2348461 GO0941 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:41 Onsdagen den 6 december 2000/01 41 2000-12-06 00:00:00 Kommunikationer D0499FFA-DB97-4265-803C-36486D9A90F8 26 HANS STENBERG (s) s Fru talman! Trafikutskottets utgiftsområde 22 spänner över ett mycket stort politiskt fält, och kam- marens regler innebär att vi måste begränsa tiden för debatten. Vi har därför valt att koncentrera oss på tre områden: vägar, järnvägar och sjöfart. Det innebär tyvärr att vi inte kan ägna särskilda debattrundor åt exempelvis flyg, post och IT-politik, vilket är väldigt viktiga sakområden. Jag vill för formens skull ändå säga att vi finner förslagen i betänkandet på de områ- dena väl avvägda och yrkar därför bifall till utskottets hemställan i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. Fru talman! När man ska utforma en sammanhål- len trafikpolitik är det många aspekter och ibland rent motstående intressen som man måste ta hänsyn till. Trafikpolitiken har till uppgift att främja tillväxt och ekonomisk utveckling samtidigt som man ska verka för en god miljö och färre dödade och svårt skadade i trafiken. Förbättrad framkomlighet och kortare trans- porttider bidrar till att öka tillväxt och välfärd samti- digt som den ökade trafikvolymen leder till ökade olycksrisker och ökad miljöförstöring. Det är ganska svåra avvägningar att göra när man ska fördela ansla- get inom kommunikationsområdet. Det handlar ju faktiskt inte bara om var pengarna gör bäst nytta ur ett rent tillväxtperspektiv. Man måste också väga in miljö, regional balans och trafiksäkerhet när man fördelar resurserna. Samma svåra avvägning som vi har att göra inom utgiftsområdet finns naturligtvis också i fördelningen mellan utgiftsområdena i den totala statsbudgeten. Det är väl närmast självklart att vi som arbetar med trafikpolitik skulle önska oss mer resurser till områ- det. Jag är också övertygad om att våra ramar kom- mer att kunna ökas i takt med att samhällsekonomin och landets ekonomi nu snabbt förbättras. För att den positiva ekonomiska utvecklingen i landet ska kunna fortsätta är det nödvändigt att under de närmaste åren satsa betydligt mer på infrastruktu- ren. Annars kan transportsystemet bli en propp i den ekonomiska utvecklingen. Däremot kan vi socialde- mokrater inte tänka oss att skära ned kraftigt på det sociala området för att få ökade resurser till trafikom- rådet. Vi kan heller inte tänka oss en storskalig utför- säljning av statlig egendom för att kortsiktigt få loss pengar att satsa på infrastrukturen. Vi anser att man måste se det här långsiktigt. Man måste vara rädd om statens resurser. Framför allt får den sociala välfärden inte sättas åt sidan för att ge pengar till området. Där skiljer vi oss från de borgerliga partierna. Fru talman! Vägarna är utan tvekan den viktigaste beståndsdelen i en fungerande infrastruktur. Sverige har ett mycket stort vägnät i förhållande till vår rela- tivt lilla befolkning. Den svåra ekonomiska situatio- nen och budgetsaneringen under 90-talet har gjort att alltför lite resurser har satsats på att underhålla väg- nätet. Den kraftigt ökade trafiken under senare år, i kombination med det extrema regnandet i år, gör att det nu finns utomordentligt stora behov av upprust- ning och investeringar i vägnätet. I årets budget ökar vi därför anslagen till drift och underhåll av det statli- ga vägnätet med 600 miljoner kronor. Vi ökar också anslaget till de regionala investe- ringsplanerna från 1,1 miljarder kronor till 2 miljarder kronor för att ge utrymme för att satsa på rekonstruk- tion, tjälsäkring och bärighet. Dessutom vill jag säga till Lars Björkman, som jag hörde hade missförstått det här tidigare, att det anslås 280 miljoner kronor extra, 80 miljoner under innevarande år och 200 miljoner under 2001, för att täcka kostnaderna för de översvämningsskador som uppstod i Mellan- norrland i somras. Självklart måste det också till särskilda insatser för att klara de skador som uppstår i samband med den pågående översvämningen i Värmland och angränsande län. Hur kostsamma de åtgärderna blir får man återkomma till när man får en bättre överblick av skadeläget, och det får man knap- past innan vattenmassorna sjunkit undan. Fru talman! Lars Björkman hävdar i debatten att Moderaternas politik skulle innebära att vi får en bättre vägstandard. Så kan det ju också verka vid hastigt påseende eftersom de faktiskt föreslår mer pengar till vägarna. Men samtidigt som man ökar väganslagen föreslår man en kraftig minskning av järnvägsanslagen. Vi socialdemokrater är redan tidi- gare bekymrade över att utbyggnaden av järnvägsnä- tet går alltför sakta för att vi på ett riktigt bra sätt ska kunna möta den ökande trafikvolymen både på gods- och passagerarsidan. Moderaternas trafikpolitik tvingar över ännu mer gods- och persontrafik till vägarna vilket leder till större trängsel, sämre fram- komlighet, ökat vägslitage och fler trafikolyckor. Moderaterna vill också finansiera vägsatsningarna genom att dra in anslaget till Posten för att upprätt- hålla en rikstäckande betalnings- och kassaservice. Bland förslagen finns också att dra in stödet till de kommunala flygplatserna. De två förslagen tycker jag visar med all tydlighet med vilket förakt man betrak- tar människor som bor i glesbygd. Det visar hur oint- resserad man är av möjligheterna att driva företag också utanför storstadsområdena. Fru talman! Samma kritik som jag nyss har riktat mot Moderaterna kan också riktas mot Folkpartiet. Skillnaden är att Folkpartiet nöjer sig med att ge sig på järnvägsanslagen. De vill inte skära ned vare sig anslaget för betalnings- och kassaservice eller de kommunala flygplatserna. Däremot kräver man en desto större nedskärning av anslaget till järnvägen. För övrigt framstår för mig Folkpartiets politik som något gåtfull och minst sagt vinglig. Det är bara ett par år sedan som Folkpartiet ville ha kraftigt minskade anslag till vägområdet jämfört med vad vi från regeringssidan då hade. För ett par år sedan var det alltså mycket lägre anslag, i fjol ungefär lika mycket och i år kraftigt ökade anslag. Vad blir det nästa år? Långsiktighet är knappast det som präglar Folkpartiets trafikpolitik. Det kan man konstatera. Fru talman! Som vanligt har Moderaterna dammat av sitt gamla förslag om att privatisera Vägverket Produktion. Däremot har jag i årets motionsskörd inte lyckats hitta Moderaternas tidigare omhuldade förslag att omvandla Vägverket till ett affärsverk och att koppla dess finansiering direkt till vägtrafiken. Det är möjligt att jag har gjort en miss, men jag har faktiskt inte kunnat hitta det förslaget. Vi socialdemokrater vill precis som tidigare in- vända starkt mot en sådan lösning både från trans- portpolitiska och statsfinansiella utgångspunkter. Vi menar att drift, underhåll och investeringar i vägnätet i huvudsak ska finansieras över statsbudgeten utifrån en samhällsekonomisk grundsyn. Det finns inte heller någonting i den nuvarande verksamhetsformen som förhindrar att man har ett tydligt resultat- och led- ningsansvar. Jag hoppas därför verkligen att det här innebär att Moderaterna har övergivit sin tidigare linje på det området. Det är i så fall en välkommen kursändring. Det är också väldigt svårt att se några poänger i det moderata förslaget om bolagisering och privatise- ring av Vägverkets produktionsenhet. Vägverket Produktion är en av många aktörer som verkar på marknaden på helt konkurrensneutrala villkor och på strikt företagsekonomisk grund helt utan subventioner från Vägverket i övrigt. Verksamheten är numera helt konkurrensutsatt, och Vägverket Produktion fyller en viktig uppgift genom att bidra till en bredare konkurrens på anlägg- ningsmarknaden. Riksrevisionsverkets granskningar har visat att Vägverket på ett bra sätt lyckats utforma ett upphandlingssystem som är neutralt mellan Väg- verket Produktion och dess privata konkurrenter. För oss socialdemokrater är det viktigt att staten äger Vägverket Produktion för att även fortsättningsvis ha inflytande på utvecklingen och kostnadsbilden när det gäller vägunderhållet. När det gäller själva bolagiseringsfrågan kan jag konstatera att det i varje fall för närvarande inte är aktuellt med någon bolagisering av Vägverket Pro- duktion. Fru talman! Avslutningsvis vill jag ta upp frågan om färdtjänst som engagerat många riksdagsledamö- ter och lett till ett stort antal motioner här i riksdagen. När vi 1997 beslutade om en mer tillgänglig kol- lektivtrafik och att färdtjänsten ska betraktas som en del i kollektivtrafiken var syftet med reformen att förbättra de handikappades möjligheter att resa i samhället. Vi avsatte då också 1 ½ miljarder för att förbättra tillgängligheten för handikappade i kollek- tivtrafiken. Som framgår av många av de motioner som väckts i den här frågan så ifrågasätts tillämpningen av den nya lagstiftningen starkt. Vi har diskuterat den här frågan tidigare i riksdagen och då begärt en allsi- dig och noggrann utvärdering av bl.a. hur reglerna för ledsagare till handikappade har fungerat och hur bidraget till att handikappanpassa kollektivtrafiken har fungerat. Som en följd av dessa krav från riksda- gen pågår ett intensivt utvärderingsarbete, och inom de närmaste månaderna så ska flera av de pågående utvärderingarna redovisas. Vi vill från ett enhälligt utskott understryka vikten av att det här arbetet be- drivs skyndsamt och att regeringen så snart som möj- ligt redovisar sitt ställningstagande i denna fråga för riksdagen. Det får inte vara så att det praktiska resul- tatet av en reform som kostade 1 ½ miljarder och som syftade till att förbättra villkoren för de handikappade i slutändan tillämpas på ett sådant sätt att den leder till försämrade möjligheter att resa för människor med handikapp. Fru talman! Innan jag slutar vill jag nämna några ord om Riksdagens revisorers rapport som har åbero- pats bl.a. av Karin Svensson Smith och Elver Jons- son. Man kan konstatera att debattörerna har läst väldigt begränsade och väl valda delar i Riksdagens revisorers betänkande för att få stöd för sina syn- punkter. Jag kan bedyra kammaren att om man läser rapporten så finns det inget stöd för att peka ut att beslutsunderlaget för just Botniabanan är särskilt mycket sämre underbyggt än för något annat projekt. Tvärtom kan man konstatera att det egentligen över- allt där man går in och granskar projekt, oavsett om de är finansierade med PPP eller på traditionellt sätt, finns stora brister i beslutsunderlaget. Och så tror jag faktiskt att det alltid kommer att vara. Jag tror nämli- gen aldrig att vi kommer att hitta modeller där man med en samhällsekonomisk kalkyl kan räkna in alla de aspekter som måste vägas in när man planerar ett infrastrukturprojekt. Riksdagens revisorer konstaterar däremot att det som bör bli bättre är att man på ett bättre sätt redovi- sar de övriga avvägningar som ligger till grund och som inte ryms inom samhällsekonomiska kalkyler i samband med att man fattar beslut. Men att ta Riks- dagens revisorers rapport, som för övrigt bara är en rapport som är ute på remiss och i vilken Riksdagens revisorer inte har tagit ställning till några förslag, till intäkt för att skrota alla PPP-projekt eller för att sär- skilt angripa Botniabanan är att dra väldigt långtgå- ende slutsatser av ett dokument som faktiskt inte innehåller dessa slutsatser. Jag vill också passa på att fråga Elver Jonsson: Innebär detta att Folkpartiet nu har bytt inställning när det gäller Botniabanan, så att man numera är emot den? I så fall bör nog Elver Jonsson informera sina partivänner i Västernorrland och i Västerbotten. De kommer nog att bli både förvånade och förgrymmade om de får höra denna ändra kurs från Folkpartiets sida. Fru talman! När det gäller järnväg och sjöfart så kommer Jarl Lander och Claes-Göran Brandin senare i debatten att redogöra för vårt partis ställningstagan- den i de frågorna. Jag vill bara avslutningsvis än en gång yrka bifall till hemställan i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. 0851966755011 N 2010-01-01 00:00:00 160829 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0941/#anf26