2348460 GO0940 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:40 Tisdagen den 5 december 2000/01 40 2000-12-05 00:00:00 Rättsväsendet C3947DD5-3D27-4EE9-9EF7-4A487414C351 36 CHRISTER NYLANDER (fp) fp Fru talman! "Mitt ansikte var svullet, missformat och med samma färg som en praktfull solnedgång alldeles före nattens inbrott, mitt leende clownaktigt förvridet på grund av min spräckta läpp. Mamma, oh, mamma hade han sagt och ögonen var jättelika. Och sedan kom han ihåg hemligheten, kom ihåg alla dessa morgnar efter de hemska ljuden och skri- ken, hur hans far brukade sitta vid bordet och dricka kaffe, hur alla betett sig som om allt var precis som det skulle. Och han frågade: Var det en olycka?" Dessa ord är tagna ur en bok som jag läste i som- ras. Författaren heter Anna Quindlen. Titeln är Svart och blå. Boken har satt ganska djupa spår i mig, inte bara därför att den så tydligt beskriver hur det är att bo i en sådan här familj både för mamman och för barnet utan också på grund av den kontrast som uppstod när jag läst färdigt, när jag ställde boken i bokhyllan och tackade för en mycket givande insikt i hur ett liv kan vara. Jag fick möjlighet att leva mig in i hur det kan vara att leva ett sådant liv i helvetet och hur det är för väldigt många kvinnor och barn i detta land och i övriga världen för vilka det inte går att ställa in en bok i bokhyllan och lämna det bakom sig. Ca 15 000 kvinnor anmäler årligen att de utsatts för misshandel. Om var och en av dem gjorde som Anna Quindlen och skrev en bok som är ungefär tre centimeter tjock så skulle en stapel av dessa böcker bli 450 meter hög. Det är tre Kaknästorn ovanpå varandra. Justitieminister Thomas Bodström är tyvärr inte här i dag, men han lovade för någon vecka sedan i medierna att skulle stärka skyddet för kvinnorna. Han sa att regeringen kunde tänka sig att eventuellt införa elektronisk fotboja på mannen för att stärka kvinnans skydd. Men varför finns det inte redan nu konkreta förslag? Detta är ju ingen nyhet. Det är inget nytt samhällsproblem. Varför dröjer regeringen? Folkpar- tiet vill se ett snabbt beslut i denna fråga. Kvinnor som utsätts för förföljelse, trakasserier, hot och våld måste beredas största möjliga rörelsefri- het. Det är mannens rörlighet som ska begränsas inte kvinnans. Den som inte respekterar besöksförbudet ska kun- na förses med elektronisk fotboja. I extremfall ska polisen också kunna punktmarkera män som åter- kommande bryter mot besöksförbudet. Hotade som så önskar borde också få rätt till vapenlicens för tår- gassprej. Fru talman! Riksdagen har just haft en debatt om mobbning. Ibland används begreppet mobbning som ett försök att bagatellisera våldshandlingar bara därför att de sker i skolans värld. Men de flesta handlingar som brukar kallas för mobbning har faktiskt sina motsvarigheter i brottsbalken. Det kan handla om ärekränkning, misshandel, vållande till kroppsskada, vållande till sjukdom, olaga ofredande och olaga hot. De som mobbar begår alltför ofta även andra brott. En studie visar att mer än hälften av de åtton- deklassare som upprepade gånger mobbat andra i skolan också har attackerat, sparkat och hotat andra i gatumiljön, utanför skolan. Därför är det så viktigt - både för den som blir mobbad och för den som mob- bar - att vi på allvar tar itu med problemet. Risken finns ju att mobbningen leder vidare till andra brott. Ett brottsförebyggande arbete värt namnet måste också omfatta att krafttag tas mot våldet i skolan. Fru talman! Jag har valt att inleda med en fokuse- ring på mobbning och kvinnofrid därför att dessa saker så tydligt visar hur viktigt det är för den enskil- da människans frihet, för hennes makt över det egna livet, att rättsväsendet fungerar ordentligt, bra och effektivt. För mig som liberal är det viktigt att sam- hällets insatser är lika hårda mot brottsligheten som mot brottslighetens orsaker. Tony Blair säger något liknande: "Tough on cri- me and causes of crime." Det är viktigt att komma ihåg att förebygga. Det måste alltid vara det viktigaste. Det perfekta brottet är nämligen det brott som aldrig begås. Därför har Folk- partiet även när det gäller denna budget satsat mycket på skola och omsorg och därför är Folkpartiet ute i kommunerna mycket noga med att prioritera skola och social omsorg i den kommunala verkligheten. De viktigaste brottsförebyggarna är, som många tidigare varit inne på, föräldrarna. Det får inte bli så att föräldrarna bara får göra det som samhället inte orkar med eller klarar av. Ett fungerande brottsföre- byggande arbete måste utgå från föräldrarnas enga- gemang. Vi i Folkpartiet tänker inte minska vår kamp mot brottslighetens orsaker. Liberaler kan heller inte pas- sivt se på när förtroendet för rättssamhället under- grävs. Brott, fysisk otrygghet och förfall hotar grunderna för ett öppet och demokratiskt samhälle. Varje år utsätts nästan 2 miljoner svenskar, själva eller inom familjen, för brott. Trots världens högsta skatter lyck- as vi i Sverige inte skapa trygghet mot brott och övergrepp. Andelen uppklarade brott är oroande liten. Jag har sett att år 1996 hade endast 21 % av de anmälda brotten klarats upp. Siffrorna varierar naturligtvis mellan olika brottstyper. Sämst är det väl för den som blir bestulen på sin cykel. Bara någon enstaka procent av de brotten klaras upp. Så naggas förtroendet för rättsväsendet i kanten. Det är mycket viktigt att medborgarna känner tillit till rättsväsendet. För att upprätthålla denna tillit har polisen självklart en nyckelroll. För den som så vill är det lätt att hitta problem och brister i det svenska polisväsendet. Men i en sådan här diskussion är det viktigt att det inte blir vare sig enkelriktad svartmålning eller enkelriktad skönmål- ning. I stället gäller det att våga se både brister och positivt som sker. Polisväsendets största brist för närvarande är just bristen på poliser. Jag har läst polisens årsredovisning för år 1999. Där skriver rikspolischefen: "Antalet poliser sjönk också år 1999 samtidigt som medelål- dern fortsatte att stiga." Totalt var vi mer än 400 poliser fattigare år 1999 jämfört med år 1997. Rikspolischefen konstaterar också att man under de senaste åren inte har haft råd att satsa tillräckligt med resurser på vidareutbildning av polisen och på andra insatser för att höja kompetensen. Självklart är det särskilt oroande i en tid då snabba samhällsför- ändringar verkligen ställer krav på en omfattande fortbildning av alla, kanske särskilt på polisen. Mer än någonsin behöver vi välutbildade poliser. Den nya ungdomskulturen, den nya tekniken och internationaliseringen ställer nya krav på kunskaper hos poliserna. En bra utbildad polis vågar ta initiativ och ta tag i de riktigt svåra sakerna. Är man däremot inte säker i sin roll undviker man kanske att ta tag i problemen. Så fungerar vi alla, även poliser. Också för övriga delar av rättsväsendet gäller att kunskapen om ungdomars sociala kultur och sociala omständig- heter måste öka, likaså kunskapen om ny teknik och globaliseringens effekter. Just när det gäller ungdo- marnas situation är snedrekryteringen av nämndemän oerhört problematisk. Polisen konstaterar också i sin årsberättelse att man i stort har uppfyllt de mål som satts upp men att det skett på bekostnad av medarbetarnas hälsa. Jag citerar åter rikspolischefen: "Sammanfattningsvis var 1999 ett år då verksamheten överlag kan beskrivas som tillfredsställande och då ekonomin var i balans. Men detta har åstadkommits till priset av en pressad och sliten personal." Så kan det inte fortsätta! Det finns för få poliser i Sverige. Sverige har färre poliser per medborgare än länder som Storbritannien, Holland, Tyskland, Frank- rike och Italien. Inom EU har Sverige den lägsta polistätheten. Samtidigt är Sverige det land bland dessa länder som har det högsta antalet anmälda brott per 1 000 invånare. Det är viktigt att notera detta eftersom vi vet att en närvarande synlig polis skapar trygghet och förebygger brott. Vi i Folkpartiet liberalerna hade hoppats på att i regeringens budget och i utskottsmajoritetens skriv- ningar i betänkandet finna förslag som kan bidra till en lösning och jag ska inte påstå att sådana helt sak- nas - jag vänder mig då till Alice Åström. I reda pengar föreslås förvisso när det gäller poli- sen att anslaget höjs med 575 miljoner kronor jämfört med föregående år och det tycker jag är bra. Men vi i Folkpartiet hade gärna sett att tillskottet blev ännu större. I vårt budgetförslag är höjningen av anslaget till polisen mer än 30 % större än regeringens. Sett till utvecklingstendenserna är det nog ingen som är för- vånad över att vi faktiskt ligger över vad regeringen föreslår. Dessutom är det så att ju längre tid det tar innan man tar tag i ett problem, desto dyrare blir det att lösa det. Men det är inte bara pengar som behövs. För att öka antalet poliser på gator och torg krävs det också en kombination av ökade resurser, av omorga- nisation och av prioriteringar inom polisen. Det krävs att den årliga antagningen till Polishögskolan ökar, att antalet civilanställda inom polisen ökar, att det sker en upprensning bland polisens arbetsuppgifter och att antalet anställda inom polisen med olika specialkom- petenser ökar. För att minska bristen måste hela polisorganisa- tionen koncentrera sig på de rent polisiära uppgifter- na. En radikal upprensning av icke-polisiära uppgifter är möjlig och måste till. Varje polis som är ute i ett aktivt förebyggande arbete i bostadsområden i stället för att utreda parke- ringsfrågor är ett lyft för rättssamhället. Varje utbildad polis som patrullerar på gatorna i stället för att syssla med hittegodshantering är en framgång. Om polisen kunde slippa vissa tillståndsärenden, kontroll av dörrvakter och passhantering skulle vi minska bristen på personal ute i verkligheten, till förmån för de unikt polisiära uppgifterna. Det brådskar att någonting görs för att få ut fler poliser på gatorna. Därför hade vi gärna sett fler för- slag i budgetpropositionen men i stället säger man någonstans i propositionen att man tänker utreda frågan om att rensa bland uppgifterna. Fru talman! Folkpartiet liberalerna vill tillskjuta nästan 1,4 miljarder kronor mer till rättsväsendet under den kommande treårsperioden än vad riksdagen har beslutat om. För nästa år innebär det 402 miljoner kronor mer än majoritetens förslag. Det skulle ha möjliggjort en förstärkning av polis- och åklagaror- ganisationen. Det hade också möjliggjort en satsning för att komma till rätta med de långa handläggnings- tiderna inom domstolsväsendet. Vidare hade arbetet bland brottsoffer kunnat stärkas, bl.a. genom ett ökat stöd till brottsofferjourerna. Senare i den här debatten kommer Staffan Werme i sitt inlägg att ta upp Folkpartiets synpunkter på andra delar av betänkandet men jag skulle vilja säga några ord om integriteten. Det är en klassisk uppgift för liberaler att värna och slå vakt om människans rätt till sin personliga integritet. Att drabbas av ett brott är ett hot mot integ- riteten redan det. Hur många har inte upplevt känslan av olust över att veta att en främmande inbrottstjuv varit inne och rotat bland ens personliga tillhörighe- ter? Vidare måste vi vara på vår vakt så att inte också kampen mot brott hotar den personliga integriteten. På senare år har en grov organiserad och i Sverige tidigare okänd brottslighet fått fotfäste. Det rör sig om kriminella mc-gäng, narkotikaligor och våldsver- kare med nazistiska sympatier. Sådan kriminalitet kan, om den får utvecklas vidare, ännu mer undergrä- va förtroendet för rättsväsendet och också grunden för ett öppet och demokratiskt samhälle. Jag vill gärna instämma i det Gun Hellsvik sade om de oroande uppgifterna om att de kriminella gängen också organiserar och rekryterar inne på våra anstalter. Modern teknik måste utnyttjas effektivt i kampen mot den grova brottsligheten. Men vi måste samtidigt vara mycket medvetna om att önskemålen om en effektiv brottsbekämpning alltid mycket noga måste vägas mot den enskildes motstående intresse av skydd för den personliga integriteten. Många av de tekniker som står till buds kan man mycket enkelt finna övertygande argument för att de ska användas i brottsbekämpningen. Men det är också viktigt att inte bara se varje medel isolerat utan också försöka se ett större sammanhang, den stora bilden. Varje steg kan synas vara litet. Men tas det många små steg rör vi oss i ganska rask takt mot ett över- vakningssamhälle, som jag tror att väldigt få, om ens någon, egentligen vill ha. Det är därför mycket ange- läget att regeringen, som Folkpartiet också föreslagit, tar initiativ till en särskild utredning som tar ett sam- lat grepp om frågorna kring integritet och väger dessa integritetskrav mot kraven på effektivitet i brottsbe- kämpningen. Vi måste också vara medvetna om att en aldrig så bra utredning inte kan ge ett slutgiltigt svar på dessa frågor. Här har vi alla ett ansvar att hålla diskussionen levande. Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga Folkpartiets reservationer i betänkandet, liksom det särskilda yttrandet. För tids vinnande yrkar jag emel- lertid endast bifall till reservationerna 8 och 27. 0731442709013 N 2010-01-01 00:00:00 160660 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GO0940/#anf36