Det behövs ekonomiskt
stöd och kunskapsstöd. Här kan vi spela en stor roll.
Min fråga handlar mer om huruvida vi vågar lyfta på
locket, om vi vågar peka på de här frågorna och vara
beredda att satsa både kunskap och ekonomi och att
samla ihop detta till en form av program.
</anforandetext>
<intressent_id>0271495844814</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>161097</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0942/#anf116</protokoll_url_www>
</anforande>
