2348461 GO0941 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:41 Onsdagen den 6 december 2000/01 41 2000-12-06 00:00:00 Kommunikationer 79324D5E-3C61-4D77-AD98-B12620E9CA8B 1 LARS BJÖRKMAN (m) m Fru talman! Låt mig med glädje konstatera att nä- ringsministern besöker våra överläggningar. Jag hop- pas att vi ska få en givande diskussion i dessa viktiga frågor. Fru talman! Moderna, pålitliga och effektiva kommunikationer är en livsnödvändighet för svenskt näringsliv och svenska transporter. Gods måste snabbt kunna fraktas mellan sina bestämmelseorter såväl inom Sverige som till mottagare i annat land. Vårt exportberoende är stort, och kravet på just-in- time-transporter ökar. Bra och trafiksäkra kommuni- kationer är ett måste för att snabbt och effektivt kun- na förflytta sig till och från våra arbetsplatser. Säkra och miljömässigt acceptabla resor krävs också för ett möjliggörande av att bekvämt kunna använda ledig tid för rekreation. Transportnäringen har utvecklats till att vara en nyckelsektor för fortsatt välståndsbyggande. Alla näringens grenar måste, för att utvecklingen inte ska avstanna, få de resurser som krävs för underhåll och nybyggnation. I senare års regeringsdeklarationer har uttalats att det finns behov av satsningar, och sådana har också ställts i utsikt. Men som utskottet i betän- kandet konstaterar kommer vi inte att nå upp till mål- sättningarna på ett flertal av målområdena. Beträffande underhållet på befintligt vägnät säger utskottet att det inte har kunnat hållas på en accepta- bel nivå, och på trafiksäkerhetsområdet kan en klar försämring dessutom konstateras. De stolta parollerna om en nollvision, som alla partier står bakom, har nu i utskottstexten reducerats till ett konstaterande om läget i Sverige: "I stället för att närma oss, fjärmar vi oss från ett förverkligande av nollvisionen". Den socialdemokratiska regeringen och dess stöd- partier måste här hållas ansvariga för utvecklingen. Det hjälper inte på detta område, lika lite som på andra delar av budgetområdet, att försöka prata fram förändringar. För att uppnå sådana krävs nytänkande och nya resurser. Båda dessa ingredienser saknas dessvärre både i regeringens budgetskrivningar och i betänkandet. Den blygsamma uppräkning av anslaget till vägar som föreslås i budgetpropositionen ska räcka till att både klara de extrakostnader som uppstått vid som- marens översvämningar i mellersta Norrland och samtidigt täcka räntor och amorteringar till lån som upptagits för tidigareläggning av vägprojekt, huvud- sakligen i Stockholmsområdet. 500 miljoners ökning är lika mycket pengar som vi moderater i ett snålt budgetläge förra året ville öka väganslaget med. Min motdebattör Hans Stenberg kallade det då otillräckligt och ifrågasatte om det ens skulle täcka kostnaderna för överflyttning av gods från väg till järnväg. Har Hans Stenberg möjligen bytt uppfattning? Är samma summa mer värd när den anslås av socialdemokrater än om den föreslås av oss moderater? Jag kanske kan få ett svar på det senare i debatten. De nu aktuella översvämningarna i Värmland har inte kunnat förutses av regeringen i budgetpropositio- nen. Låt mig bara skicka med en förhoppning om att de kostnader för återställande av skador på vägar och järnvägar som tyvärr blir följden av dessa översväm- ningar inte ska inrymmas i befintligt anslag. För att klara återställandet i detta område kommer säkert ett särskilt anslag att behöva tillgripas. Fru talman! Regeringens budgetförslag för ut- giftsområde 22 omfattar samtliga kommunika- tionsslag. Låt mig inledningsvis bara övergripande kommentera något ytterligare av de övriga politikom- rådena. Avsiktligt utelämnar jag järnvägs- och sjö- fartsfrågorna, eftersom de kommer att debatteras i följande debattomgångar. På flygsidan går utvecklingen mycket snabbt, och såväl ökande godsmängder som ökat antal passagera- re transporteras i dag med flyget. Till viss del är den- na positiva utveckling att hänföra till rådande hög- konjunktur, men även över en längre tidsperiod kan vi konstatera att alltfler väljer flyget som sitt trans- portalternativ. Detta har inneburit att några av våra stora flygplatser har fått en beläggning som inneburit att man bokstavligen slagit i taket. Diskussionen om nya flygplatser har därför startat, och pågående ut- byggnad av tredje banan på Arlanda visar sig redan vara en otillräcklig satsning. Luftfartsverkets planer på en ny flygplats, lokali- serad till södra Stockholm, avvisas av oss moderater. Den framtida satsningen i denna region ska enligt vårt förslag ske genom att ytterligare förstärka Arlanda som nationellt nav. En sådan lösning ger underlag för Arlanda att få en ökad andel direktflyg med interna- tionella linjer och ökar även antalet interkontinentala direktavgångar. Samtidigt ska enligt vår mening Bromma behållas som ett komplement till storflyg- platsen och förutom att ha privatflyg även fortsatt kunna erbjuda såväl nationella som internationella avgångar. Fru talman! Luftfartsverkets dubbla roll som till- synsmyndighet för luftfarten och samtidigt ägare och operatör för flygplatser innebär enligt vår mening risker både för objektiviteten och effektiviteten. Till- sammans med Kristdemokraterna och Folkpartiet har vi i reservation 23 utvecklat vår syn på detta. Men den lösning av frågan som vi där antyder kommer Luftfartsverkets roll att renodlas till att vara en helt opartisk myndighet. I reservation 27 i detta betänkande tar vi modera- ter på nytt upp frågan om att se över det statliga ägandet av flygplatser. I likhet med vad som sker med alltfler internationella flygplatser menar vi att en privatisering av såväl Arlanda, Landvetter som Stur- up skulle frigöra kapital för staten, förenkla och ren- odla Luftfartsverkets roll och samtidigt lösgöra medel som med fördel kan användas till att bl.a. rusta upp kvaliteten på vägar och järnvägar. Fru talman! Upplägget för kammardebatten var att detta avsnitt huvudsakligen skulle handla om vägfrå- gor, och låt mig därför återvända dit. Regeringen har, som redan nämnts, i sin budget- proposition för utgiftsområde 22 långt ifrån lyckats leva upp till den ambitionsnivå som såväl statsminis- tern som övriga statsråd gärna i olika sammanhang har talat sig varma för. Det är inte bara vi moderater som är kritiska, utan en samlad oppositionen pekar samstämmigt på behovet av ökat ekonomiskt utrym- me för såväl underhåll som nybyggnation. Även ett stort antal s-ledamöter delar vår uppfattning. I ett betydande antal motioner, som jag har här, har soci- aldemokrater över hela landet påpekat behovet av satsningar. Jag vågar påstå att om alla de projekt och åtgärder som listats i dessa motioner skulle förverkligas så krävs en mångdubblad satsning på infrastrukturen i Sverige. I ett 25-tal motioner, i några fall underskriv- na av ett stort antal länsbänksledamöter, föreslås upprustning och nybyggnationer av alla slags vägar och järnvägar. Viktiga länsvägar behöver enligt s- motionärerna förstärkas, breddas och ges nya sträck- ningar. Snart sagt alla Europa- och riksvägar ska enligt motionärerna få en höjd status. I flera fall ska de upphöjas till motorvägar eller motortrafikleder. Omröstningen här i kammaren kommer att avgöra huruvida viljan till förändringar beträffande anslaget till vägar som alla dessa motionärer gjort sig till tol- kar för är avsedd för hemmabruk eller kommer till uttryck när vi kommer fram till omröstningen angå- ende den slutliga anslagsnivån. Hoppas kan ju även jag göra. I ett antal motioner framförs förslag om att trafik- säkerheten måste höjas. Inte minst gäller detta stor- städerna med Stockholm i täten, som måste få ökade anslag till att förbättra infrastrukturen. Argumenten är både många och välgrundade. Det är lätt för mig och oss att instämma i motionärernas förslag och syn- punkter. Utskottets majoritet har emellertid inte lyss- nat på dessa argument, utan helt kallsinnigt bortsett från de krav och förslag på lösningar som dess parti- vänner tillhandahållit. Samma majoritet har också avstått från att ta ställning till de nya finansierings- modeller som också omnämns i några av motionerna. Fru talman! Det skulle vara enkelt för mig att här citera några eller alla dessa motioner för att använda dem som argument för våra förslag. I många fall är det samma vägar och samma problem som beskrivs, och samma synsätt på att bra kommunikationer be- hövs för att Sverige ska utvecklas i positiv riktning. Jag nöjer mig med en förhoppning om att det samlade massiva tryck som dessa motioner gemensamt ger uttryck för ska nå fram till Rosenbad och Näringsde- partementet. Av den talarlista som nu föreligger framgår inte om motionärerna avser att yrka bifall till sina motioner. Enklaste vägen är kanske att de anslu- ter sig till någon av de reservationer som faktiskt redan finns. Fru talman! Den moderata trafikpolitiken har vi presenterat i våra motioner, både som parti- och kommittémotioner. Vårt intresse för dessa viktiga frågor grundar sig på vad jag inledningsvis nämnde om behovet av goda och effektiva kommunikationer. Sverige har ett avståndshandikapp gentemot våra konkurrentländer ute i Europa som till de delar där det är möjligt måste elimineras. Den tunga lastbilstra- fiken ökar, och alltfler privatpersoner har tillgång till bil och utnyttjar den till arbete och för rekreation. Trafikvolymerna på våra vägar ökar. Behovet av kraftfulla satsningar borde vara tydligt även för rege- ringen. Tillväxtregionerna och storstadsområdena tappar fart på grund av att vägnätets kapacitet är otillräcklig. Allra tydligast märks det här i Stockholm. Transport- förmedlarna av gods till innerstaden i Stockholm tvingas nu att kompensera sig för den ökade tidsåt- gång de har för att ta sig fram med varor i dessa om- råden genom att ta extra betalt för leveranser av gods. Den ökade kostnaden tas naturligtvis ut av konsu- menten, som därigenom självfallet tappar en del av sin köpkraft. Privatpersoner som väljer att ta bilen till sin arbetsplats hamnar ofta i timslånga köer. Slöseri med arbetskraft och onödig belastning av miljön genom alltför mycket tomgångskörning är två tydliga resultat av uteblivna satsningar. Åtgärder för att lösa dessa problem har länge krävts. Regeringen svarar med att inte göra någonting alls. Råvarubaserad industri, främst i skogslänen och även i Dalsland, har länge krävt en upprustning och tjälsäkring av glesbygdens vägnät. Stora förluster drabbar dessa näringar på grund av att råvarutillgång- en inte fullt ut kan garanteras under delar av året. Utskottet skriver visserligen om att satsningar på dessa vägar ska prioriteras, men den medelstilldel- ning som föreslås är tyvärr alldeles otillräcklig. I den moderata budgetmotionen väljer vi till skill- nad från näringsministern att låta krav på förbättring- ar på vägsidan följas av ökade anslag. För kommande budgetår vill vi höja anslaget till vägarna med 2 mil- jarder kronor utöver regeringens förslag. De följande två åren föreslår vi en höjning över regeringens ramar med 6 miljarder kronor vardera året. Perioden däref- ter kommer vi att ligga på minst denna nivå. Vi är beredda att inom de närmast kommande åren satsa sammanlagt 30 miljarder på ökade väganslag. För att klara genomförandet av ytterligare sats- ningar på infrastrukturens område föreslår vi dess- utom att s.k. PPP-lösningar används för några lämpli- ga objekt. Marknadens operatörer har uttalat sitt in- tresse för att delta i sådana lösningar. Vägverket har till regeringen överlämnat en lista med förslag på sådana objekt som i första hand lämpar sig för denna metod. Som en del av finansieringen av dessa och andra objekt är vi beredda att också pröva frågan om direkt avgiftsfinansiering. Frågan om hur, var och när detta ska vara möjligt bör dock föregås av noggranna förberedelser. Det är vår förhoppning att listan på lämpliga PPP-projekt äntligen ska komma till an- vändning. Näringsministerns löfte att denna fråga ska få ett svar och en eventuell tillämpning hade om vil- jan funnits varit möjligt att infria för länge sedan. Kanske kan vi här i debatten i dag få ett tydligare svar om tidpunkten. Fru talman! I det särskilda yttrande som finns in- taget i betänkandet motiverar vi användandet av våra budgetramar. Storstadssatsningar med tonvikt på Stockholm är som redan nämnts alldeles nödvändiga. Motorvägsnätet mellan våra största städer måste byg- gas ut och färdigställas. I de moderata reservationer som följer betänkandet utvecklar vi vår syn på hur vår vägpolitik kan genomföras. Hela landet måste kunna garanteras tillgång till vägar av den kvalitet som krävs för att näringslivet ska kunna utvecklas och för att människor ska våga satsa på en framtid utanför stadskärnorna. Vi vill göra Vägverkets organisation och verksamhet mer kostnadseffektiv, och föreslår att Vägverket Produktion bolagiseras för att senare ge- nom utförsäljning kunna privatiseras. Enskilda vägar är samlingsbegreppet för det fin- maskiga vägnät som till sin längd överstiger den sammanlagda längden av såväl det statliga som det kommunala vägnätet med det dubbla. Trots detta och trots den betydelse som dessa vägar har för männi- skor ute i glesbygden är anslaget ännu inte uppe på den nivå som det hade före den neddragning som regeringen genomförde 1996. Vi lyfter i vår reservation nr 2 fram dessa frågor, och vill samtidigt peka på vikten av att särskilda medel för bärighetshöjande åtgärder fogas till detta anslag. Möjligheten för människor och företag att längs dessa vägar kunna bo kvar och hålla sin hem- bygd levande är avhängigt ett vägnät med rimlig åretruntstandard. Vägskyltningsfrågor har lockat motionärer från alla partier att ge förslag till ändringar. Ett nytt regel- system är föremål för översyn. Vi vill tillsammans med Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet i vår gemensamma reservation, nr 4, i betänkandet lyfta fram behovet av att dessa frågor behandlas med stor skyndsamhet av regeringen. I nästföljande reserva- tion, nr 5, pekar samma fyra partier på den orimlighet det innebär att Vägverket äger rätt att i skyltfrågor slutligen avgöra ett överklagande till länsstyrelsen över Vägverkets eget beslut. Någon ordning, fru talman, bör det vara även i denna typ av frågor. Vi moderater står naturligtvis bakom alla våra re- servationer, men jag nöjer mig för tids vinnande med att yrka bifall till reservation nr 1. 0928479652300 N 2010-01-01 00:00:00 160804 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0941/#anf1